en blogg om de dära dagarna
Category Archives: november11

om lördagsröjj och fjäderfä

by tingeling

godmorgon.

 Mitt i allt är jag just nu. Lördag förmiddag och jag fick helt plötsligt inspiration till att städa ur hyllan i vardagsrummet. Så sagt och gjort. preparerades med certrizin och satte igång. Jag mår alltid som bäst av att vara aktiv. Planen är att tömma alla hyllplan, dammtorka ur och sätta tillbaka. Men bara det som känns viktigt att ha framme.

Jag är ju något av en samlare så jag får försöka anstränga mig för att sortera ut och inte spara på allt. Eller iallafall försöka att bara spara och samla på det som verkligen betyder något i hjärtat. Så som mycket av sakerna jag ärvt av min älskade morfar.

Lillhjärtat mitt har haft feber hela natten och mått dåligt. När hon får feber och blir krasslig blir hon gnällig, sover dåligt och har ofta ont i huvudet. men som tur är svarar hon bra på reliv och är nu pigg och glad. En annan pigg och glad person här i hemmet är Tina. Gultofskakaduan som i vanliga fall bor hos mina föräldrar. Nu när de är nere i Spanien på höstsemester så bor Tina hos oss. Jädrarns fjäderfä. Hon har spritt ut halvätna solrosfrön över hela vardagsrumsgolvet och dammar som sjutton. Men samtidigt är hon rätt skojj när hon hela tiden skall prata och interagera med oss. just nu sitter hon och tittar på mig och burrar upp sig och säger ömsom mamma och gonatt och tittar på mig med stooora svarta ögon. Om en stund skall jag ge mig på att städa hennes bur. Full fart alltså 🙂


om första dagen

by tingeling

födelsedagstårtan håller på att tina. Väldigt god var den!

Jag bestämde mig. kanske redan innan födelsedagen men igår blev det definitivt. En trettiosexårig era har gått i graven och nu är det första dagen på det nya. Efter att återigen fått antydningar och menande blickar om att jag skulle planera för eller redan vänta barn igen så ville jag mer eller mindre gråta. Varför bryr jag mig så lite om mig själv.

Så jag har satt upp mål för mig själv. Men det stora målet är inte det som ännu inte ens anas i horisonten. Det är att varje dag vilja göra sitt bästa för sig själv. Att varje dag kämpa för ett friskare och starkare jag. Om fyra månader så skall vi åter iväg och åka skidor. Tills dess vill jag ha kommit i form. Eller iallafall i bättre form än nu.  Idag är första dagen som jag kämpar för att nå detta målet. Så vad har jag idag gjort för att nå målet.

Jo en tmmes Zumba träning, dock under grav protest från mina knän. Men det är en start och jag skall fortsätta på det viset.

Detta är bara första dagen på resten av mitt liv.


om trettiosex

by tingeling

istället för att skriva något djupt om de år som passerat och de som förhoppningsvis komma skall vilket idag känns hur svårt som helst så vill jag dela med mig av just trettiosex viktiga saker, personer, händelser som har påverkat mitt liv och gjort mig till den jag är idag. Trettiosex minnen helt enkelt från de år som mitt liv bestått av.

* 0 – söndagsbarn  jag föddes på en söndag, söndagsbarn föds enligt ramsan till ett gott liv, inte heller var det vilken söndag som helst utan jag föddes på fars dag där en söndag i november. Första barnet, föddes under tiden mina föräldrar studerade till lärare i Växjö. Mamma var precis färdig och pappa var på slutet av sin lärarutbildning. (Söndagsbarn får leva och njuta rikt och vist och sedan berömligt sluta)

* 1 – flytt , inte ens ett år fyllda flyttade vi från Växjö där mina föräldrar studerat till halland. Så jag är  snål smålänning i grunden med en vacker hallänsk dialekt.

* 2 –  äldre generationende första betydande personerna i mitt liv förutom mina föräldrar var min mormor och morfar samt min farmor. Av dem har jag alltid kännt mig vilkorslöst älskad och jag känner en sådan innerlig tacksamhet över att ha haft sådanna fantastiska människor i mitt liv ända från början.

* 3 – minne – här någonstanns har jag mitt första aktiva minne ifrån. Jag minns att jag har på mig en röd plysch overall med dragkedja över hela magen och springer fram och tillbaka i korridoren och tänker att jag finns här och nu.

* 4 – brorjag fick en lillebror, idag 32 år gammal

* 5 – dagmamma– jag och min bror blir dagbarn på en bondgård på landet. Jag har aldrig själv gått på dagis utan bara varit dagbarn och att vara på en bondgård var både läskigt och spännande, fullt med skrymslen och vrår att gömma sig och leka på.

* 6 – förskola.  Jag började på förskolan, jag hatade det mestadels av tiden. Kände mig alltid utanför och fröknarna särbehandlade barnen. Det enda jag minns som positivt från den tiden är pysslet.

* 7 – skolstart. Jag minns skolan med kluvna känslor, sträng gammeldax fröken som spelade pekfinger piano och läste bibeln, jag hade lätt för mig så att lära var aldrig svårt.

 * 8 – lillebrormin andra lillebror väntas men jag hinner fylla nio innan han föds.

* 9 – hästarSom yngre var jag hästtjejj. Jag började ta ridlektioner som nioåring och gjorde nog det tills jag var en 14-15 år. Under den tiden har jag haft två sköthästar. Min dröm är att nått av barnen en dag längre fram skulle få ett hästintresse och att det kanske är ett intresse som vi skulle kunna dela.

 * 10 – bestemormin farmor kommer från danmark, så hennes mamma, min bestemor besökte vi varje år fram tills jag det året jag fyllde tio år och hon dog. Finaste lilla bestemor. Fortfarande så tydlig i mitt minne. jag är föresten döpt efter henne. Hon hette Petra.

* 11- min farmor har alltid varit en sk loppis tant och det är tack vare henne jag älskar att springa på loppmarknader eller begagnatbodar. När jag och min kusin var små (8-10) så fick vi ofta åka med henne överallt. Hon hämtade oss på fredagen, vi lekte och hade myskväll tillsammans, hon gjorde dansk äpplekaka och löste korsord. På lördagen åkte vi på loppmarknad någonstanns i närheten och sen fick vi lördagsmys tillsammans med farmor på kvällen.  Helt fantastiskt. Älskade lilla farmor.

* 12 – sorg. När jag var 12 år dog min älskade mormor, vi hade en otrolig innerlig relation hon och jag så det gjorde ont. Mycket och länge. Dock är det hon som en gång var min inspiration till att bli den jag är idag.

* 13 – konst – på högstadiet vägrade jag läsa språk till min pappas stora förtret. jag var inte alls intresserad utan valde konst och konsthantverk istället. Jag har aldrig ångrat det även om det kanske inte gav så mycket då. Jag älskade att rita och måla och även om viss tid flummades bort så var det ett kreativt andningshål.

* 14 –  högstadiet – och tycker att livet är allmänt jobbigt. Tonårstiden är inte direkt något jag minns som nått positivt. Snarare ångestfyllt och oroligt.

* 15 – val – jag valde linje en gång efter på vilka jag kunde slippa läsa matte och fysik mm. Jag valde mellan teaterlinje och vårdlinje, sökte båda, kom på reservplats på teaterlinjen (nr 6) och kom in på vårdlinjen och därmed var mitt öde beseglat.

*16 – relationer  – min första riktiga pojkvän hade jag när jag var sexton, blev sambo som 18 åring och har varit förlovad två gånger innan jag träffade min man. Jag tycks oftast träffa på snälla killar som inte riktigt gett mig något motstånd men har även haft en sambo som var grymt svartsjuk och gav sig på att slå på saker och ting. Han slog aldrig mig men jag gick rätt så snabbt när jag insåg åt vilket håll det var på väg. Sedan den dagen finns det inte en man som bestämmer över mig.

