om att aldrig räcka till för sig själv

eller för andra, kanske inte ens för någon.

jag är en mittemellan lagom sjukligt frisk och friskligt sjuk. Vet aldrig vilket humör jag är på nästa minut vilket plågar mig. Mest för att jag aldrig får ro i mig själv.  Hela tiden funderar på vad som är fel och rätt. Hur kan det vara så att någon som jag med hela själen fylld av tvivel på vad som är jag och meningen med mig, att någon som jag kan vara rätt.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *