en blogg om de dära dagarna
Category Archives: maj 12

om att vilja förändra

by tingeling

det är fredag, en klämfredag och jag är långledig. Klockan börjar närma sig lunch och jag har varit uppe sedan nio. Ute är det sol för ovanlighetens skull men det är aningens för friska vindar för min smak.  Jag känner stark längtan i min kropp. Längtan efter doften av nyklippt gräs, blommande äppelträd, idag har jag tänkt att jag skall ut i trädgården och röjja. Förhoppningsvis skall jag dessutom åka ut till lyckorna och fotografera trädgården så att jag vet vad jag har att jobba med efter flytten. Jag verkligen njuter av ledigheten. Vill ut, ut och röra mig, låta kroppen jobba med spade och hacka. Fixa. Njuta av att bli svettigare under tiden som omgivningen blir finare och finare.Jag vill fortfarande förändra trots att jag vet att vi snart skall härifrån. Men jag njuter ändå. Maken har redan släppt taget om huset här men jag är tvärt om. Även om jag inte kan göra allt inomhus fint och färdigt så kan jag satsa på att göra en vacker trädgård till dem. Så att de kan njuta lika mycket här som vi har gjort.


Om jag vaknar nu

by tingeling

Mamma, rösten är svagare än vanligt men jag är ändå klarvaken med detsamma. Jag mår illa viskar den tunna rösten och jag hoppar ur sängen trots kylan.

Varför är det så kallt Föresten?

In med sonen på toaletten och ned där nere för att hämta spann och handduk. Han kräks inte som tur är, men illamåendet finns kvar så jag bäddar med handduk i sängen och spann på golvet. Klappar hans mjuka bleka kind och ber honom ropa igen om han mår sämre. Tar mig tillbaka in i sovrummet och kryper med under det mjuka och varma täcket. Regnet smattrar mot rutan. Jag kan inte somna om helt plötsligt trots att klockan bara är kvart över sex. Kanske för att jag börjar bli gammal, jag vaknar tidigare och tidigare ju äldre jag blir. En del av mig vill bara ignorera allt och satsa på att somna om och sova ut.en en annan del av mig vill upp och nyttja dagen. Alla andra sover lugnt och stilla. Jag är ledig och måste inte bestämma någonting vilket är otroligt skönt!


