en blogg om de dära dagarna
Tag Archives: trädgård

om lyckokänslan i kroppen

by tingeling

Först trodde jag att det skulle bli en sådan där helg som spenderades antingen inne eller på resande fot. Gårdagens utflykt och dagens tråkiga väder verkade göra det svårt att komma ut. Men när klockan passerade tre på eftermiddagen så klarnade den tråkiga grådaskiga himlen upp och solen tittade fram en stund trots att det blåste rätt ordentligt. Genast började det pirra i magen. Jag måste ut. Ut i trädgården medans tid ännu finnes, medan vädret tillåter och klockan inte har sprungit iväg till kväll. Oömma kläder, mjuka byxor, träningsstrumpor som är liksom lite tåligare, fleecetröjja som redan bär spår av jord, gräs och pinnar. Hopp i två storlekar för stora stövlar som får mig att känna mig så där extra händig ändå trots att fötterna glider runt i dem. Kanske mest pga stålhättorna som gör dem extra bra att ha när det skall grävas.

Så står jag där igen och bara andas i min trädgård. Funderar. Lika mycket som jag stör mig på suterängträdgården och vägrar gå ned i den på vinter. Lika mycket älskar jag den med alla sina möjligheter på våren och sommaren när jag skulle vilja spendera mesta tiden där nere.  Vinbärsbuskarna jag flyttat verkar ta sig. Tack o lov. Grenarna och de smala stammarna på träden vi sågat ned måste flyttas och med tjocka handskar beskär jag träd, plockar grenar och pinnar, flyttar både stor och liten sten medan jag funderar över mitt nästa drag.

Jag känner mig så där försiktigt lyckl…. nä jag vågar knappt skriva ordet. Jag som påstår att senast jag kände lyckorus var i juli 2005. en spirande bubblande lyckokänsla närmar sig hjärttrakten. Kanske måste jag nu tillåta mig vara lycklig för allt det fina omkring mig? För när mycket annat försvinner, faller i bitar och går sönder så är det ännu viktigare att fokusera på det som är vackert och bra? Att vara ute i min trädgård är en sådan sak. Att den faktiskt är min – något jag längtat så länge efter. Jag vill kasta av mig strumpor och skor, insupa våren med bara fötter på gräsmattan som mest består av mossa trots hårt jobb från maken med mossrivaren förra året. Lukta på blommor och knoppande grenar. Njuta av den grönska som börjar att spira.

Så jag beskär grenar. Jag gräver bort och lägger till. Krattar. Fyller upp och slätar ut. Njuter av att känna mig varm och svettig. Älskar varje minut. Om bara helgen vore lite längre!


om hur fort det går

by tingeling

när våren kommer. Det är sjukt egentligen. Hur fort det går. Jag har längtat i veckor ja månader efter ljuset. Efter möjligheten att vara ute och gräva. Efter ljummare kvällar eller i alla fall att man kan vara ute med bara en tjockare tröja på sig.  Jag har längtat till grill och fågelkvitter, solnedgångar och uterum, knoppande löv och jord mellan fingrarna. Plötsligt så är den tiden här. Som i ett enda andetag och jag är nästan rädd för att andas ut. För tänk om det går för fort. Vips så är den här ljuva tiden förbi. Tiden räcker inte till för allt som vi vill göra. Det är aktiviteter, jobb och träffar. Resor planeras och umgänge. Ändå är jag mest rädd för att inte hinna med att gräva klart i trädgården. Det har på sätt och vis blivit min terapi. Att gräva.

Förändra genom fysiskt arbete. Fast på ett behagligt sätt. Jag försöker att blunda och andas. Njuta av nuet och varje värkande muskel med ett leende. Nu är det helg och denna helgen så skall jag verkligen andas och bara vara.

Och gräva.


om nittiofjärde dagen

by tingeling

094. Tipsa om något bra som du använder dig av på våren

jag vet inte om det här är något jättenytt direkt men för mig är det så att när våren kommer då kommer även lusten att cykla. Jag cyklar till jobbet som är ca 3 km och cyklar till och från skolan med barnen. Ett supersäkert vårtecken för mig är att cyklen kommer fram. OCH spaden. Vi har en rejäl tomt så det finns alltid saker att gräva. Jag längtar alltid efter att få sätta spaden i jorden och bli riktigt riktigt svettig. Kanske för att jag jobbar så icke fysiskt som jag gör. Mycket stillasittande och samtal med människor. Olika sorters möten. Då behövs det både cykelturer och grävningssvett för att känna att man lever på riktigt. Jg behöver jobba fysiskt med för att må bra helt enkelt.


om vårsol och sommarlängtan

by tingeling

redan i fredags var det fint väder. När jag slutade jobba och skulle hem mötta jag upp älskade äldsta sonen och vi tog en milkshake tillsammans innan vi åkte hem. Solen sken varmt och generöst och den spirande grönskan känns härlig. Lördagsmorgon kom med sol i sinne. En helt underbar lördag med värme och trädgårdsarbete. Premiär i uterummet och premiär i grillen. Precis vad som önskas en vårsolig helg.

