en blogg om de dära dagarna

om att stilla sitta och bara andas

by tingeling

Det där fantastiska ljuset finns återigen utanför fönstret. Jag sitter tyst och stilla ensam i vardagsrummet och bara är. Det känns som om jag sakta fylls på med lust och inspiration, som om de tunga stunder och mörka tankar som färgat mitt sinne de sista veckorna äntligen börjar skingras och lösas upp i det fantastiska inspirerande ljuset. Det började egentligen lösas upp knutar redan igår när jag hade ett långt samtal med våran oerhört inspirerande fantastiska kurator på ungdomsmottagningen. Vilken kvinna. Jag dras som en fladdrande trasig insekt från mörkret till det ljus hon utstrålar.

Jag mådde lite bra redan där.

idag känns det som om inspirationen är tillbaka. Hoppade ur sängen vid åtta även om jag var tröttare än vad jag vill erkänna och ögonlocken var tunga. Gav barnen frukost och  kröp in i min vita fluffiga morgonrock som var en julklapp från maken förra julen. Sen dess har jag gjort ingenting på ett sådant där behagligt sätt. Eller tja. Inte ingenting för jag har sprungit och tvättat, tatt ur disken ur maskinen, fyllt på kryddburkar ( jag vet att jag är lite tokig, varför kommer man på nått sådant klockan halv nio på morognen mitt i all sin sömndruckenhet) beundrat massproducentens teckningar och plockat lite så där lagom. Men det känns som ingenting och det är väl egentligen det som är det viktiga?

Så när jag sitter här i ett helt operfekt hem och ser röran framför mig känner jag inte längre att jag suckar och gråter innombords över denna röra som jag aldrig verkar få ordning på, nej idag när sinnet är lätt och inspirationen rinner genom venerna så känns det snarare som möjligheter. Åh vad jag vill igen. Vill fixa vill pyssla, vill städa och sortera och idag känns det inte som något betungande utan tvärt om. Det känns lätt. Och jag önskar att det håller i sig ett tag.

 

mitt hem är verkligen inte perfekt eller som nån slags inredningstidning men det finns tid för att sitta ned och njuta av det som är vackert

Men innan jag gör något skall jag först sitta här en stund till. Bara andas och vara. och njuta av de vackra liljorna på bordet som gör mig så där lite lagom inredningslycklig!


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2020 Tingeling | Powered by WordPress