datorn surrar barnen sover och själv har jag som vanligt ångest.
Ångest över att det kommer ännu en högtid som nu inte kommer att bli perfekt.
Egentligen borde jag kanske släppa taget om allt sådant där och bara låta det bli som det blir men det går inte riktigt. Jag irriterar mig på att jag inte handlat i tid, inte städat i tid och inte planerat i tid. Som om det skulle spela roll för att göra mig/oss lyckligare? Nja knappast, men det känns så. Som om allt skulle vara bättre om jag bara hunnit med att fixa det också, och det och det.
Jag har alltid varit min egna största press. Önskar att man nångång kunde ta lite paus ifrån sig själv och all press både yttre och inre då. Pausa och bara vara, vara och vila, utan en massa måsten och krav.

Midsommar har alltid varit en av mina favorit högtider om året. Jag har älskat dess trolska magi och den långa natten, att plocka blommor, dansa runt midsommarstången och gå ut mitt inatten för sina blommor att lägga under kudden. Förra året gjorde vi absolut ingenting jag och sambon. Vi kom inte ens iväg till hallandsgården för att dansa runt stången för att hela dagen bara rengade bort. *suck* I år vill jag iväg mest för barnens skull. Storebror skall få dansa runt stången , hoppa små grodorna och njuta. Själv vill jag äta god mat och känna att det är sommar och härligt att leva. Önskar att jag i all min ångest och panik kan ändå förmedla detta till honom.

Jag tror jag kan. Jag hoppas på det. Det värker i mina fötter och jag undrar varför. Jag har ju inte gjort allt för många knop idag överhuvudtaget. Visst jag har sprungit runt lite här hemma och fixat med tvätt och röjjandes men ändå. Det har varit mycket stilla sittande, mycket barnvyssjande och liknande. Fötterna borde inte kännas som om jag varit ute och dansat en hel natt. jag fattar ingenting. *suckar* Klockan är bara 10 över 12 och jag funderar redan på att natta mig…. nått måste allvarligt vara fel med mig eller så har jag kanske fått en släng av sambons dåliga blodvärden.
godnatt

vet inte om jag skall säga äntligen eller redan med frågetecken, för jag både känner ånger för att vi åker hem så tidigt och lättnad över att vara hemma i sitt eget. Jag älskar att vara nere i stugan. Det finns få ställen på jorden som får mig att må så bra som där. Det är mitt paradis liksom. Så åter igen sitter jag vid datorn. Jag har inte ens saknat den, nere i stugan har jag pysslat istället… alla andra fick flytta på sig när jag spred ut allt mitt pyssel över vardagsrumms bordet.

lillemannen sover i vagnen nere i sommarstugan

goaste lilla ungen
Det har varit fint väder dessa dagarna riktigt varmt och skönt, hoppas att midsommaren blir det samma, förra året var det ösregn hela midsommarhelgen och det var inget vidare roligt så nu vill jag ha sol, iallafall så mycket sol så att man kan passa på att fira midsommar ute. Samuel kommer hem imorgon och jag längtar så. Då blir hjärtat helt igen. Är han inte här så kan livet inte vara bra helt enkelt. Klockan börjar närma sig ett och jag tänkte nog gå och lägga mig nu. Lite tidigare än vanligt men senare än vad jag skulle behöva. Jag sover alldelles för dåligt nu för tiden och imorgon har jag allt för mycket att göra. Jag ska städa samuels rum innan han kommer hem, vi skall även se om vi kan fixa lite i trädgården, tvätta bilen och röjja upp.

hur skulle man kunna vilja vara utan dessa två en enda dag?

I danmark lägger man tydligen en mycket större vikt vid att fira silverbröllop än vad vi verkar göra här i Sverige och igår var vi bjudna på ett sådant över i Köpenhavn hos sambons moster och hennes man. Det var en överaskningsfest så vi fick vänta ett tag innan föremålet för festen dök upp och vi kunde äta gott. Lille mannen skötte sig dock bra. Som oftast i mammas famn.

älskade unge!

sitter även bra i gammel farmormors knä

                                                                                             fina lillkillen. Sover bäst i famnen så klart.