en blogg om de dära dagarna
Tag Archives: glädje

om en stor dag

by tingeling

Min lille gosse, storebror, fina Samuel – kärt barn har många namn. idag slutar han femman. Helt sanslöst otroligt. Jag har precis vinkat av mitt fina hjärta när han, klädd i nya fina avslutningskläder begav sig av till skolbussen. Åh vad jag är stolt. jag minns fortfarande som om det var igår när jag fick upp honom på min mage, liten, illröd och klabbig med ett grimaserande uttryck i ansiktet. Underbar redan då.

Nu 11,5 år senare gör han mig stolt var dag.  idag är sista dagen på mellanstadiet. Sista dagen med älskade läraren Björn, sista dagen på Slottsjordsskolan. I morgon väntar sommarlov som jag hoppas nu ter sig oändligt för dig. Många långa lata dagar innan det är dax för högstadiet till hösten.

älskade unge

 

 


om gläjde

by tingeling

jag blir så glad när jag ser dig cykla iväg. Rak i ryggen cyklar du mot en av de sista dagarna som femteklassare. Idag skall ni ha klassmästerskap i minigolf, cykla till Mc donalds och sedan vidare till arosfortet för att tillslut på kvällen avsluta med brännboll tillsammans med föräldrarna. Jag känner mig glad och stolt. Du mitt lilla frö som för 12 år sedan låg och grodde innuti min mage, omsluten av kärlek och längtan. Född med glädje, till glädje. Jag kan inte förstå att du redan har blivit så stor och kan inte förstå hur jag kan älska dig mer för varje dag som går.

Idag är du inte längre den lilla baby som en gång var så beroende av mig, en kärleksfull symbios som har vidareutveckats till den långa och sora “preeteen” kille som du _nu_ är. Men jag är så stolt över dig. Så otroligt stolt. När jag ser dig cykla iväg känner jag både stolthet och rädsla och jag slås av att det är precis så här livet är. det är det som nu ligger framför dig och mig. Stolthet över att du börjar att sträcka ut dina vingar och göra dig redo för att flyga. Rädsla för att livet är så stort och farligt.

men mest av allt är det ändå glädje. För du ger mig en sådan otrolig glädje varje dag bara genom att finnas.

Mitt hjärtebarn.

min glädje

samuel och pappa


om små stunder av lycka

by tingeling

Klockan närmar sig halvnio och även om jag är ledig så är det klassisk morgonstress. Lustigt egentligen men det slår aldrig fel. Upp och iväg.
Där och då, på väg till skolan med cykel tillsammans med mina två minsta känner jag mig lycklig. En liten stund. Vardagslycka – den där som vi efterlängtar och stressar sönder oss för att uppleva när vi egentligen bara skulle behöva stanna upp, blunda och njuta. Det är grönt överallt omkring oss där vi cyklar fram. Träden är lummiga och gröna och runt omkring blommar det. Det luktar nyklippt gräs och när jag tar ett djupt andetag kan jag känna samma sprittande sommarglädjor som jag minns att jag kände som barn. Vi stannar cyklarna en liten bit innan skolan så att alla kommer ikapp. Lillebror ligger ofta lite efter medans lillasyster vinglar fram och tillbaka över vägen. Mitt hjärta vill brista av alla känslor.
Fina ungar, vet ni vad, idag är jag så glad och tacksam över att få vara ledig tillsammans med er. Jag är glad att jag får cykla i detta ljuvliga väder med grönska och fågelkvitter och jag är glad över att få följa med till skolan men framför allt är jag glad över att ni finns i mitt liv.
Ungarna ler. Stora glittrande leenden. Tack för att du finns mamma.
Och så cyklar vi vidare.
En liten guldstund av lycka om man vågar fånga nuet en liten liten stund.