om en frågestund

by tingeling
Fina Maria har skickat ett gäng frågor ut i cyberrymden för några vänner att svara på och så klart skall jag svara.
Skicka vidare väntar jag dock med just nu 🙂
1. Morgon människa eller natt uggla?
Nattuggla – Lätt. jag har aldrig någonsin i mitt liv varit morgonpigg. Bara nu på senare år som jag börjar bättre kunna fungera på morgonen men det har kommit bara de sista 5-6 åren. Ett långt tag jobbade jag vaken natt och ville absolut inte göra någonting annat någonsin. Det är väl så att man förändras med åren och detta är en av de saker som har förändrats för mig. Men även om det är lättare att gå upp på morognen så är jag fortfarande mest kvälls/nattuggla.
2. Om någon beter sig ohyffsat mot dig, någon du inte känner – vad blir din omedelbara reaktion?
jag kan bli väldigt otrevlig själv, prata högt om hur otrevligt det är när folk better sig illa. En sak jag verkligen avskyr och tycker är ruggigt ohyfsat är folk som står och röker utan för dörrar eller trappuppgångar. Jag har jobbig astma som direkt triggas igång av cigarettrök vilket gör att jag oftast får andnöd och börjar hosta. Så står någon utanför dörren vid mitt jobb så hostar jag ofta extra högt och beklagar mig över hur jobbigt det är att andas när man har astma och folk inte kan sköta sin rökning. Min man tycker det är hemskt pinsamt.
3. Du har bara 100 kr att klara dig på under en vecka och måste hushålla med det, hur tänker du då runt mat och allting till hemmet? ( allt börjar ta slut dessutom)
som tur är så är ofta frys och skafferi tillräckligt fyllt för att räcka länge här hemma hos oss. Jag samlar inte bara på saker och skräp utan även på mat tror jag ibland så som jag handlar. Jag måste ha svultit ihjäl i ett tidigare liv eller varit så fattig att jag aldrig kunnat köpa det jag ville ha och sedan överkompenserar jag det i detta livet. Det går att handla och laga mat billigt så det hade inte varit några problem för mig. Värre för maken som gärna vill äta mer extravagant.
4. Du får gäster om en halvtimme, spontant besök och måste laga något – vad gör du för rätt?
finns i frysen. Det kan helt enkelt bli precis vad som helst!
5. Har du någonsin varit i klammeri med rättvisan?
första gången jag körde själv efter att jag hade fått mitt körkort så blev jag stoppad av en polis för att jag hade missat stopplikten. Jag var så ny att jag inte ens hade fått det riktiga körkortet utan bara en vit lapp med mitt namn och en underskrift på. Som tur var blev jag släppt utan böter bara med en varning.
 6. Kyssar på första dejten?
Ja why not, om den dära sprakande pirrande känslan finns!
7. Hade du rest till Stockholm för att träffa en främmande man? ( Hahahaah)
Nej det tror jag inte. Han hade fått komma till Halmstad 🙂 Nä föresten jag hade bokat in en träff nånstans mittemellan, det gjorde jag en gång för länge sedan när jag skulle på första dejt med en kille från göteborg. Vi möttes i Varberg för en fika på fästningen. Picnic tror jag tom det var.
8. Berätta om ditt allra pinsammaste ögonblick.
Oh det finns så många så jag kan nog inte urskilja ett så här snabbt. Får återkomma och uppdatera.
9. Har du brustit ut i gråt bland främmande människor?
oh ja. ofta. det gör jag nästan varje gång jag har föräldragrupp tex. Gråter när jag blir berörd av något, så det är ofta i mitt jobb. Jag känner med men jag blir inte privat. Senast var i går.
10. Har du någon fobi/känner obehag inför något? Och hur gör du för att komma ur det?
ja många. Kor – jag undviker dem helt – gahhh  läskiga kor. Flyga – inser att jag måste så jag bara gör det. Höjder – håller mig borta så mycket som det bara går.
11. Hur presenterar du dig när du ringer någonstans – myndigheter etc? Säger du:” Ja, hejsan jag heter….” med hela namnet, eller så som grannen gör till exempel med bara förnamnet:” Ja, det var X här…”
Jag säger bara namnet. Känns så “jobb” att säga hela namnet eller vem jag är. Ibland kan jag dock tro att barnmorska är mitt efternamn. Hej – Jenny  Barnmorska.
🙂

Om att tänka på den du möter

by tingeling

Idag kanske den personen är någon du inte skulle ägna mer än en tanke men vad vet du egentligen om vad som kommer att hända dig framöver?  Om morgondagen vet vi ingenting, inte heller vart vi i framtiden kommer att hamna eller vem vi kommer att bli beroende av. Du vet aldrig vem du kommer att  möta igen när det stormar eller vilken position den människa du tidigare ignorerat kommer att hamna i. Den du pratar om tillsammans med din bästa väninna bakom ryggen kan vara den som en annan gång räddar ditt liv, den du knuffar i korridoren kan vara den som skall vara din klippa, den du aldrig någonsin gett en enda ögonkast kan vara den som skall besluta över din framtid – om du är värd att satsas på.

Jag har världens bästa jobb. All time – Alla kategorier. Jag kan absolut inte på någotvis tänka mig att göra någonting annat.  Men.  Ibland träffar jag på människor från mitt förflutna som inte behandlat mig med den respekt varje människa förtjänar. Så helt plötsligt möts vi igen, som av en slump, de sitter där mittemot mig i mitt mottagningsrum helt oförberett. Idag kan det vara jag som är den som skall vara deras stöd i stormen eller tar hand om den partner de älskar. I det läget känner jag inte den revansch som man kanske skulle tro eller önska, det spelar helt enkelt ingen roll vart jag är eller vart jag har åstakommit.. Jag känner snarare sorg över det som blev. Jag kan se i ett ansikte att där finns så många känslor, förvåning, skam, skuld, oro och rädsla. Allt blandat med ett ögonkast som ber om förlåtelse för någonting som de knappast ens minns eller vet vad det var.