Det enda som behövs nu är mer lediga dagar att njuta av den härliga våren.


om hur skönt det är är veckan är slut

by tingeling

Veckan har varit kortare än vanligt med tanke på att jag var ledig i måndags för att ordna efter skidresan. Sen gick resterande dagar fort efter att jag börjat jobba igen och kvällarna har gått åt till att skriva hemtenta. Idag avslutades veckan med att jag tillsammans med en kollega hade profylaxkurs och klockan kvart i fyra lämnades hemtentan in.

Inte för att jag egentligen var helt nöjd med den. Men ibland får man ändå nånstans tänka ok. good enough, det får bli så här. Efter en månad med massa vabb, två omgångar vattkoppor och en skidresa orkar jag inte prestera bättre än så. Får i värsta fall komlettera.

Kvällen spenderades med make och son i bion, vi tittade på hunger games 2 som jag tyckte om. De har en mörk underton och jag anar att jag kommer vilja läsa böckerna för att få ut mer av historien. Men nu blir det att krypa ned i sköna sängen och se fram emot en ledig helg med sol och massa trädgårdsarbete som jag längtat såååå efter.


om vintern som nästan nästan är här

by tingeling

trädgården behöver tid att återhämta sig efter poolen som har lämnat rejäla märken efter sig

Vädret ute idag har varit bra för att vara så där oktoberhöstruskigt. Småkyligt, klart och känslan av att det ligger regn och gömmer sig eftersom allt är så där lagom fuktigt.  Idag kändes det som om det definitivt var tid att röjja ur uteplatsen och det med besked. Jag har skurat möbler, slängt gamla grejjer  ställt undan bord, stolar och lagt över presseningar och vinterskyddat dem mot fukt kondens och tidens tand i uterummet.

[nedklippta syrener gör att vi nu ser rakt in till grannen, hoppas de växer upp lite till nästa år

inplastade möbler är en lite sorglig syn

men de får finna sig i att stå här vinterskyddade och invänta nästa säsong

uteplatsen är numera tom förutom på grillen som används året runt

Det som är tråkigt är att man märker mer och mer i vilket dåligt skick uteplatsen är i. Det har läckt ifran taket i vissa specifika ställen där trät som bär upp taket är fullt med sprickor, fuktskador och det jag tror kan vara lite svart mögel. Blä. Det tråkiga är att vi inte riktigt varken i år eller nästa år har råd att fixa till det.  Och kanske skall vi inte ens bry oss om det? Just nu håller vi på att titta på fristående hus. Inte letar direkt men vi håller ögonen öppna, så där så att man är redo när drömhuset dyker upp. Tills dess så finns det alltid saker att göra här i det lilla rosa kedjehuset.

Morgondagens att göra lista innehåller följande:  röjjning av tvättstuga och klädkammare, kantklippning av gräsmatta, ogräsrensning  och dvs finputsning. Alltid finns det saker att göra som sagt 🙂

utöver det så börjar jag fundera lite över mitt nya uppdrag på jobbet. Att delta i och leda ung mamma grupp. Det är spännande och otroligt utvecklande. Jag ser verkligen fram emot det . Vem som skall läras upp i att köra ultraljud är ännu inte bestämt men jag visualiserar mig där. Sittandes i det mörka rummet, koncentrerad, respektfull, med transducern i handen och ett försiktigt leende på läpparna. I mina tankar ÄR jag redan där.

*visualiserar och tänker på the secret*


om väntan på tandläkaren

by tingeling

så får man sitta här och plågas.  Fy sjutton säger jag bara. Tandläkarbesök är en av mina fobier i livet. Inte så mycket för smärtans skull som för känslan av att inte kunna andas och att drabbas av panik när någon är och rotar i min mun. Har ingen alls större lust att åka dit men måste man så måste man. Och jag har lite krångel med en tand på vänster sida som jag tycker att det isar för mycket i när jag äter. Anar att det saknas en flisa eller något annat på den. USSS vad jag känner mig trött och sliten.

Klockan börjar närma sig sju och jag har precis gått upp, morgonen påbörjades som alla andra med huvudvärk när jag vaknade till och lillemannen ville ha mat. Jag brukar få en dundrande huvudvärk som går över efter en timme eller två. Nu är den nästan borta. Sen så åt han som en glupsk liten gosse och avslutade morgonmålet med att kräkas en stooooor omgång rakt över mig, kudden och lakanet. *morr* man luktar inte hallonsylt med en liten bebis i sängen det är en sak som är säkert.

Nu har det gått en vecka sedan examen och det känns inte riktigt lika konstigt längre. Veckans bottennapp var dock när jag visste att jag var tvungen att tacka nej till det sommarjobbet som jag ville ha. Fy vad det kändes tråkigt. När jag egentligen ville arbeta för att prova mina vingar, men ihop med sambons sjukskrivning och två små barn hemma så går det bara inte.

Både igår och i förrgår har vädret varit riktigt fint och ganska lagom varmt. Vi har varit ute lite  frammåt kvällarna när lillemannen har kunnat sitta i sn babysitter o titta på löven  och storekillen hjälper mig med att fixa lite i trädgården. Under blodboken är det mysigt att vara även för en liten lillebror. Det har inte varit några längre stunder men ändå skönt.I eftermiddag skall jag och barnen åka till sagoängen för att leka av oss lite. Sagoängen är en jättetrevlig lekplats som ligger centralt men ändå i skogen på det som kallas galgberget. Väl värt ett besök.


Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2017 Tingeling | Powered by WordPress