om en vanlig tisdagskväll

Posted on

Efter ännu en lång dag på jobbet var det skönt att komma hem. Idag startade ung mamma grupp för terminen vilket är jätteroligt. Alla dessa fantastiska möten. Idag har jag dessutom träffat en ung barnmorskestudent som påminnde lite om mig själv för en 5-6 år sedan. Full av inspiration, lust att lära och samtidigt  en brinnande låga för kvinnohälsa och kanske framför allt mödra vård.

Det gör mig glad i hjärtat att se, och det får mig att minnas hur långt jag har kommit.

En annan sak som också kommit ovanligt långt denna vanliga tisdagskväll är hemmapyssel. Av någon lustig annledning ( jag tror jag vågar skylla på antingen kostomläggningen eller D vitaminet) så orkar jag faktiskt lite mer än vanligt. Så direkt efter jag kom hem blev det matlagning, tre matlådor som fixades klara för jobbet imorgon och på torsdag, tvätt, röjjning och lite fix. Det känns jättekul att börja hitta tillbaka till sin ork.

För övrigt denna vanliga tisdagskväll är det ovanligt kallt för att vara just denna vintern. Den första snön föll för ett par dagar sedan och den ligger kvar. Det är kallare än vanligt och biter ordentligt i kinderna när man ger sig iväg på morgonen och får skrapa den envisa isen av rutorna. Lusten att vilja ut och springa förtas lite i kylan men förhoppningsvis är vädret bättre till helgen, och är det inte det så får jag väl klä på mig mer än vanligt 🙂

Nu skall jag hoppa i säng. Imorgon är det dax för föräldrautbildning och jag skall prata min specialitet som är förlossning och smärtlindring.  Då gäller det att vara på topp.

Suss gott alla kalaspinglor där ute.


om vackert väder

Posted on

Visst såg man genom fönstret när man låg där på sofflocket att det verkade vara vackert väder ute. Men inte att det var så här fint. Det var verkligen härligt. Synd bara att inte orken fanns till att göra något med det.

Snön och den blåa himlen gör allting så mycket klarare och färgrikare. Helt fantastiskt väder att fotografera i.

vackert blå himmel som inbjuder till långpromenader med kameran i högsta hugg samtidigt som man längtar till att komma in efter promenaden och dricka varm choklad hopkurad i soffan med en bra film.


hemma hos mormor och morfar har kidsen haft en härlig helg. Dessutom passade de på att njuta av det vackra vädret och snön som äntligen har kommit genom att gå ut allihopa och bygga en stor snögubbe.

helgen har varit så bra att lilla Loppan inte alls vill åka hem. Hennes finaste teckning med den vackraste blomman hade gått sönder kom hon på precis när vi skulle gå och detta bröt hon ihop för en sväng på väg till bilen.


storebror ville gärna fortsätta att leka i snön som han har längtat så efter. Snögubbar är roligt.
Men även vi föräldrar har längtat efter våra godingar och vill helst åka hem och vara tillsammans.
Så som det skall vara.



om att ha varit på årets bröllopsfest

Posted on

Helt sagolikt underbart. Vackert på alla sätt och vis med bilder från vigsel på det fantastiska bästa brudparet, vacker dukning och dekorering, bordsplacering och häften med sånger och rolig info om bordsgrannen, underbart god mat , roliga tal och spex osså dans så klart.

Det enda som inte är sagolikt underbart är hur jag mår idag. BLÄÄÄ. jag har varit bakis så in i bänken och har ont i både knän och höfter. Ändå minns jag nästan ingenting. Jag vet jag höll tal, helt spontant, men jag minns knappt vad jag sa. Jag vet jag dansade och att maken hela tiden tjatade på mig om att jag måste dricka mer vatten vilket jag också gjorde. Jag vet inte riktigt om jag borde skämmas och det kanske är tur det? Vår present blev uppskattad även om jag inte hann göra den så färdig som den skulle vara i mitt huvud och ännuvärre att jag inte tog nått kort på den här hemma.  Dagens minus var väl det obligatoriska grälet innan avfärd när maken hasplade ur sig att det inte skulle vara några tal för att – det inte var en sådan fest. Åh vad jag var arg på honom då.

Håret hann jag inte färga så det var tur det var dämpad belysning och bordsgrannen var trevliga C från syrreutbildningen. Underbart.

Vår “riktiga” bröllopspresent handlar dock mer om en upplevelsehelg vilket vi hoppas att vi skall få till i maj och det skall bli superskojjigt.