Tänk på vem du möter – varje dag – ge den personen du möter ett leende från hjärtat när tillfälle finns, och finns det inte, visa respekt. Varje nytt möte, varje ny människa är värd respekt fram tills dess att de bevisar någonting annat. Och inte ens då bör man sänka sig till en nivå där man inte kan försöka att iallafall inte vara respektlös. Jag menar inte att du skall låta andra trampa på dig, inte heller att alla dumheter som man kan utsättas för skall mötas av andra kinden eller ett leende, men om vi väljer att tro att alla människor har ett lika värde och inser att alla har ett öde/en dröm/ett mål att nå så kan den personen du retat i tredje klass vara den kirurg som opererat dig när din blindtarm hotat att brista. Killen du dumpade i högstadiet och lämnade med ett krossat hjärta kan vara trafikpolisen som stoppar dig när du kört för fort utan att ens vara medveten om det. Tjejjen som sitter framför dig på din mottagning kan vara gift med den som mobbade dig i grundskolan. Din frisör, kvinnan på socialen, din tandläkare, advokaten som sköter din skilsmässa, kuratorn som stöttar dig i din kris. Det kan till och med vara jag.

Din barnmorska.

Jag behöver inte idealiseras för mitt jobb – jag vill bara vara jag. Den jag var så som den jag är idag. Som alla andra jag möter vill jag bli sedd och bemött med den respekt jag förtjänar och varje dag vill jag göra allt jag kan för att bemöta alla jag möter i jobbet på rätt sätt. Vartenda patient jag möter vill jag möta öppet och ärligt. Med full respekt för den de är och den som de varit och hela tiden med fullt medvetande om att en dag kan det vara jag som är beroende av dem. Så tänk på vem du möter. Visa respekt. Le lite granna. Lyssna. Se. Bemöt med värdighet. Redan idag. För du vet inte vem du möter  –  Imorgon.


om 36 år

by tingeling

Mitt i livet. Här och nu. Trettiosex år gammal och på det trettiosjunde. Att bli äldre känns helt okej på många sätt även om det är vemodigt på andra. Inte speciellt det att förlora sin ungdom – fuck ungdom, den var inte alltid den lättaste och jag tycker nog livet blivit bättre desto äldre jag blivit. Nej det som är vemodigt är saknaden efter de som försvunnit, de som när jag vuxit upp och blivit äldre själva blivit ännu äldre och gått vidare till någonting annat. Jag saknar den äldre generationen som nu inte finns kvar nästan alls. Ibland tänker jag på att det snart är jag som tillhör den äldre generationen, att det inte är så långt ifrån den mittpunkt i livet jag nu befinner mig i till att vara just äldre. Det har hänt mycket på dessa trettiosex år och jag tänker mig att försöka fylla de närmaste 36 åren med  lika mycket om inte mera liv.

Om trettiosex år hoppas jag att jag är en pigg och vital 72 åring som  har lämnat  arbetslivet bakom mig för att fokusera på. Jag tror jag har rest runt i världen och sett saker som jag velat se och jag hoppas innerligt att jag har en stor familj. Om mina barn vill skaffa sig barn är inte för mig att bestämma men jag hoppas innerligt att jag får glädjen att bli både mormor och farmor. Efter allt som varit med makens familj vet jag precis hur jag vill vara som farmor/mormor och tänker inte låta någonting stoppa mig. Jag tror vi har utökat våran familj genom att vara stödfamilj/fosterfamilj, mina föräldrar hade fosterbarn/sommarbarn när jag var liten och det kändes värdefullt att få bidra. Jag har gått fler målarkurser och har återigen hittat glädjen i att vara kreativ och måla.

Om trettiosex år hoppas jag att jag fortfarande har mål i livet, att det fortfarande finns saker som jag vill se och uppleva. Jag tror att jag och maken har införskaffat en lyxig husbil och kör dit inspirationen och lusten tar oss. Vi har redan utforskat europa och jag har blivit en hejjare på spanska, vi hälsar ofta på brorsan som nu bor säsongsvis nere i lägenheten i Espania. Jag vill vara aktiv i mina barn och barnbarns liv.

