en blogg om de dära dagarna
Tag Archives: morgon

om fågelkvitter

by tingeling

klockan är tio över sex när jag stiger upp ur sängen. Jag är fortfarande jättetrött och får gnugga sömnen ur ögonen medans jag kryper upp i soffan här nere i vardagsrummet. Det är torsdag morgon och jag skall snart cykla iväg till jobbet. Efter de sista dagarnas värmebölja så har flera fönster varit öppna hela natten och nu kan jag njuta av stilla fågelkvitter en stund innan jag måste börja vardagsstressen.

Jag minns förr när jag jobbade vaken natt,det är nu snart tio år sedan men jag jobbade natt under en sjuårs period innan och precis efter jag fick barn. Då trodde jag aldrig att jag skulle vilja göra någonting annat. En av de bästa sakerna med att jobba natt var när klockan började närma sig fem på morgonen och man kunde gå ut och sätta sig på altanen. Hämta in tidningen och lyssna på fågelkvittret samtidigt som jag visste att nattens arbetspass snart var över och att det var dax att gå hem.

Idag är det tvärt om. Snart börjar dagens arbete men först så skall barnen väckas och jag skall sätta mig på cyklen till jobbet.

Bara njuta lite lite lite till först.


om morgonpromenader under blå himmel

by tingeling

Jag vaknade tidigare än vad jag hade lust med. Ryggen har bråkat med mig de sista dagarna och jag vaknar ofta av att jag har ont och inte alls ligger bra i sängen. Trist att inte riktigt trivas i sin egen säng men så som prioriteringslistan ser ut just nu med renovering, försäljning och flytt så är ny säng absolut hur långt som helst ned på listan.

Strax innan nio vart jag uppe iallafall och kände genast när jag tittade ut genom fönstret på den blåa vårhimlen (man får i det läget välja att ignorera frosten på marken nedanför fönstret som inte känns så vårlik) att jag ville ut med en gång. På med kläder, ipoden laddad med musik och ut för att möta dagen.  En timme och en kvart var jag ute och kommer hem genomsvettig och snörvlig.  Men det är såååå värt det. Det tog emot så mycket när jag väl var ute men det är just då, när det tar emot som mest , som det gäller att fortsätta och kanske tom öka. Jag hoppas på fint väder så jag kan poweralka varje ledig dag hela påsken.

Den blåa himlen är fortfarande kvar och det är helt vindstilla. Två av tre barn har sprungit till kompisar för att leka och den tredje väntar på att kompisen skall komma hem. Själv skall jag nu måla trappa, det är lite skav på vissa ställen som jag tänkte fixa till. Härliga skärtorsdag.


om att gäspa högt på morgonkvisten

by tingeling

Fy sjutton vad trött jag är. Konstigt nog. Rikitgt riktigt trött, så där så att ögonen rinner och huvudet känns riktigt tungt. Allt detta utan minsta droppe alkohol på typ en månad (okej nu överdriver jag för jag tog ju en drink i lördags när vi var barnfria men thats it) Det är tisdag och jag är uppe för att se till att killarna kommer iväg till skolan. De har tre skoldagar kvar innan de får jullov. Visst är det länge inpå julen att gå i skolan? Jag tycker det är alldelles för länge. Det hade räckt om de hade gått tom den 20e december, dvs idag. Medans jag sitter här med barnen och har tittat på Tjuvarnas jul tillsammans så funderar jag över tidigare jular och ledighet. Sedan jag började jobba på mödravården har jag försökt att göra just så här att jag har tagit ledigt dagarna innan jul, jobbat mellandagarna sedan och efter det tagit ledigt igen fram tills att skolan börjar i januari. Julen förr var alltid helig, alltid tillsammans med de som betydde mest och alltid något att se fram emot. Sen blev jag äldre och julen blev mer och mer besvärligt. Farmor som hade julfirandethos sig blev äldre och ville inte längre stå för det och när vi själva fick barn fanns inte mycket av de gamla traditionerna kvar. Så vi började att skapa egna. Precis som en nybliven familj skall göra. Men det har inte gått så bra. Först bröt maken kontakten med sina föräldrar så den delen av familjen firar vi inte med vilket var en oerhörd sorg i början som man nu har vant sig vid. Sen kom den traditionella julfesten av sig och familjemedlemmar som föll ifrån så nu är det som om luften gått ur lite.

Fortfarande minns jag idealjularna som barn. Kanske är det det som är felet? Att det färgar mig så mycket det som var och det som jag saknar så jag kan inte se julen för vad den är. Denna fantastiska högtid då vi har möjlighet att stanna upp lite och umgås med de som står oss nära.


Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2019 Tingeling | Powered by WordPress