Nu skall resten av dagen spenderas på sofflocket för att den kommande veckan skall bli så bra som möjligt 🙂


om godmorgon

Posted on

Det är blandade vita och gråa nyanser utanför fönstret. Lite snö ligger på marken och himlen är så där blurrigt gråvit och dov. En sådan där dag som man helst är hemma och pysslar eller städar hemma. Idag finns det massor att göra här hemma, det är så att vi är bjudna på bröllopsfest och som den sanna tidsoptimist som jag är så skall jag hinna med allt helst idag och helst nyss. Presenten som jag gör är en stor genomskinlig glasburk som kommer att v ara dekorerad på ett kärleksfullt vis och i den kommer det finnas många smålappar med kärleksord, citat, verser, dikter, rim, minnen, recept och ja allt möjligt. Jätterolig idee som jag såg nånstanns på nätet förra veckan men efter att datorn ej sammarbetade och stängde av sig själv så försvann sidan jag hittade den på och jag kommer inte tillbaka dit hur mycket jag än försöker. Så nu får jag helt enkelt göra min egen variant och hoppas att det skall bli bra 🙂 Efter det så skall håret färgas. Man kan inte gå på bröllopsfest med gråa tågspår i huvudet.

men en liten stund skall jag gå och smaka på lördagskänslan.

utanför faller snön igen.


om snön utanför fönstret

Posted on

Det började snöa någonstanns före midnatt.  Stora fluffiga flingor föll snabbt ned mot marken och lade sig som ett mjukt vitt täcke över allt den svarta asfalten och den mörka jorden.  Årets första snö en hel månad för sent. Jag måste erkänna att det känns lite fel att få snö nu när det inte varit någon som helst snö på hela november eller december. Nu i januari så har det mest varit så fint väder så att man börjat att känna av vårkänslor och längtan efter knoppande grenar och fågelkvitter.

Det är svårt att komma ihåg att det faktiskt är mitt i vintern och inte närmare april och vårkänslor. Men idag blev det lite tydligare. Det slutade snöa så där vackert efter ett tag. Övergick till ett mer snöblandat regn och när jag traskade till bilen så var det riktigt halt ute i morse. Nu ikväll var det minusgrader och bitande kyla.

Men jag längtar efter vår. Efter att åter plocka fram altanen ur vinterns glömska, köra hem husbilen från vinterförvaringen, springa ute sena ljusa kvällar och påta i trädgården och de hur allt växer och får liv. Iår har jag bestämt mig för att jag skall försöka få ordning på utsidan. Vi står ju i tomtkö och har anmält intresse för tomt inte långt här ifrån. Men för att kunna sälja och köpa måste detta huset vara i toppskick och det är dax att ta itu med det nu. Jag längtar.

                               Makens dåliga samvete ger nya fräscha tulpaner

Men först får jag väl stå ut med snön utanför fönstret ett tag till. Bara det inte slår om och blir vargavinter som det varit de sista två åren så är jag nöjd.


Om swedish grace

Posted on

 När vi renoverade köket för ett par år sedan, tre och ett halvt tror jag tom att det är, så gjorde vi oss av med det gamla vardagsporslinet. Jag hade en vit arabica servis av märket Actica som min farmor började samla på till mig i tonåren. Den var väl helt okej men det saknades lite delar, den tog stor plats när man staplade den i skåpen ( skålarna) och jag var lite trött på den. Det gick inte heller att få tag på nya delar till servisen så vi bestämde oss för att byta ut den. Så när vi var klara med köket och bestämt att allt mer eller mindre skulle gå i svart och vitt så köpte vi en enkel och hyfsat billig ny servis på IKEA i just svart och vitt. Nu ett par år senare så har jag tröttnat. Denna börjar bli kantstött och repad efter otaliga middagar och tre kids. Men den är helt okej och jag skulle aldrig för mitt liv skulle få mig för att slänga ut något som är helt och användbart vilket innebär att jag har tid att samla på något roligare innan vi byter helt igen. Swedish Grace är en vacker porslinsserie tycker jag. Helst i ljust rosa eller isblått men när jag fick ett erbjudande om dessa vita dessertskålarna och serveringsskålen så blev jag jätteglad.