Ps: visserligen kom vi försent till skolan med tre minuter men det var det värt. Lillebror brydde sig inte nämnvärt utan slank gladeligen in i samlingen och ropade hejhej till kompisarna. Sedan cyklade vi hem jag och loppan. Jag känner mig fortfarande uppfylld av stunden.


om vabbglädje

by tingeling


Lilla dottern är sjuk. Det var länge sedan sist nu så jag är inte överaskad. De stora killarna är sällan sjuka numera men jag minns att det var en del när de var i Loppans ålder. Det innebär att den tiden i livet snart är förbi. Just nu njuter jag. Av att få vara nära henne, av att bo i ett land där jag har möjligheten att ta hand om mitt febriga barn, att jag har ett jobb som jag älskar men som kan vara så flexibelt att jag med lite ansträngning kunde få tag på dagens patienter och boka om dem till imorgon så att ingen behöver lida för att jag åker hem.

Det som förövrigt slår mig när jag går och lullar här hemma samtidigt som jag passar upp lilla sjuklingen är vad otroligt mycket mer man hinner med på att komma hem ett par timmar tidigare. I vanliga fall slutar jag halv fem fem en torsdag eftermiddag men idag sprang jag från jobbet strax efter två. Hämtade mellankillen på vägen och var hemma kvart i tre. Dessa timmar och det facto att jag faktiskt fick både se solen och ljuset ute gjorde mig både gladare och tålmodigare när jag väl kom hem. Jag önskar mig att kunna jobba så alltid. Det är tur att maken bara har ett par månader kvar i skolan så att jag kan börja se ljuset i tunnlen.

Dagen har utöver vabbande bestått av städning, tvätt, disk, göra hemmagjord glass, köra sonen till innebandyn och att baka fröknäcke till lördag.  En skön effektiv eftermiddag vilket gör att jag längtar efter flera. Helgen som kommer är också ledig. Ingen jour, inget extra jobb ingenting annat än umgås med familj och vänner. Allt det där som får mitt hjärta att sjunga!


om tyst tacksamhet

by tingeling

Varje dag får jag en present.  Eller tja, kanske inte varje dag men inte långt ifrån. Varje vecka iallafall.

Presenten kommer inte alltid inslagen i papper eller cellofan. Dock har den ett större affektionsvärde för mig än någonting som man skulle kunna slå in eller packetera.  Presenten kallas för efterkontroll. Efterkontrollen är det besök som kvinnan gör 8-12 veckor efter förlossningen för att stämma av, prata om sin upplevelse, kontrollera sitt blodtryck och blodvärde samt prata prevetivmedel. Ibland kommer hon själv, ibland tillsammans med sin partner och ibland har hon med det nyfödda underverket.  För mig spelar det ingen roll. Det är fantastiskt att få se och beundra bebisen och varje gång sjunger mitt hjärta. De där små små händerna, glittrande ögonen och tunga korta andetagen. Inte konstigt att man kan känna längtan efter att få uppleva det igen. Stoltheten i kvinnans ögon när hon berättar om förlossningen.

Efterkontroller är något av det mest fantastiska jag vet, jag känner mig så stolt och lycklig över att få vara en liten liten del av allt detta. Att få följa med en liten bit på vägen. Vägen mot föräldraskapet. Här om dagen hade jag ett par efterkontroller, den ena tjejjen hade med en liten present och ett kort på underverket och en liten text som jag gömmer i mitt hjärta. När hon tackade för denna tiden  och för det stöd hon hade känt så fick jag tårar i ögonen.

Tack – ja jag är så tacksam. inte för presenten även om jag blir rörd, stolt och glad, inte för kortet även om jag känner bubblande lyckokänslor innuti när jag tittar på det, inte för allt det där. Den stora presenten är du, du som tar dig tid att komma hit, mitt i det nyblivna föräldraskapet, i allt som är så stort nytt och fantastiskt, och väljer att dela detta med mig. Det är lika stort och fantastiskt varje gång och när jag sitter där känner jag hur det brinner i mitt hjärta. Hur rätt det är. Det är detta jag är menad att göra och jag är så otroligt tacksam över att ha mitt drömjobb. Den största presenten av alla är patienten som kommer tillbaka.

Det är lika fantastiskt varje gång!


Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2017 Tingeling | Powered by WordPress