* 17 – Peter Le Marc – musik har alltid betytt otroligt mycket. kanske speciellt i tonåren men även nu trots att jag lärt mig uppskatta tystnaden mer på senare år. Helst lyssnar jag på peter Le marc som den flitige läsare av denna blogg säkerligen redan har märkt. Numera lyssnar jag inte lika mycket som förr men jag varvar avslappningsskivor och Peter le marcs starkare än ord box som sov musik.

18  flyttjag växte upp i ett litet samhälle utanför stan vilket var idylliskt som liten men i tonåren vantrivdes jag fruktansvärt och längtade bort, var 18 när jag flyttade hemmifrån och in till stan.  

* 19 – jobbjag får jobb innom vården direkt när jag slutar skolan, när jag var 19 så jobbade jag på bäckagårds sjukhem som sedan har följt mig igenom livet. Jag jobbar även som personlig assistent och jag lämnar min lilla etta för en liten trea i samma område

* 20 – fast tjänstfår en fast nattjänst på ett privat sjukhem

* 21- samboför första gången på riktigt.

* 22 – lägenhetköper en bostadsrätt centralt i stan.

* 23 – singellever för att jobba och festa med kompisar

* 24 – gravidnär jag blev gravid så insåg jag att jag ville bli barnmorska. Här började drömmen.

*25 – Samuelmin son födsoch mitt liv blir aldrig mer det samma

* 26 – sjuksköterskakommer in och börjar på sjuksköterskeprogrammet

* 27 – hus – köper hus helt själv till mig och min son.

* 28 – sambo Mikael flyttar in

*29 – Adrianmin andra fina son föds

* 30  – examenjag slutar på sjuksköterskeprogrammet och tar examen, samma år kommer jag in på barnmorskeutbildnignen

* 31 – Filippastrax innan min trettioettårsdag föds min älskade lilla dotter

* 32 – barnmorska jag tar barnmorskeexamen

* 33 – drömmjobbetbörjar jobba på MVC

* 34 – året där allt hände – morfar går bort, fast tjänst på jobbet, vi gifter oss

* 35 – husbilvi köper vår första husbil och åker iväg. Förhoppningsvis inte den sista.

* 36 – vem vet vad livet nu för med sig?


Omtanke

by tingeling

Efter en heldag i jobbets och statistikens tecken så är jag fylld av tankar och vilja att förändra och förbättra. Tänk att man efter så lång tid kan fortfarande brinna så starkt.

För mig handlar det nu om en period på snart 12 år där jag brunnit för barnmorskeri och mödravård. Nästan lika lång tid innan jag var färdig som efter.

Det hela började när jag väntade mitt första barn. Samuel som idag närmar sig sin elfte födelsedag. Under graviditeten med honom lärde jag mig vad en barnmorska kan göra. Hur hon med sitt engagemang och omtanke kan påverka en sådan känslig period av livet som graviditeten faktiskt är. Jag har mött både omtanke och den direkta motsatsen.

I alla år efter det har min drivkraft varit omtanken. Den jag tillslut fick och upplevde påverkade mig så starkt att jag ville göra detsamma själv.

Från att ha börjat med en dröm. År 2000! Via ett år på komvux, direkt vidare till högskolan i tre år och sedan ett och ett halvt år i Borås på “morskis” – fram tills där jag sitter idag. Tio år efter drömmen föddes så sitter jag mitt i drömmen och drivs fortfarande av samma längtan att få göra skillnad.
Jag vet att allt jag gör och står för naturligtvis inte passar alla. Men den känsla och omtanke jag känner i hjärtat är äkta och stark. Jag hoppas och tror att det fortfarande känns så när nästa tioårsperiod har passerat.


om dagens slit och vedermödor

by tingeling

det är tisdagskväll och det mörknade redan innan jag lämnat mitt rum på barnmorskemottagningen. Det skymmer medans jag halvt springer  till parkeringsgaraget där jag brukar ställa bilen. Jag längtar hem. Försöker få dagens stress att rinna av mig som vatten på en gås. Det är svårt, speciellt en dag som denna när det varit mycket att göra.

