om hormoner

Posted on

hela eftermiddagen satt vi och lyssnade på när duktiga och kunniga Kristina Gemzell Danielsson föreläste om prevetivmedel och hormoner. Det är lika intressant och inspirerande varje gång jag hör henne prata. Plus att det i mitt jobb är otroligt viktigt att vi kan ha sådanna här träffar/utbildningar för att kunna höra om de senaste rönen, minnas vår historia både lokalt här i sverige och i ett större globalt perspektiv samt att få tillfälle att klura på de där lite svårare fallen man inte riktigt är helt hundra på själv.

Kristina nämner många viktiga historiska punkter, har flertalet poänger och får liksom det hela att gå ihop. Polletten ramlar ned när hon säger att vi måste minnas och veta vår historia för att kunna förstå var vi är idag. Varför det är så otroligt viktigt med BRA och säkra prevetivmedel och varför vi måste ha en bra prevetivmedelsrådgivning.

En viktig poäng som jag har funderat mycket över och tom skrivit lite om när jag skrev en miniuppsats i min första sexologikurs när jag läste i Malmö är just att tänka över följande påstående:

På 60 talet när ppillerna kom så oroades en hel värld. Man oroades så mycket över att de skulle kunna påverka kvinnors sexualitet på så vis att de skulle bli ohämmat och hejdlöst sexuellt frisläppta. Man oroade sig så mycket att man först bara fick förskriva ppiller till gifta kvinnor med mannens tillåtelse.  Idag oroar vi oss för att ppillerna(hormonerna) skall påverka våran sexualitet åt andra hållet. Med minskad sexuell lust.

Och det är ju så. Ppillret var en gudagåva när det utvecklades på 50 talet och sedan lanserades på 60 talet, den gav kvinnan och familjen en möjlighet till frigörelse och att kunna planera sin familjebildning på ett helt nytt sätt. Revolutionerande.

Idag möter jag kvinnor som mest suckar över att de skall behöva ta prevetivmedel och inte sällan hör man uttrycket att “varför finns det ingenting för mannen, varför skall jag behöva stoppa i mig hormoner” och visst är det så att ppiller/prevetivmedel kan ha biverkningar men något som är otroligt synd är att man aldrig skriver i tidnignar eller på löpet om alla de positiva effekter som ppiller också har.

Inte bara förhindrar de oönskad graviditet och ger oss en helt annan möjlighet att planera livet och familjebildningen. De ger även

  •  mindre mens
  •  mindre smärtsam mens
  •  de kan ha positiv effekt mot acne
  •  skyddande effekt mot cancer framför allt ovarialcancer
  •  den skyddande effekten ovan kvarstår även långt efter avslutad behandling
  •  minskad risk för salpingit
  •  skyddar fertiliteten
  • positiv effekt på endometrios
  •  minskad risk för X graviditet
  •  minskad frekvens av ovarialcystor

Visste fler om detta så tror jag att rädslan för hormoner och ppiller som vi tydligen har alldelles speciellt här i Sverige skulle minska.

prevetivmedelsförskrivnign är något av det roligaste jag vet, enkelt ibland, klurigt nästa. men det finns få saker som känns mer givande än att hjälpa en kvinna hitta rätt prevetivmedel som passar just henne.

så idag riktar jag ett innerligt tack till Pincus, Sanger och Mc Cormick för den där lunchen som en gång i tiden resulterade i det som vi har och tar förgivet idag, prevetivmedel, som ger kvinnor möjlighet att påverka sina egna livsval.


om en speciell torsdag

Posted on
Undrar om det är för att Samuel kommer hem idag som jag är vaken och uppe mycket tidigare. De sista dagarna så har jag nämligen sovit mycket längre än vanligt och varit tröttare än på länge.  Det är dock inte det värsta. Utan det värsta är att jag börjar återigen få stora problem med att sova. Somnar inte fören sent och då har jag i regel legat vaken länge och vritt och vänt mig och tänkt  på hur sent det är hundra sjuttionelva gånger och bannat mig själv för att det blitt så sent tvåhunda sjuttiotolv gånger. Jag är hopplös. Vet att jag borde försöka att få flera tidigare sömntimmar men det är så svårt. *suckar*
Idag fick jag dock beskedet som jag har väntat på : JAG HAR KOMMIT IN PÅ BARNMORSKEPROGRAMMET
tjodelooo!!! Hur sjutton gick det här till? Jag trodde inte ens att man kunde komma in på två utbildningar samtidigt? Men det har jag alltså gjort. Helfart i borås ( internet baserad, distans) till barnmorska och deltid (halvfart internetbaserad distans) till distriktssköterska.
Nu blir allting så där mycket svårare igen. Måste jag välja? Kan jag inte ge mig på båda två? *skrattar* osså finns det folk som säger att _jag_ skulle vara överambitiös. 😉
                                           Unjefär så här känns det i hjärtat just nu! Lycklig, kärleksfull och stark.

om morgonstund

Posted on
har guld i mund eller vad är det man säger?
Själv njuter jag dock av att få sitta  för mig själv en stund vid datorn innan lilleman vaknar till och skall ha all min uppmärksamhet. Den stunden kommer snart oavsett vad jag gör så det är lika bra att passa på och njuta. En halvtimme till en timme brukar jag kunna snika till mig av egen tid så här på morgonen efter att han fått mat och jag smygit mig upp. Det har varit svårt för lillekillen att sova inatt eftersom han verar vara lite småförkyld och framförallt täppt i näsan och då blir det inte mycket sömn för någon.
Det känns så otroligt konstigt att det är en ny vecka och att man nu är färdig med allting.  Jag kan knappt fatta att i fredags tog jag min sjuksköterskeexamen. Jaha liksom.  Och sen då, vad händer nu, är det över? Skall jag inte gå till skolan imorgon alltså ?
Nähepp.
Vad skall jag göra då då? Vara hemma?  Jasså!  Men tack  då är jag väl det. :-) Allt känns så otroligt konstigt, så jobbigt och så stort och skönt. Alla dessa känslor mixade tillsammans och jag vet inte vad jag skall känna egentligen. Jag längtar efter att få komma ut och pröva mina vingar samtidigt som jag ser fram emot att få vara hemma. Njuter av att vara färdig med skolan samtidigt som det ger mig ångest att jag inte skall tillbaka igen. (om jag nu inte kommer in på vidareutbildningen) allt är så svårt att hantera helt enkelt. För det är ju än så länge rätt så ovisst.
Vad som händer nu.
För även om jag vet att jag har ett år framför mig av mammaledighet innan jag måste börja söka jobb som sjuksköterska eller börja att plugga igen så vet jag ju inte om jag nu har kommit fram till min slutstation. Jag kanske aldrig kommer in på vidare utbildningen. Kanske går år efter år och väntar på en plats eller ett besked som aldrig kommer. Vilken mardröm det skulle vara. Jag har sökt in på både distriktssköterskeutbildningen på halvfart och på barnmorskeprogrammet i Borås på distans. Så någonstanns lever drömmen om att fortsätta. Och kanske, kanske kanske har jag sådan tur att jag kommer in direkt.
Men nu skall jag sluta ögonen en stund och njuta.
tills drömmen slår in är detta mitt enda och dessutom mitt absolut viktigaste jobb. Att vara mamma till dessa två underbara gullungar