en blogg om de dära dagarna
Tag Archives: kärlek

om min snart vuxna son

by tingeling

Klockan börjar närma sig elva. Det är torsdagen den fjärde december 2014 och jag kan inte låta bli att låta tankarna fara tillbaka i tiden. Det känns helt ofattbart att det faktiskt är 14 år sedan jag låg där i sängen på sjukhuset. 25 år gammal och väntande in min förstfödde älskade son. Vattnet hade gått tidigt på morgonen dagen innan under tiden som jag var inlagd på sjukhuset för högt blodtryck och havandeskapsförgiftning. Inte hade jag en aning där på kvällen för 14 år sedan att det var så nära. Så nära att jag snart skulle hålla dig i min famn.

Inte heller visste jag hur det skulle kännas att göra just det bara ett gäng timmar senare.

Idag är dagen innan din fjortonde födelsedag. Du är inte längre ett barn utan en ung man på väg in i vuxen världen och jag förstår fortfarande inte hur det hände. I sinnet är jag fast någonstans runt att du är 8-9 år gammal och den ljuvligaste unge man någonsin kunnat önska sig. Nu går du i åttan och på senaste utvecklingssamtalet så sa en av dina mentorer att du hade börjat att “kaxa till dig” lite granna vilket är någonting som både hon och jag upplevde som positivt. För det är ju så att ta steget in i vuxenvärlden att man måste lära sig om sig själv och stå upp för det som är du och det som är rätt. Du är stor och lång. Nästan längst i skolan trots att du bara går i åttan. Över 185 centimeter lång och fjunig överläpp. När jag ser dig fylls jag av stolthet. Inte för att jag anser att du måste prestera. Nej, aldrig, du är du och jag vill aldrig tvinga fram att du skall känna press ifrån mig att du inte duger. Du är bra som du är. Men stolthet över att du presterar för att DU vill. För att du känner en glädje i att få bra betyg. Ditt B i matte, engelska och spanska får mig att rysa av välbehag. Inte heller där för att du måste utan för att du känner dig stark och trygg i dessa ämnen som inte varit mina bästa. Matte och språk har varit de svåraste för mig och trots detta verkar inte mina svårigheter för dessa ämnen ha färgat av sig på dig. Din lärare säger att du skulle kunna prestera bättre i vissa ämnen om du bara ville och tyckte det var viktigt, vi fnittrar du och jag. Oh vad jag känner igen mig. Mmm säger du, men det är inte roligt. Då är vi fullt nöjda med väl godkänt. Jag är tydlig med att du inte behöver prestera A eller B i alla ämnen bara för att. Jag är glad för att du försöker och gör ditt bästa.  Du blev tillfrågad om specialmatten, tydligen inte många som blir. Du provade en gång och tyckte det var svårt och hoppade över. Dina mentorer säger att du skulle kunna om du ville men frågan är om det är lika roligt när man plötsligt inte längre är bäst på det som man lär sig utan alla andra i tävlingsmattegruppen är lika bra och det blir klurigt. Jag vägrar pressa dig. Det måste kännas lite lustfyllt att lära sig och jag älskar dig vanvettigt  oavsett tävlingsmatte eller ej.

Jag älskar våra egna stunder där på kvällen. Att vi sitter tillsammans när de andra sover och tittar på sci fi eller andra gamla tv serier, ibland pratar vi men oftast är vi tysta. jag älskar det faktum att vi tillsammans har plöjt 5 säsonger av Andromeda, 10 säsonger av Stargate sg 1, 5 säsonger av Stargate Atlantis, 7 säsonger av Dr Who, 8 säsonger av Bones, 4 säsonger av Warehouse 13 mm. Snart har vi inga kul serier kvar. Men stunderna är för alltid etsade in i mitt hjärta.

Jag älskar när du delar med dig av dina tankar och funderingar. Om saker du lärt dig i skolan, om nyheter från radio eller tv eller bara när du berättar att ni fått lära er om etik eller könssjukdommar i skolan. Och jag älskar det faktum att du verkar växa upp till en sund, klok och fin man.

Jag önskar att livet behandlar dig väl min son. Inte att du skall slippa undan allt ont men att du skall kunna hantera de prövningar du möter och växa utav dem. För det är inte prövningarna som definierar oss. Det är hur vi hanterar dem.

Finn dina egna vägar min son. Se lyckan där den finns och ta vara på den. Känn kärlek och vet att det finns alltid möjligheter även i den mörkaste natten. Tack för att jag fått vara del av ditt liv i dessa 14 år. Jag hoppas och önskar på många många många mer.

grattis i morgon på din fjortonårsdag.

//din mamma


om att återvända

by tingeling

Idag var jag tillbaka, för första gången på lång tid. Nästan fem år har passerat och ändå kändes det som igår. Jag hade svarat på en annons på en Facebook loppis och skulle åka och hämta en skänk att göra vid. Förvånande nog visade det sig att huset som skänken fanns i var grannhuset från där min fina morfar bodde. Bara mitt över den lilla gångvägen. Kvinnan som jag skulle köpa huset av visade sig ha bott där i 17 år och kände mycket väl min morfar. Alla tyckte om Åke skrev hon, jag förstår att du saknar honom.  Redan där borde jag ha förstått vilka känslor som skulle komma över mig.

Nåväl, jag tog med mig äldsta sonen som bär hjälp och kopplade på pappas släp på bilen. Vi körde mot Vallås. Så svängde jag in på den lilla vägen vid kyrkan, som så många många gånger tidigare. Och det knöt sig lite i magen. För det kändes som om ingen tid alls hade passerat. Som om vi var på väg hem till morfar för att åter igen få sitta i hans fina lilla kök och titta ut genom mosaikfönsterna och vara tillsammans. Återigen känna värmen i från hans mjuka väl manikyerade händer. Återigen se barnen leka där på golvet med samma leksaker som jag lekt med för länge länge sedan. Jag parkerade en bit ifrån, gick upp mot huset, inte samma väg som vi brukade ta. Det klarade jag inte av. Tog den mer ovana.  Och där var det. Samma lilla hus, med en ny färg utanpå och samma siffror på knuten. 131. Mosaikfönsterna var borta, staketet var annorlunda och grinden fanns inte längre kvar. en liten altan var uppbyggd framför köksfönsterna och blombuskarna var borta. Samma hus fast så annorlunda. Det knyter sig så. Tårarna brände i ögonvrårna. Jag blev väldigt berörd över att åter vara där. Fem år senare.

Jag fick min skänk, grannen pratade så väl om morfar och jag önskade att jag kunnat stanna och prata mer om honom. Väl hemma så berättade jag för maken, återigen brände tårarna i ögonen och jag blev nästan arg på honom när han sa att det är länge sedan nu. För tiden läker inte alla sår. De blir lättare att leva med för att man vänjer sig vid att det gör ont.

Det hjälper helt enkelt inte.

Att återvända känns både jobbigt och tårfyllt men också som att faktiskt komma hem!


om min tonåring

by tingeling

Det är lite mer än 15 timmar kvar. Femton knappa timmar tills dess att vi når det klockslaget där du min älskade blivande tonåring föddes. 15.57 den 5 december 2000. Det har nu gått tretton år sedan den måndagskvällen då jag låg i sängen på antenatalavdelningen på sjukhuset och bara väntade på att du skulle komma.  Älskade barn. I tretton år har du berikat mig. Påvägen hem ifrån jobbet idag så funderade jag mycket på de år som gått. När du övergick från att ha varit mitt härliga lilla barn som kröp upp i knäet och smög upp en varm och knubbig liten hand för att försiktigt gnugga min örsnibb mellan dina varma fingrar.  Nu har du växt om mig och det gick på ett  kick. Från efterlängtad och önskad liten bebis till ett underbart barn till en känslig och försiktig pojke och nu. Min trettonåring.

Jag är så stolt över dig. Du kämpar i skolan, pluggar utan minsta tjat från min sida. Tar ansvar för tider, böcker, prov, läxor, gympakläder och mötestider. Du klagar knappt. Iallafall inte på långa vägar så mycket som jag gjorde i din ålder. Det är underbart att umgås med dig. Helst själv. Nu när mörkret har lagt sig och december är här så kryper vi upp i varsin ände av soffan och njuter av en stor specialkopp med varm glögg och plöjjer tv serier. och jag älskar det. Att få umgås med min stora son ensam en stund på kvällarna känns härligt. ibland gör det ont i mig att se dig ensam. Du umgås inte mycket med vänner och klasskamrater. men jag måste våga lita på att du har ett bra liv och att du verkar tillfreds med de valen som du gör. Där är du nog lik mig. Med ett stort behov av familj och egentid.  Ditt liv är ditt och jag vill inte leva det för dig eller säga till dig vad du skall eller måste göra. jag vill bara leva här vid din sida. Älska dig igenom vått och torrt. Stötta och stärka.

Det känns inte alls länge sedan du fyllde fem, åtta, elva. Därför känns det helt omöjligt att förstå att det gått en hel vinter ( som var sjukt kall och snöig), en vår med husbilssemestrar och växthusbygge, en sommar med det finaste vädret i mannaminne. och en höst som blåste bort det växthus vi lagt hur många timmar som helst på att bygga upp. Men nu är vi här igen. I våras var vi hos allergi doktorn du och jag, då var du 169 cm lång. I oktober var vi där igen och då hade du växt åtta centimeter och gått upp 10 kilo i vikt. Vad hände egentligen denna sommaren? All sol måste ha gjort dig gott. Dina vackra fräknar på kind och näsa fick färg och liv långt in på hösten. Du har växt om mig nu, din röst är skrovlig och du har svarta fjun på överläppen. Mitt vackra barn. Jag är så glad över ännu ett år till med dig.

Nu går du i sjuan. Det går bra för dig, jag tror du har lätt för att lära men jag vet att du kämpar på duktigt med läxor och prov. Du gör mig stolt. Varje dag. Så otroligt stolt.

Du har precis lagt dig. jag var nyss nere och släckte ljuset och smekte din kind. Jag älskar dig så. Det känns ibland som om mitt hjärta skall sprängas sönder inifrån av känslor och kärlek. Sluta växa nu älskade unge. Stanna hos mig ett tag till. ännu finns det glögg kvar att dricka och många tv serier kvar att se. Ännu behöver jag dina värmande kramar på morgonen innan jobbet och ännu lite till…. lite till.

Jag älskar dig , upp till solen och tillbaka ned till gräset. Varje dag minut och sekund. Med varje cell i min kropp.

Tack för att du kom hit och gav oss så mycket glädje. Tack för att du kom med hopp, liv och kärlek. Tack för att du är just du. För det finns ingen annan än du som vi vill ha.

Grattis älskade Samuel på din födelsedag imorgon.

/din mamma


Om att älska Ullared

by tingeling

 

         

Jag har alltid gjort det. Innan det blev trendigt på något vis och faktum är väl att dagens gekås inte kan jämföras med det jag minns att jag besökte som barn. när man köpte schampo för att flaskan var cool för 3.95 och en tigermönstrad kjol för 7.50. Dessutom var dåtidens prislappar gula och fäste i kläderna med vanliga knappnålar bara en tunnare variant. Hade man otur glömde man ta bort den och stack sig sedan när man skulle klä på sig. Ytan var inte ens en tiondel av dagens stora shoppingmecka och där fanns endast en korvmojj/köttbullshak utanför. Idag är Ullared en massindustri och man har inga som helst planer på att sluta ännu. Nästa år bygger man ut massvis igen och set finns restaurang frisörsalong och snart även en sportsbar. Kläderna är bättre kvalitet idag, urvalet större och priserna kanske aningen högre. Likväl älskar jag Ullared och åker dit flera gånger om året. Sist var nog en två månader sedan tippar jag på. Då shoppade jag massa pyssel till loppan i femårspresent.

Idag är det ju såklart julen som står överst på planeringen. Lite pyssel och pynt. Lite klappar och lite julgodis. Först hade jag tänkt åka tidigt i morse ensam
Med dottern. Men efter protester från dem Ifrån mars så fick vi styra om och åka eftermiddag efter att alla kommit hem. Tur kanske det för vädret har varit förfärligt och nu hann vi fixa vinterdäcken iallafall . Fem i tolv – jag vet men nu är det gjort!
Snart framme nu. Det pirrar i magen av förväntan. Igen.

                                             bild från : www.gekas.se


om lyckan varje kväll

by tingeling

torsdagskväll. Lika mörkt ute när jag kom hem som när jag körde till jobbet i morse. Jag hann knappt med och blinka fören dagen var över.

Hem. Häämta sonen- Åka till innebandy. Hem. Äta kvällsmat. Dusch. Hämta son från innebandy. Fika på pepparkaksballerina. Natt.

Nu så sover alla barnen. Adrian gick själv upp och la sig och orkade inte ens vänta på nya lakan i sängen, Loppan kröp ned under favorittäcket och samuel sussar på kudden med sina vackra kinder fulla av fantastiska fina fräknar. Jag har nyss varit runt på kvällsrundan som jag gör varje kväll. Det är en otroligt stark lyckokänsla att på varje rum ligger det ett högt älskat barn och sover. Det bästa jag någonsin gjort.


om min älskade femåring

by tingeling

Det är kolsvart ute. Så som det brukar vara strax före midnatt denna tiden på hösten.  November har precis börjat men det är bara minuter kvar tills du fyller fem år. Min lilla ljuvliga prinsessa av November.

Fem år.

Det är helt ofattbart. I fem år har du funnits hos oss älskade dotter. Fem höstar med start den novemberdag som du föddes, fem vintrar med lika många julaftnar och nyår, fem vårar med hopp om liv och löfte om spirande grönska och fem somrar fyllda med barfota spring på grön gräsmatta. Fyra födelsedagar har vi firat tillsammans med dig och imorgon skall vi nu fira den femte.

Älskade unge med solblekta lockar som mörknar mer och mer med tiden. En dag kommer du att bli lika mörk som jag. jag hoppas du slipper få gråa hårstrå redan innan 25 som jag fick. Dina mörkt bruna ögon inramas av svarta ögonfransar som är längre än mina. De har du ärvt av din far.

Tänk att vi fick dig.

Detta året som gått har du utvecklats så otroligt mycket. Du har gått från att vara en liten tjejj, ett litet barn, till att kunna så mycket. Du kan skriva ditt namn, bokstavera dig fram till att skriva andras namn,du går hem själv till kompisar och cyklar kavat fram på din lilla rosa cykel med stödhjul. Ditt ljusa hår är långt, så långt så att du ofta får tovor, och du vill gärna ha det flätat eller i små tofsar. I augusti började du i “femman” på dagis. Femårsgruppen är gruppen med de största barnen på dagis och du är så stolt över att få tillhöra dem. 122 i klädstorlek och 29-30 i skor.

Mammas stora flicka.

Det är helt ofattbart att tiden har gått så fort. Du mitt tredje barn, du som gjorde familjen komplett, bonusen, du som med ditt leende och glittrande ögon får mitt hjärta att svämma över om och om igen.

Kavat, självständig, envis, glad och frammåt. Har du bestämt dig för någoting så skall du bara göra det. Det märktes tidigt. Redan i magen när du vände och vred dig framm och tillbaka så vi knappt visste hur du skulle ligga från en gång till en annan. Du var heller inte gammal när du bara bestämde att kunde dina bröder ta sig självmant upp för trappan så skulle minnsan du göra det också. Självklart lyckades du med det samma trots att mammans hjärta höll på att hamra sönder bröstkorgen från insidan innan hon han fram och fånga upp dig. Fortsätt vara envis och kavat genom livet. Det är det som kommer föra dig fram mot dina drömmar. Det och ditt stora generösa hjärta och den kärlek du väljer att ge ifrån dig till dina nära och din omgivning.

Du funderar mycket över livet. Så som den typiska femåringen gör. Över livet och döden, varför vi finns och hur vi en dag kan dö och försvinna. Jag älskar att höra dina funderingar över var vi finns och hur du satt högst upp i bebisträdet och tittade ned på oss som längtade så efter en liten bebis Loppa och bestämde dig för att komma till just vår familj.

varje stund tillsammans med dig är dyrbar och speciell. Inte bara de stora bemärkelse dagarna så som din stundande födelsedag. Jag älskar varje vardagsminut. Vare kladdig frukost med mjölk på bortet  och flingor under stolen, varje tidig morgon när du kryper upp mellan oss i sängen och snor dina knubbiga armar och kalla fötter kring mig och viskar att du älskar mig. Mest av allt älskar jag stunderna när vi tillsammans med dina bröder kryper ned i min säng och läser massvis med sagor eller berättar spökhistorier. Det finns helt enkelt inget som är bättre.

Underbara älskade.

Finaste ungen min. Jag älskar dig upp till solen och tillbaka ned till gräset, jag älskar dig idag, imorgon  och alla de dagar som ännu inte börjat eller slutat. Varje dag som kommer så skall jag göra mitt aldra bästa för att fylla ditt hjärta och sinne så fullt av kärlek att det räcker i hundra år och mer där till. Så den dagen jag inte längre finns (vilket iofs kommer att dröjja länge eftersom jag planerar att bli etthundratre) så kommer ditt hjärta vara så fullt av mammakärlek att det räcker alla dina dagar.

Imorgon skall vi fira din femårsdag.

Det är något stort och speciellt, vi firar att du kom till oss, att du vår lilla busiga, kavata, envist stampande med foten i golvet, härliga lilla tjejj. Varje dag med dig är Jag längtar efter att se dig ta flera steg frammåt på livets stig. Just idag önskar du bli barnmorska som mamma, men maskuppfödare och hästskötare står också det högst på listan. Oavsett vad du väljer så kommer vi alltid att finnas för dig och älska dig.

underbara unge.

grattis på din femårsdag

//mamma


om att det inte alltid är skojj

by tingeling

att vara en liten bror.

men tydligen väldigt skojj att vara storebror.

Och som mamma är det underbart att se sina älskade gryn tillsammans och få en liten tår i ögonvrån när man tänker på hur mycket roligt de kommer att ha tillsammans genom livet.


Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2017 Tingeling | Powered by WordPress