en blogg om de dära dagarna
Tag Archives: flytta

om att fixa det sista

by tingeling

Det är söndag och jag känner mig utvilad. Inte direkt en mening som jag brukar skriva varje dag men det stämmer idag. Vi åkte hem ifrån stugan sent i går kväll och det gick toppen bra. barnen sov hela vägen hem i bilen och med den nya vägen över osby och Markaryd går det både snabbare och smidigare att komma hem än tidigare. Annledningen till att vi valde att åka hem redan igår kväll kallas piffing. Dvs idag MÅSTE vi bli färdiga med det sista i huset för att kunna fota och lägga ut det till försäljning. Hade vi åkt hem på morgonen idag hade vi allihopa varit tröttare och inte lika effektiva.

Så trots att klockan inte ens är nio så är jag nu uppe och pigg och i full fart med att planera allt som måste fixas. Roligt fix visserligen. jag sorterar kläder, bär upp på vinden, piffar, tar bort sladdar och packar lådor. För en timme sedan var himlen blå och lovande. Nu är det grått och lite dimmigt. Fönster skall putsas och jag hoppas det låter bli att börja regna. Härligt med en fixar söndag.

en underbar promenad på kärleksvägen , guö, blekinge


om en längtan

by tingeling

min första egna trädgård var inte stor men den var _min_

som egentligen tog sig form för länge länge sedan. Det hela började under 2001-2002. Det började med en längtan som inte kunde stillas. En längtan om nyklippt gräs under barfota fötter och trädgrenar för svalka. Jag ville så intensivt ge sonen en trädgård och hittade ett sött litet hus med en yttepytte trädgård som banken sa ja till att låta mig köpa. Sött är kanske fel ord egentligen men det var lagom, hyfsat i min prisklass och så rätt för oss två just då.

I det huset har jag upplevt några av mitt livs absolut lyckligaste stunder och även några av mina absoluta “low points” . När vi lämnade så var det för att jag var klar och i tanken någon helt annan stans. Drömmen växte och förändrades att familjen gjorde detsamma. Det tillkom en man och ett par barn. Familjen blev större. Helt plötsligt var drömmen någonting helt annat. Drömmen att kunna erbjuda mina barn tryggheten i ett barnvänligt område med bilfria gator och grönområden växte sig starkare och vi köpte makens barndomshem i just det där idylliska sockerlåds området där alla hus var precis exakt likadana. Samma pastellfärger bara i olika färgskalor och nyanser beroende på gata och storlek. Jag längtade mig sjuk efter att få flytta hit. Det var allt jag ville ha och allt jag överhuvudtaget kunde tänka mig att vi skulle behöva.
Och det har faktiskt varit just så fantastiskt. Förutom på vissa punkter.

Här har barnen vuxit sig större. De har varit trygga med bildfria gator att lära sig cykla på och kompisar vägg i vägg. Här har varit promenadstiga för barnvagn och nära till dagis och skola. Här föddes våran dotter.  Men drömmar kan fortfarande förändras och växa.

Vissa av de mörka sidorna av det som varit går inte riktigt att sudda bort. De har ingenting med själva huset att göra men färgar hemmet i en nyans av bitterhet och sorg som jag inte längre vill ha i min vardag. Det är dax att gå vidare. Drömmen lever ännu.

Drömmen som denna gången innebär ett självständigt fristående hus med tillräckligt med utrymme för oss allihopa. Med utrymme för hobbies och växthus, för umgänge och fortsatta drömmar. Drömmen om ett tryggt och lugnt men fortfarande barnvänligt samhälle där våra fina ungar kan växa upp till trygga individer. Det känns så stort och starkt att vi är färdiga här nu. Att vår längtan och framtid ligger någon helt annanstans. Den känslan är så stark att jag känner den i varje fiber i min kropp.

Jag bygger mentalt  bilden av mitt drömmhus inför min tanke och i mitt sinne. Jag ser mig springa där i trädgården mellan växthuset och äppelträden med prasslande kjolar. jag ser mig klättra upp på bänken framför köksfönsterna och titta ut över ängarna.  Barnen leker. Mannen meckar i sin data verkstad. Jo en IT forensiker behöver tydligen en sådan. Jag ser barnen bli större. Umgänge med familj och vänner. Plats för husbilen utanför huset. En liten verkstad där jag och goda vänninnor kan samlar både för att pyssla och snickra eller bara dricka the i all oändlighet. Jag ser mig själv sitta på en divan i det lilla lusthuset och läsa bok efter bok medans solen går ned och mannen grillar på sin gigantiska grill för miljoner balubas.

Drömmen är här och nu.

Snart blir det verklighet. Med varje cell i min kropp skall jag göra detta min verklighet. Inte bara min dröm.


om att se sig om

by tingeling

Ikväll har vi varit på husvisning här i området. Ett hus som skulle kunna passa oss till viss del. Det är inte klockrent men som jag sa till maken så får man ibland välja att se fördelarna istället för att lusleta efter nackdelarna som jag är så otroligt duktig annars på att göra. Det var ganska så litet i storleken men hade tillräckligt många rum för oss alla men verkligen ingenting utöver det. Ingen källare, ingen vind och ingen egentlig bra förvaring mer än ett kallt föråd i anslutnign till ena sovrummet i en liten tillbyggd del. jag velar fram och tillbaka. det finns många fina fördelar, ett välplanerat hus, bra sovrum och bra sällskapsytor men ändå…

Men lite är det väl det som det handlar om, att våga och vilja se sig om och förhandla med känslor, behov och makens åsikter. Även om det inte lutar åt att vi budar på detta huset så är det bra att se sig själv i andra situationer och miljöer. Hade huset bara varit liiiite större så hade jag aldrig tvekat. Jag trivs inte så bra här längre. Vi gjorde helt klart ett misstag när vi köpte detta huset av makens föräldrar och med tanke på hur allt har blivit med föräldrar och skicket på huset så var det ju inte direkt något bra köp. Jag ville så gärna komma hit, att få närvaron till alla andra barn, att barnen skulle ha gott om kompisar och kunna vara ute och aktiva. Nära till dagis, skola och lek.

För dem är det ff jättebra. För mig är det värre. Jag vantrivs och längtar bort och det speglas så tydligt i mitt ständiga renoverande och att aldrig vara nöjd. Nu har jag iallafall bestämt mig för att renovera klart och att göra det på ett sådant sätt så att det kanske blir enklare att sälja huset när vi väl hittar drömmen.

Tills dess så får jag se mig om, fantisera och fundera. Känna efter.


Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2021 Tingeling | Powered by WordPress