Jag älskar mitt jobb men i vissa stunder, sådanna som ingen kan påverka, är det tungt. För lite folk, för mycket att göra och frustration när man inte kan nå upp till sin fulla potential. Därför är det skönt att få komma hem till de sina.

En timme tidigare unjefär mot vad jag brukar komma hem men det är ingen hemma, maken har redan åkt iväg med småttingarna till simskolan en timme för tidigt. Så för en stund är det bara jag, största sonen och gultofskakaduan Martina som är här hemma. Papegojjan bor i vanliga fall hemma hos mina föräldrar och nu när de är bortresta lite så passar Tina på att göra ett besök hos oss.

Ett par timmar senare är alla hemma. Älskar att få krama om de små blötdjuren med rosiga kinder och simskoleblött hår.

härliga ungar


Om att lova sig själv

by tingeling

Jag har gjort det förr. Lovat och misslyckats. Det är svårt att ändra på hela sitt liv. men om ett par dagar fyller jag ” närmare 40 än trettio” och även om åldersnojjorna lyser med sin frånvaro så är det dax för att bli en annan jag. Härmed har jag nu officiellt skaffat mig ett mål. Om ett gäng månader så skall jag åka på skidresa men man, barn och goda vänner. Tills dess skall jag vara i tja om inte toppform men nästan. Tio kilo av mig skall försvinna och jag skall orka åka skidor en förmiddag utan att flåsa mellan skidtagen. Så istället för beach 2011 så blir det ski 2012.
Det är målet.

Nu ska jag bara fundera ut detaljerna.

Men jag lovar mig själv detta! Ett första steg på
Vägen mot att bli vältränad!


om min älskade femåring

by tingeling

Det är kolsvart ute. Så som det brukar vara strax före midnatt denna tiden på hösten.  November har precis börjat men det är bara minuter kvar tills du fyller fem år. Min lilla ljuvliga prinsessa av November.

Fem år.

Det är helt ofattbart. I fem år har du funnits hos oss älskade dotter. Fem höstar med start den novemberdag som du föddes, fem vintrar med lika många julaftnar och nyår, fem vårar med hopp om liv och löfte om spirande grönska och fem somrar fyllda med barfota spring på grön gräsmatta. Fyra födelsedagar har vi firat tillsammans med dig och imorgon skall vi nu fira den femte.

Älskade unge med solblekta lockar som mörknar mer och mer med tiden. En dag kommer du att bli lika mörk som jag. jag hoppas du slipper få gråa hårstrå redan innan 25 som jag fick. Dina mörkt bruna ögon inramas av svarta ögonfransar som är längre än mina. De har du ärvt av din far.

Tänk att vi fick dig.

Detta året som gått har du utvecklats så otroligt mycket. Du har gått från att vara en liten tjejj, ett litet barn, till att kunna så mycket. Du kan skriva ditt namn, bokstavera dig fram till att skriva andras namn,du går hem själv till kompisar och cyklar kavat fram på din lilla rosa cykel med stödhjul. Ditt ljusa hår är långt, så långt så att du ofta får tovor, och du vill gärna ha det flätat eller i små tofsar. I augusti började du i “femman” på dagis. Femårsgruppen är gruppen med de största barnen på dagis och du är så stolt över att få tillhöra dem. 122 i klädstorlek och 29-30 i skor.

Mammas stora flicka.

Det är helt ofattbart att tiden har gått så fort. Du mitt tredje barn, du som gjorde familjen komplett, bonusen, du som med ditt leende och glittrande ögon får mitt hjärta att svämma över om och om igen.

Kavat, självständig, envis, glad och frammåt. Har du bestämt dig för någoting så skall du bara göra det. Det märktes tidigt. Redan i magen när du vände och vred dig framm och tillbaka så vi knappt visste hur du skulle ligga från en gång till en annan. Du var heller inte gammal när du bara bestämde att kunde dina bröder ta sig självmant upp för trappan så skulle minnsan du göra det också. Självklart lyckades du med det samma trots att mammans hjärta höll på att hamra sönder bröstkorgen från insidan innan hon han fram och fånga upp dig. Fortsätt vara envis och kavat genom livet. Det är det som kommer föra dig fram mot dina drömmar. Det och ditt stora generösa hjärta och den kärlek du väljer att ge ifrån dig till dina nära och din omgivning.

