om arton år

Posted on

Det är grått ute, lika grått och regnigt som för 18 år sedan. Den dagen för 18 år sedan var vi ute och promenerade hela familjen. Inte kunde vi ana att du nästan var här. Vi promenerade ned till flytbryggan och matade ankorna sina storebröder, din pappa och jag. Inte en värk kände jag av. Det var först på kvällen kring halv elva elva som det började anas att någonting var på gång.Bara timmar senare låg du varm på mitt bröst.skrikandes, svart kladdigt hår. sökandes efter bröstet. så perfekt. Så liten. Jag minns hur har sa just det “vad liten hon är” till barnmorska Katarina som hjälpte dig till världen, och hur jag fick ett “nej Jenny, det är hon inte” till svar.

4270 g och 54 cm lång. Helt perfekt.

Bara timmar senare var vi hemma. Jag hämtade din storebror på skolan och berättade att nu skulle vi hem och hälsa på lillasyster. De finaste minnena jag har i livet det var där när ni tre möttes för första gången.

Så har 18 år passerat. du har vuxit upp och tagit dig igenom grundskolan och går sista året på gymnasiet. Sista året har varit tufft men vi har krigat tillsammans. Jag krigar alltid med dig vid din sida. Alltid. Med nya bokstäver i bagaget och kanske en annan medicin kan det bara bli bättre. Du har på egen hand sökt jobb och börjar gå bredvid här i dagarna. Efter ett sista sommarlov där vi var överens om att du inte skulle jobba utan bara vara. Precis som din mamma börjar du i hemtjänsten och ser fram emot det. Jag kan inte vara stoltare. Du pratar om att åka utomlands när du slutar skolan, kanske som aupair, kanske något annat. Du pratat om att läsa till psykolog, eller kanske inte, kanske bara flytta med smilla till en annan stad. För att få en chans att se dig omkring. Och lika mycket som jag önskar dig hela världen, lika tomt kommer det vara utan dig här hemma. För utan dig vill jag aldrig någonsin vara.

18 år. Vad visste jag när jag var 18, inte mycket och samtidigt allting. Vi är både lika och olika. Men du är en bättre version av den som jag var. Allt det fina – det är du.

Idag kom du hem från skolan och sedan konfirmandgruppen och la dig hos mig i soffan med huvudet i mitt knä och inget kan göra mig lyckligare. Att få vara dig nära.

Imorgon är du vuxen i lagens ögon. Men du är alltid mitt barn i mitt hjärta. Alltid min dotter.

stort grattis imorgon på din födelsedag min älskade loppa

kram mamma


om min 22 åring

Posted on

Vid denna tiden för 22 år sedan var väntan olidlig. I graviditetsvecka 36+4 var jag inneliggande på sjukhuset sedan ett par dagar tillbaka och dagen innan gick vattnet helt plötsligt en månad för tidigt. En graviditet full med illamaående, prematura sammandragningar, foglossning och havandeskapsförgiftning. Det enda jag visste den kvällen för 22 år sedan var att jag skulle bli igångsatt dagen efter om inte förlossningen kommit igång av sig själv. Och som jag längtade efter att det skulle starta. Längtade efter dig. Redan då anade jag att du skulle ta mitt hjärta med storm. I morgon fyller du 22 år. Såklart måste jag följa traditionen och skriva ett dagen innan din födelsedagsbrev till dig så som jag gjort varje år de sista 22 åren.

Det är något speciellt med dagen innan födelsedagsdagen. En möjlighet att tänka sig tillbaka. Minnas alla dagar, tillfällen och år som gått. Alla födelsedagar som jag fått glädjen att fira dig, fira med dig. Tjugotvå år. Du är vuxen nu, men innebär det att jag skall/bör sluta skriva? Jag skriver lika mycket för mig som för dig. Året som gått har varit intensivt. Du har påbörjat sista året på högskolan, arbetar som ledsagare och avlösare. Funderar över livet och vad du vill göra. Precis som det skall vara. Röstat i ditt första val. 22 år. Mitt hjärtas fröjd och glädje. Jag älskar dig till solen och tillbaka ned till gräset. Idag och alla andra dagar. så imorgon, grattis på din 22 års dag älskade Samuel, jag är så oerhört stolt över den du är och att jag fått glädjen att vara din mamma.