om när livet är så där skört

Posted on

min lilla farmor.

I år fyllde du precis 82 år. Egensinnig, envis och omtänksam. Så som jag alltid minns att du är och varit. I hela mitt snart 40 åriga liv har du funnits där. Kärleksfullt. Inte så mycket i ord kanske som i handling. Tyst, stabilt och närvarande. En av de första bilderna på mig så står du där. På andra sidan rutan på BB i Växjö i November 1975. Du kan inte ha varit så gammal då du var nybliven farmor eftersom du fick min pappa som 18 åring och pappa var 24 när jag föddes. Du har alltid varit nära. Inte tagit för mycket plats. Men i mitt hjärta är platsen stor. Tyvärr är det svårare att prata med dig nu när jag är äldre. Delvis för att du hör så dåligt men också för att jag inte tar mig tid. Det skäms jag för idag.

Det liv som du fick tilldelat dig var hårt. du började röka som 9 åring , näst yngst i en syskonskara på 6. Din mamma hette Petra och var min bestemor. Hon bodde i Wiborg och levde fram tills jag var 10 år. Jag har fortfarande så otroligt tydliga minnen av hennes lägenhet som vi besökte minst en gång om året. Din pappa hette Eyvind och dog långt innan jag föddes. På bilder ser man likheterna. De bruna ögonen och det mörka håret. Det är från honom som de kommer.

Till Sverige kom du som 16 åring från Danmark. Din syster hade gift sig med en svensk och du träffade farfar. Bara 18 år gammal fick du ditt första barn. Min pappa.

Som barn fick man alltid komma till dig, stanna över hela helgen, läsa böcker, äta god mat, handarbeta. Sitta nära i soffan och bara vara. Jag älskade det. VI åkte på loppmarknader. Du, jag och min kusin. Jag minns det så klart. Jag kan inte minnas att vi någonsin pratade så mycket, ändå var det liksom aldrig tyst och konstigt.

Jag har alltid känt mig så oerhört älskad och betydelsefull.

På torsdag får du reda på domen.

På lungmottagningen.

Jag ber till alla högre makter att det inte skall vara din tur nu. Inte på det sättet. Jag behöver fortfarande min farmor. Fast jag vill inte vara egoistisk. jag vill bara ha dig kvar om du själv vill vara här. Men jag skulle väldigt gärna vilja försöka att ta vara på denna sista tiden. Jag vill veta mer om dig. Jag vill måla din saga. För mig och för barnen. Ett litet tag till.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *