en blogg om de dära dagarna
Tag Archives: mål

omvägen

by tingeling

Hur kom det sig att livet förde mig hit. Så annorlunda mot det jag tidigare tänkt och på många sätt både bättre och sämre. De val jag gjorde och de möjligheter som presenterades för mig har lett mig hit. Vilken omväg mot den väg jag hade själv stakat ut.

Jag tänkte på det en kväll när jag och samuel var ute på en kvällspromenad för att få ihop ett gång steg till veckans  stegräknartävlingen på jobbet . Första dagen fick jag ihop 10621 steg och andra blev det något mindre. Målet var att komma över 75.000 steg när veckan var över och det skall nog kunna fungera. Vi gick upp och ned längs gatorna, in bland husen, och tillbaka via stigar och genvägar. Livet har aldrig varit enkelt eller möjligheter serverats på silverfat. Och just så där har livet sett ut de sista 10-15 åren.

Omvägarna.

Samtidigt är det dem som lärt mig mest. Hade livet sett ut som jag planerat hade jag nog inte haft nått av mina fantastiska barn. Samuel är en högst oplanerad och älskad olycka som inte kunde blivit mer lyckad. Han förde ljus och glädje samt mening till livet som då var ensamt kallt och tråkigt. Men jag förlorade min bästa vän på kuppen. Hon gjorde det tydligt att hon inte gillade att jag valde mitt barn och kände sig svartsjuk och utanför. Det gjorde så ont att jag gick under isen en stund. Den person jag litade på skulle stå där vid min sida valde bort det som betydde mest för mig.

Med honom hittade jag min passion. Barnmorskeriet. Jag skulle bli barnmorska och det till varje pris. Jobbiga intensiva struliga år långsamt frammåt mot målet. Jag träffade mitt livs kärlek och förlorade honom, gick helt under isen och var djupt deprimerad i ett halvår. Träffade min nuvarande man som satte in stora charmoffensiven och tillslut långsamt tinade mitt nedfrusna hjärta.

 Halvt upptinad blev jag högst oplanerat gravid med min andra son. Älskade klisterungen. Han som kom med en trulig underläpp och klistrade ihop oss fyra till en familj. Han kom på helt fel tid och han var så rätt. På vinst och förlust när jag insåg att tack vare mitt val att föda barn strax innan examen som skulle göra mig helt oanställbar i sjukhusets ögon ( jo jag fick faktiskt nej tack på två jobb där jag innan hade blivit lovad tack vare att jag “borde vara hemma med mitt lilla barn” och det höll på att göra mig galen av frustration att någon annans pesonliga åsikter skulle påverka så mycket) så kunde jag ju på vinst och förlust kasta in en ansökan till barnmorskeutbildningen i Borås där man faktiskt kunde läsa på distans. Och dröm om min förvåning när jag faktiskt kommer in. En lyckträff. Flera hundra sökanden, 30 platser varav 15 st med valbar ort som  praktikort och jag kommer IN. Det kändes som högsta vinsten.

Mitt i utbildningen bestämmer vi oss för att skaffa ett barn till. Längtan är stor och vi får en högst efterlängtad dotter. Familjen känns komplett. Men praktiken blir lång och svår och tackvare det och lite annat om och kring och bråte så blir det inget av med att jobba på förlossningen. Jag är mammaledig längre än jag tänkt och kastar på vinst och förlust in ett mail till MVC för att höra om de behövde nån vikarie nån gång då och då och får genast napp och blir erbjuden  världens bästa sommarjobb på flera månader. Jag kom in i precis rätt tid när det behövdes folk och snart skulle anställas. Tack vare att jag pressar mig till det yttersta och älskar jobbet med en sådan intensiv passion att allt blir lätt och jag jobbar mer än jag borde så får jag mitt erkännande – en fast tjänst, som ett bananskal på en silverbricka.

Hade jag anat det fem år tidigare?

Svar nej.

Livet tog många omvägar innan jag landade här. I ett litet rosa kedjehus med tre älskade ungar och drömjobbet.  Undrar ibland hur livet skulle se ut om inte alla dessa “omvägar” kommit emellan. Men sen skakar jag på huvudet och bryr mig inte, omvägarna har lett mig HIT, vilket är precis dit jag ville vara. Detta är drömmen.

Jag lever drömmen och då är det ingen omväg,

bara vägen mot målet.


om att backa bandet

by tingeling

vad var det som gick fel egentligen?

Hur blev det så här?

Kan någon förklara?

Det var ju inte så här som det skulle bli. jag skulle ju inte bli en sådan där mamma som inte har koll på när hon skall hämta barnen på fritids eller förskola, jobbar så sent att hon är sist kvar på jobbet och får låsa, släcka och kolla skrymslen och vrår. Jag skulle definitivt inte bli den mamman som hämtar sina barn sist av alla på dagis och kommer inrusande efter stängningstiden är passerad med 2 minuter för att snabbt dra vidare till nästa ställe.  Idag är ingen bra dag helt enkelt. Idag är en dag som jag gjort allt det dära ovanstående som jag aldrig skulle göra.  Jag skulle ju liksom vara värsta morsan ever. Ha stenkoll på allting samtidigt som jag ständigt prioriterar kidsen före jobbet, hinner med allt och alla, bakar grymmaste kanelbullarna och ordnar magnifika barnkalas. Det började ju rätt okej iallafall. När älsta sonen var liten så hade jag hur mycket tid som helst.  Jag pluggade i många år och han behövde sällan vara långa timmar på dagis. Vi hade inte så mycket, iallafall inte om man tittar på materiell standard eller high tech teknik och avancerade prylar, men vi pysslade, bakade och umgicks med vänner.

Jag hade drömmar då. Drömmar om att en dag bli barnmorska med stort B. Att jobba på mödravården och köra ultraljud. Jag bra visste att det var _jag_ och att jag en dag skulle nå dit. Tillsammans med min son levde jag ett mera rikt och fantasifyllt liv där målet kom närmare och närmare för varje dag.

Nu är det målet nått, iallafall en del av det, jag har fortfarande drömmen om ultraljud kvar men i övrigt så drömmer jag inte längre så mycket. Jag lever för att jobba, komma hem med barnen, städa, äta umgås med familjen en stund och sedan däcka av utmattning. Jag lever drömmen men ändå undrar jag ibland om det är värt det.

Jag vet att jag skulle kunna jobba mindre. Men det är svårt när vi är en stor familj och behöver pengarna under tiden som maken studerar. Jag vet att jag kunde gå ned i tjänst och vara hemma mer med barnen. Fast samtidigt vill jag ju leva den delen av drömmen med, jag vill kunna jobba heltid med det jag älskar mest av allt. 

Ibland vill jag bara backa bandet en stund. Det är då vägen blir viktigare än målet.


om EXAMEN

by tingeling



En nyfärdig sjuksköterska denna regndisiga dag.

Inget vidare väder är det idag.  Denna stora dag då jag faktiskt tar min examen. Sjuksköterskeexamen!
Var det någon som för ett halvår sedan trodde att jag skulle ta mig hit? Det tror jag inte. Isåfall är de lätträknade de personerna och det är inte många som sagt det rakt ut och ärligt menat att de trott det. Detta året har varit helt sjukt .  Helt sjukt med händelser redan och då är det bara juni ännu. Det får mig att fundera på vilka mera stora saker som kan hända i år. Jag har blivit gravid, jag har pluggat & skrivit min C uppsats, tagit min fil kand, fött barn och nu fått min examen.

Jag är nu alltså en färdig sjuksköterska.

Regndisigt är det ute . Tråååkigt väder men ändå. Nu är den fasen i livet över och jag blickar med förväntan fram emot nästa fas.


nyutexxad sjuksyster med högt älskad son


om NU – en ny fas i livet

by tingeling

Jag väljer att börja här. En ny fas i livet ligger nu framför mig. Som nybliven tvåbarnsmamma och alldelles strax nyfärdig sjuksköterska.  Arkivet kommer att finnas någon helt annan stanns och är numera bara som ett personligt sådant för mig själv och kanske en dag mina barn.  Bloggen kommer säkert att utvecklas och förändras med tiden, saker tas bort och läggs till all utifrån hur det känns. Detta är min blogg om livet, kreativiteten, drömmen om att en dag ta ut barnmorskeexamen, familjen och alla dessa dagar som kommer och går.

Hon hade en gång en dröm. En dröm om att en dag bli barnmorska och hon tänkte göra allt för att nå den drömmen. Nu är dagen här – ett viktigt steg på vägen. Imorgon tar jag min sjuksköterskeexamen!

Jag kollade ladok igår och såg att jag var godkänd i akutsjuksvårdskursen och det som då fattas är enbart medicinkursen ( inskrivet i ladoken alltså) men eftersom jag vet att jag är klar med den så är det ju ingenting  jag  behöver att oroa mig för.

Jag har alltså lyckats!

Tagit mig hela vägen fram och de här tre åren av mitt liv ligger nu bakom mig. Jag har klarat det!  Tre år i helvetet har jag klarat av och jag är nu färdig sjuksköterska. Visst låter det fantastiskt. Imorgon skall jag njuta av min examen. Vi ska fira med familjen och sedan – tja – sen är det sommarlov. Jag blev erbjuden ett sommarvik innom hemsjukvåren som jag väldigt väldigt gärna hade velat ta men det fungerar inte.  Jag kan inte jobba måndag till fredan 7-16 varje dag när sambon har samma tider. Hade det gällt mera kvällar och helger så hade jag kanske velat att testa.

Istället skall jag denna sommaren vara hemma med mina barn det är inte fy skamm det heller. Bara njuta av mina underbara ungar och fortsätta drömma om målet. Det målet som ännu finns kvar. Drömmen om att en dag bli barnmorska, den dröm jag nu så länge närt i mitt hjärta. Och nu imorgon tar jag ett stort kliv på vägen mot just det målet.
Hurra för mig!!!


Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2020 Tingeling | Powered by WordPress