en blogg om de dära dagarna

om dem jag saknar

by tingeling

tiden den går. Denna alla Helgona helg spenderar jag mestadels i soffan pga bäckensmärtor som tar en stor del av mitt fokus. Så växelvis sittande och liggande  beroende på vilket som fungerar för stunden så har jag oftast endast mina tankar till sällskap. idag låter jag tankarna vandra till de som inte längre vandrar på denna jorden.

Jag tänker på Pernilla. Min fina vän från gymnasietiden, med alla planer och drömmar om livet. Londonresan, juijutziträning och spökhistorier. Pernilla gick bort i cancer 35 år gammal.

Jag tänker på Cleo. Som jag umgicks med i slutet av högstadietiden och åren därefter. jag tänker på fest, hemma sydda klänningar och glittrande ögon. Men också allvarliga snack.  Cleo dog i en trafikolycka 21 år gammal

Jag tänker på min morfar, som gick bort i hög ålder 85 år gammal för snart tio år sedan. En av de finaste människor jag vet. Min hejarklack. Den mest fantastiskt morfar. Jag kommer aldrig aldrig att sluta sakna honom.

Jag tänker på min farmor som somnade in av cancer för tre år sedan på alla Helgona. En av de starkaste människor jag vet. Jag är tacksam över att fått vara där när livet tog slut.

Lite tänker jag på min mormor som gick bort när jag inte var så gammal. 12 år.  Det är länge sedan nu men jag minns kärleken till och från henne.

Sorg är kärlekens pris och saknad är kärlek som inte riktigt har någonstans att ta vägen.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2018 Tingeling | Powered by WordPress