en blogg om de dära dagarna

om slutet på veckan

by tingeling

tankarna börjar alltid vandra när klockan närmar sig sent på söndagskvällen. Helgen går så otroligt fort numera och jag känner mig allt som oftast lätt missnöjd för att jag inte har hunnit med det jag föresatt mig och helst lite till. Denna helgen har promenaderna som jag annars brukar ta fått stryka på foten. Den sista tiden så har jag inte lagt så mycket tid på mig själv utan lagt all min tid på arbete och barnen och har det funnits någonting över så har jag lagt all min resterade energi på huset. Frustrerande. För jag vet att jag måste lägga mer tid på mig själv för att nå mitt mål om att vara fit till 37.

Var vecka är det lika dant. Helgen kommer som en befrielse efter veckans stress och jag har planer både för mig själv och alla projekt jag skall hinna med (jag älskar projekt) och efter att ha jobbat och inte hunnit med mer än en bråkdel av det som jag önskat så är helgen över och måndagen stundar igen. Det jag måste jobba med är både mina förväntningar på vad jag skall förväntas hinna med och kanske även prioriteringslistan. Jag lägger så mycket tid i veckorna på allt annat än mig själv genom att prioritera jobb, patientmöten, barn, hem och man ( kanske inte just i den ordningen) att jag sällan har någonting över till mig själv. Därför borde helgerna vara mer vikta till att ta hand om mig själv. Det kändes för ett tag sedan som om jag var på god väg men nu har jag förslappat hamnat ned i en svacka igen. :-S

Ute är det regnigt, disigt och grått. Jag borde strunta i det och ta en lång promenad men jag har inte riktigt lusten. Istället har jag spikat upp lite lister på storebrors rum, möblerat om, fixat med lillebrors leksaker och röjt inne hos lilla Loppan. Hon drogs med i städ och röj ivern och i ett försök att med trasa tvätta duschdraperiet lyckades hon göra första märket på nya kaklet inne i ny renoverade badrummet *morr*.  Nu försöker jag tagga ned lite. Samuels rum är klart. Adrians och Filippas rum är hyfsat nära. Vårat sovrum är bara småplock som enkelt tas bort. Nu får jag lugna mig och förbereda på en ny vecka med jobb. Det är alltid lika spännande med mitt jobb och jag sitter ofta hemma och funderar på vilka möten som väntar mig denna kommande vecka. Fantastiskt att fortfarande känna så starkt efter 4 år. Det finns egentligen ingen tråkig arbetsuppgift eftersom varje patient, varje möte, varje provtagning eller prevetivmedelsinformation är ett nytt möte med en kvinna/ett par som jag kan försöka göra till något så bra som möjligt. Kanske är det därför, för att det är så fantastiskt och roligt, som det tar så mycket av min energi att jag inte orkar ta hand om mig själv sen.  Men nu en nybakt kaka och ett avsnitt av once upon a time tillsammans med goaste storekillen som kom hem ikväll. Bättre slut på veckan kan man inte få. <3


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2019 Tingeling | Powered by WordPress