om vackert vitt

Posted on

 

Igår snöade det. Nånslags snöblandat regn då de ena stunden regnade och nästa stund snöade men ändå tillräckligt kallt för att lite av snön skulle ligga kvar iallafall på de flesta ställen på denna sidan av stan. Idag låg faktiskt litegranna av snön kvar och jag kände mig tvungen att ta mig ut för att fotografera lite. Bilden här ovanför är den promenadväg här bakom huset där jag brukade springa i somras. Nu finns det inte en chans att jag ger mig iväg ut och springer, för kladdigt för mörkt och för kallt. Det sistnämnda skulle jag väl iofs klara ut men inte de två första.

                   ledsen snögubbe påminner om barnens glada lekar i snön.

Bakom vårat hus/husrad finns en stor allmänning, där spelar barnen ofta fotboll på sommaren och annars är den bara ett vackert inslag på baksidan när man vill vara lite mer ifred. Nu är det snölekar som gäller. Vaktmästaren har plogat ihop en hög med snö och barnen från gatan vi bor på har börjat bygga ett fort 🙂

 

 

 

Undrar hur länge snön kommer att ligga kvar. Det är ju bara ett par få dagar kvar till jul och man kan ju hoppas på åtminstonde lite frostnypta grässtrå som näst intill liknar snö den 24e? Hoppas kan man ju.

Maken fick en gran på jobbet i måndags som han kom hem med. Tanken var att vi skulle sätta upp den på baksidan och lägga på en ljusslinga. Sagt och gjort. Ut gick make med yxa, gran och parasollfot. In kom make sedan en halv timme senare frustande någoting om att det var “den fulaste gran han någonsin sett” och jag är nog benägen att hålla med. Den var liten och klen och tunn på ena sidan, på andra sidan är den också klen men med EN sor gren längst ned som sticker uppåt och ser ut som nånslags andra topp på nått vis som gör granen rätt makaber. 🙂 Men men, det är tur den är ute för här inne hade den inte varit så rolig att ha.

 


om vit pudersnö som faller

Posted on

sakta ned mot marken. En oemotståndlig längtan fyller mig innombords. Måste ut, ut i snöyran som knappast syns.

Så beväpnad med min kamera gav jag mig ut en halvtimme innan jag visste att pappa skulle köra hem barnen. Kylan biter i kinderna, snön faller som fint puder och ser mest ut som ett tunnt täcke av floursocker på marken som troligtvis snart kommer att försvinna. Egentligen borde jag försöka att se till och komma ut oftare och speciellt nu när jag har lite julledigt. Det gick inte många timmar innan allt det vita var borta men visst var känslan härlig och välbehövlig.