De kommer att pryda bordet vackert hemma.


om de mina

Posted on

Igår var ingen bra kväll, jag jobbade länge och kom hem trött grinig och helt utan tålamod. Jag somnade tidigt som attans, tror faktiskt att klockan inte ens slagit åtta, och vaknade på morgonen med lätt dåligt samvete. Jag går ofta iväg tidigt på morgonen innan resten av familjen har vaknat. Den enda som jag träffar på morgonen är största sonen som jag väcker en kvart sedan innan jag går – min fina stora kille som är påväg in i tonåren med stormsteg. Det är svårt att förstå att han börjar bli så stor att han är påväg ifrån mig. Påväg ut i livet precis som det skall vara, för att finna sig själv och sin egen lycka. Ännu så länge tackar jag min lyckliga stjärna för att han trots att hanär elva och på sitt tolfte år så låter han mig inte gå till jobbet på morgonen utan att jag skall först väcka honom och sedan vänta tills han kommer ned så att han får ge mig minst en kram innan jag går. Finaste hjärtat mitt. Fortfarande mammas lilla pyre.

Medans jag är tidigt på jobbet för att strukturera upp min dag så åker maken till dagis och skola med lillLoppan och paddling. Mina älskade småttingar som jag först ser igen när jag kommer hem på kvällen allt för sent. Mina fina små ungar som jag inte träffar på hela dagen. De springer runt och pratar, leker, utvecklas och lär sig nya saker hela långa dagen och jag är inte med. Det är lite jobbigt faktiskt. Mannen är väl den som jag ändå får mest kvalitetstid med eftersom vi ändå sitter uppe en stund tillsammans och tittar på någon film eller serie men barnen känner jag att jag saknar den där riktiga kvalitetstiden med. Mellankillen som snart fyller sju, med sina funderingar och stora glugg efter tappade framtänder. Han håller på och knäcker skriv och läskoden och är frammåt och social även om han gärna sitter med storeror och spelar datorspel eller wii. Smal som en speta och blek som ett vitansikte är han men han har de vackraste långa ögonfransar och glittrande ögon en liten pojke kan ha. När han kryper upp i mitt knä och tittar på mig med plirande ögon så smälter jag helt totalt över detta klisterbarn som kom och gjorde oss till en familj.

                                             Mina älskade killar spelar x box kinect så det står härliga till

Så min lilla dotter. Fem år gammal och full av bubblande sprittande personlighet med massa ord och fart. Nyklippt i en liten page med tovor i håret springer du omkring i antingen mysbyxor eller finaste prinsessklänningen. Det händer alltid någonting med dig.  På ett underbart härligt sätt. Du funderar mycket på livet och döden och om mammor alltid kommer att finnas där. Min lilla Loppa, för dig vill jag alltid finnas där. I kropp, själ och hjärta. Du kommer alltid att känna min närhet.

                                                                              Älskade lilla du.

Mina fina.

Snart hoppas jag på ändring. Att mannen skall hitta sitt drömjobb med en vettig lön som gör att det är min tur de närmsta åren att dra ned på jobbandet och få finnas mer för barnen. Skicka iväg till skolan och vara där när ni kommer hem. Hjälpa till med läxor och stötta vid kompisbråk. Jag vill inte missa mer av eran uppväxt trots att jag har världens bästa jobb som jag inte klarar mig utan.

Mina.


om hormoner

Posted on

hela eftermiddagen satt vi och lyssnade på när duktiga och kunniga Kristina Gemzell Danielsson föreläste om prevetivmedel och hormoner. Det är lika intressant och inspirerande varje gång jag hör henne prata. Plus att det i mitt jobb är otroligt viktigt att vi kan ha sådanna här träffar/utbildningar för att kunna höra om de senaste rönen, minnas vår historia både lokalt här i sverige och i ett större globalt perspektiv samt att få tillfälle att klura på de där lite svårare fallen man inte riktigt är helt hundra på själv.

Kristina nämner många viktiga historiska punkter, har flertalet poänger och får liksom det hela att gå ihop. Polletten ramlar ned när hon säger att vi måste minnas och veta vår historia för att kunna förstå var vi är idag. Varför det är så otroligt viktigt med BRA och säkra prevetivmedel och varför vi måste ha en bra prevetivmedelsrådgivning.

En viktig poäng som jag har funderat mycket över och tom skrivit lite om när jag skrev en miniuppsats i min första sexologikurs när jag läste i Malmö är just att tänka över följande påstående:

På 60 talet när ppillerna kom så oroades en hel värld. Man oroades så mycket över att de skulle kunna påverka kvinnors sexualitet på så vis att de skulle bli ohämmat och hejdlöst sexuellt frisläppta. Man oroade sig så mycket att man först bara fick förskriva ppiller till gifta kvinnor med mannens tillåtelse.  Idag oroar vi oss för att ppillerna(hormonerna) skall påverka våran sexualitet åt andra hållet. Med minskad sexuell lust.

Och det är ju så. Ppillret var en gudagåva när det utvecklades på 50 talet och sedan lanserades på 60 talet, den gav kvinnan och familjen en möjlighet till frigörelse och att kunna planera sin familjebildning på ett helt nytt sätt. Revolutionerande.

Idag möter jag kvinnor som mest suckar över att de skall behöva ta prevetivmedel och inte sällan hör man uttrycket att “varför finns det ingenting för mannen, varför skall jag behöva stoppa i mig hormoner” och visst är det så att ppiller/prevetivmedel kan ha biverkningar men något som är otroligt synd är att man aldrig skriver i tidnignar eller på löpet om alla de positiva effekter som ppiller också har.

Inte bara förhindrar de oönskad graviditet och ger oss en helt annan möjlighet att planera livet och familjebildningen. De ger även

  •  mindre mens
  •  mindre smärtsam mens
  •  de kan ha positiv effekt mot acne
  •  skyddande effekt mot cancer framför allt ovarialcancer
  •  den skyddande effekten ovan kvarstår även långt efter avslutad behandling
  •  minskad risk för salpingit
  •  skyddar fertiliteten
  • positiv effekt på endometrios
  •  minskad risk för X graviditet
  •  minskad frekvens av ovarialcystor

Visste fler om detta så tror jag att rädslan för hormoner och ppiller som vi tydligen har alldelles speciellt här i Sverige skulle minska.

prevetivmedelsförskrivnign är något av det roligaste jag vet, enkelt ibland, klurigt nästa. men det finns få saker som känns mer givande än att hjälpa en kvinna hitta rätt prevetivmedel som passar just henne.

så idag riktar jag ett innerligt tack till Pincus, Sanger och Mc Cormick för den där lunchen som en gång i tiden resulterade i det som vi har och tar förgivet idag, prevetivmedel, som ger kvinnor möjlighet att påverka sina egna livsval.


om att starta en ny vecka igen

Posted on

Måndag morgon efter en riktigt behaglig helg. Denna helg har gått i avslappningens tecken och jag har för ovanlighetens skulle inte kännt den dära typiska söndagsångesten. Både lördag och söndag vart jag ute och promenerade själv med hög musik i lurarna och efter det satte effektiviteten igång och då mådde jag så bra. Nu längtar jag efter lite bättre väder och kanske framför allt ljusare kvällar så att jag skall komma igång på vardagskvällarna med. Igår hade vi mamma och pappa samt min bror hemma på kalkonmiddag. Alltid fantastiskt gott. Idag har maken brännt sönder min finaste vaxduk med en lödkolv han tappade 🙁 fråga inte varför i sjutton han måste sitta just på köksbordet och göra detta utan att skydda duken. Han gjorde samma sak för fyra år sedan och då vart jag skitarg så han borde verkligen ha lärt sig. Men näää ibland måste man göra samma misstag igen.

Denna veckan kommer att avslutas med en bröllopsfest för ett kärt par av våra vänner som gift sig i hemlighet.  Jag sitter nu och funderar på den present jag har tänkt göra och eftersom hon inte läser denna bloggen så kan jag skriva här. Jag funderar på att göra en stor glasburk som jag dekorerar och fyller med lappar med kärleksord och minnen som de kan använda sig av på speciella dagar, tråkiga dagar eller bara när man vill le en smula.  jag har en bild i mitt huvud som jag gillar så vi får se om det kan bli bra. Lovar att visa en bild i sådanna fall.

Annars blir denna veckan högst vanlig. Jobb varje dag, make jobbar kväll idag och imorgon, lång dag på onsdag, innebandy torsdag och beredskap hela veckan. Precis som det skall vara.  Det gäller att fortsätta fånga glädjorna i vardagen och idag glädjs jag åt att jag klarat två veckor utan kolhydrater och det har även maken. Att jag har fått träffa och skratta tillsammans med härliga patienter. Skrattfesten med en kollega över lunch och en lätt promenad på 20 minuter. Jag glädjs åt vardagslivet och att mina fingrar är mindre svullna. Åt barnens kramar och vackra tulpaner på mitt köksbord som mamma kom med igår. Det finns guldkorn i allt.