Du funderar mycket över livet. Så som den typiska femåringen gör. Över livet och döden, varför vi finns och hur vi en dag kan dö och försvinna. Jag älskar att höra dina funderingar över var vi finns och hur du satt högst upp i bebisträdet och tittade ned på oss som längtade så efter en liten bebis Loppa och bestämde dig för att komma till just vår familj.

varje stund tillsammans med dig är dyrbar och speciell. Inte bara de stora bemärkelse dagarna så som din stundande födelsedag. Jag älskar varje vardagsminut. Vare kladdig frukost med mjölk på bortet  och flingor under stolen, varje tidig morgon när du kryper upp mellan oss i sängen och snor dina knubbiga armar och kalla fötter kring mig och viskar att du älskar mig. Mest av allt älskar jag stunderna när vi tillsammans med dina bröder kryper ned i min säng och läser massvis med sagor eller berättar spökhistorier. Det finns helt enkelt inget som är bättre.

Underbara älskade.

Finaste ungen min. Jag älskar dig upp till solen och tillbaka ned till gräset, jag älskar dig idag, imorgon  och alla de dagar som ännu inte börjat eller slutat. Varje dag som kommer så skall jag göra mitt aldra bästa för att fylla ditt hjärta och sinne så fullt av kärlek att det räcker i hundra år och mer där till. Så den dagen jag inte längre finns (vilket iofs kommer att dröjja länge eftersom jag planerar att bli etthundratre) så kommer ditt hjärta vara så fullt av mammakärlek att det räcker alla dina dagar.

Imorgon skall vi fira din femårsdag.

Det är något stort och speciellt, vi firar att du kom till oss, att du vår lilla busiga, kavata, envist stampande med foten i golvet, härliga lilla tjejj. Varje dag med dig är Jag längtar efter att se dig ta flera steg frammåt på livets stig. Just idag önskar du bli barnmorska som mamma, men maskuppfödare och hästskötare står också det högst på listan. Oavsett vad du väljer så kommer vi alltid att finnas för dig och älska dig.

underbara unge.

grattis på din femårsdag

//mamma


om en söndag för fem år sedan

by tingeling

[singlepic id=66 w=450 h= float=]

storebror 6 år längtar efter lillasyster och pratar med henne i magen

söndagen den 5 november 2006. Klockan är som nu runt 22.00 på kvällen och jag harännu ingen aning vad som väntar denna natt.

Inte en enda småkänning.

Jag är trettio år gammal och väntar mitt tredje barn.

Denna söndag är BP ( beräknad partus) och jag har mått otroligt bra hela denna graviditeten.  På förmiddagen har vi varit ute och promenerat och visst har det knakat till i bäckenet lite av gammal foglossning men jag skall absolut inte klaga. Kvällen innan har vi firat Mikaels farmors 75 års dag på kvibille gästis och jag fick så fina bilder på magen smyckad i en lila festklänning.  Magen är så stor så att det kändes som om hon var påväg ut genom navlen.

Hela graviditeten har hon hållt på och snurrat fram och tillbaka, varierat från huvudändläge till sätesläge och tvärläge på nolltid. Jag är fortfarande inte helt hundra på om huvudet ligger nedåt denna söndag när jag är beräknad att föda. Efter alla svängningar fram och tillbaka, ultraljud, barnmorskebesök och vändningsförsök har jag tröttnat och vill mest låta det bero. Det blir som det blir.

Hon rör sig inte så mycket där inne. Men det har hon aldrig gjort, det var inte hennes personlighet, så jag var aldrig orolig. Däremot var hon stor, magen växte massvis den sista tiden av graviditeten.

Efter att ha fött två barn med igångsättning kände jag mig oroad över att inte veta när det startar och hur jag skulle agera men även hur jag skulle reagera. Inte heller hade jag gått över tiden som nu. Som tur var mådde jag  jättebra hela graviditeten så det kändes aldrig besvärligt att övertiden närmade sig.

Snart skulle hon vara här. Vår älskade lilla dotter.

Alldeles nyss prinsessa av November bar jag dig i min famn

genom spruckna nätter med varsamma händer viskade jag ditt vackraste namn

jag ville fylla dig med drömmar, måla en himmel så blå

jag ville ha dig att tro att allt du önskar kan du få

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dig

den är större än du tror, större än kärleken själv

för när du steg ned på denna jorden rund

så var du älskad från första stund

 

2007 var jag och Jessie och såg Peter le marc framföra bland annat denna vackra sången. Inte ett öga var torrt. Ibland längtar jag tillbaka.

Saknar

 Snart skall jag sätta mig och skriva årets födelsedags brev. En tradition som jag påbörjade dagen innan älsta sonens ettårsdag. På kvällen innan födelsedagen så sätter jag mig ned och skriver ihop ett brev om det gångna året, om kärleken till barnen och den tacksamhet jag känner över att få vara i deras liv.


om lördagens morgon

by tingeling

Inatt har jag tagit tillbaka lite av det som veckans stress har tagit ifrån mig. Trots att jag sovit bra var natt så har stressen tagit ut sin rätt. Men idag känner jag att inspirationen börjar vakna. Det kittlar i fingrarna över att få flyga lätt över tangenterna och kameran åkte fram innan klockan slog nio. Härligt.

Utanför fönstret är det kallt och fuktigt. Morgondimman börjar lätta och de vackra höstfärgerna ser plötsligt klarare ut. Äppelträder har tappat alla sina äpplen och snart även alla sina löv. Trädgården borde krattas och röjjas men det är varmare och skönare här inne och eftersom vi skall ha gäster ikväll ligger prioriteten på ett annat håll.

Det känns skönt att orka lite igen.

Barnen vaknade tidigare än vad jag hade lust med. Anar att jag inte alls borde klaga då klockan var en bit över åtta men mycket vill ha mer och min kropp skulle så gärna ligga kvar en stund till. Men som alltid så tar det ett par minuter och sedan känns det bara bra att vara uppe. Denna dag kommer att bestå av städning oh förberedelse. Kanske mest att släcka bränder men det bryr jag mig inte om ifall hemmet kan bli presentabelt!

Loppan gör lövänglar


om avundsjuka

by tingeling

Höstlov

Sista dagen på höstlovet och jag är avundsjuk. Sotis, svartsjuk, ja kalla det vad du vill och jag är precis allting. Maken är hemma och firar höstlov med kidsen och jag är fast på jobbet. Missförstå mig rätt.  Jag har en slags passionerad kärleksaffär med mitt jobb men när det är höstlov behöver en mamma få vara med sina barn. Men då vi var iväg i Spanien förra veckan och det krävdes en hel del av min redan ansträngda tidbok och hårt drabbade semesterkassa så fanns inte alternativet att ta ledigt på höstlovet också. Så jag sitter på jobbet och är riktigt grön av avund. Kommer hem sent på kvällen när det mörknat för länge sedan och har missat allt.

Worst of all är ändå att han inte uppskattar det utan gnäller på sitt gnälliga mansgrisvis om jobbiga barn som bråkar och är högljudda. När jag hade gjort precis vad som helst för att få vara med dem och leka, mata ankor i sjön på Galjgberget, besöka sagoängen för att leka eller göra lövänglar på marken.

Men nån måste dra in alla balubas i familjen och just nu när maken studerar så är den någon jag. I unjefär åtta månader till är jag brödmakerskan och får snällt masa mig till jobbet i ottan och komma hem sent. Men sen. När han är klar i juni.

Då. Blir.Det. Andra. Bullar.

Då är det min tur

                                            barn matar ankor i landalasjön på galgberget

                                                                    on the top of the world

 


Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2021 Tingeling | Powered by WordPress