En gång berättade mamma för mig att hon hade suttit med morfar (då 85 år) en kväll och frågat honom vad han tänkte på. Han hade svarat ” jag tänker på att livet snart är slut”, på sätt och vis var han tillfreds med det och dog nöjd med att alla vi som stod honom nära hade det bra. Fasta jobb, fasta relationer och bra boende. Barnbarnsbarn som han avgudade och kärlek i överflöd från den lilla familj han hade men som avgudade honom fullständigt. Är det inte så livet skall vara? Att en dag få sitta och titta tillbaka på lyckliga år, svårigheter, sorg och kärlek men att känna att man är nöjd med livet.

Om trettiosex år hoppas jag inte att det är slut. Jag brukar säga till mina barn att jag tänker bli minst 103 år. Det finns fortfarande massa saker att se fram emot. Men jag vill blicka tillbaka som nu och vara nöjd med kärleken om kring mig. Sen kanske jag inte hoppas på 36 år till, men ett par guldår skulle inte skada. Vi vet inte hur livet blir eller vad det för med sig. Så jobba stenhårt på att njuta och vara nöjd redan nu.


om den jag vill vara för er

by tingeling

Jag vill inte vara perfekt. Jag behöver inte ha koll på allt eller få awards för min förmåga eller hemmets perfektion. Det enda jag egentligen behöver är er. Ni tre av de viktigaste personerna i mitt liv. På tio år har mitt liv förändrats drastiskt då jag gått ifrån ung och fanatiskt jobbande singeltjejj till trebarnsmamma som fått slita för att nå sin dröm. Jag läste konstant i 6,5 år och fick fantastiska ungar under tiden men när jag var färdig var det lite granna som att få pyspunka.

Nu när det har gått fem år sedan examen, fyra år på dröm jobbet så har luften helt pyst ur och ibland när jag sitter här mitt i drömmen känns det som om jag tappat bort en stor del av mig själv.  Vem är jag när jag inte är barnmorska, när jag inte är mamma när jag inte är fru eller husägare. Vem är Jenny helt plötsligt?

Jag minns knappt.

Men jag minns att jag sista åren kämpat för att hålla fast vid någon jag knappt minns vem hon var. Jag känner henne inte längre, vet inte ens om jag vill vara hon.

Istället försöker jag bit för bit nu bygga upp den jag vill vara. Den som inte bara är ett med sitt yrke, som gör mammarollen till en naturlig del av sig själv men samtidigt satsar på att ge sig själv en stunds lycka.  Frågan är bara vad som gör mig lycklig numera.  Många av mina gamla intressen och vänner har helt försvunnit och nu gäller det att hitta vad som är jag.

Men jag vet att jag vill vara mitt bästa jag. För er. För mig. Mitt bästa jag som orkar och vill, som ser lyckorna i det lilla och tar sig tid att umgås med de som betyder något. Jag vet att för er vill jag vara en förebild som inte bara satsade på sin dröm och karriär utan dessutom försökte att vara lycklig. Tillsammans med er. Jag vill inte att ni skall minnas att allt jag gjorde var att kämpa för att komma någonstans. För den enda stans jag vill vara är med er.  Jag vill visa er att det är okej att gå efter sin dröm och att ni kan nå dit bara ni bestämmer er för det. Men också att det är ok att bara vara. Att hitta sig själv och vara nöjd med det lilla.

För er vill jag vara den mamma som älskade er över allt annat och som älskade er tillräckligt för att försöka lära sig att älska sig själv igen.


om att knappt orka

by tingeling

Det sägs att man skall bli piggare av att träna. Baha säger jag. Nu har jag cyklat till jobbet fram och tillbaka i en vecka och jag blir tröttare för varje dag som går. Jag var och sa upp mitt gym kort eftersom jag använt det allt för lite och skall vi nu flytta så har jag inte råd att lägga pengar på något sådant heller utan får snällt träna hemma i källaren. Min fina start på året är just nu som bortblåst och min lust till någonting what so ever är så bort blåst så det finns bara inte.

Kanske blir det så när man har ägnat allt för mycket tid och energi på att försöka och få ordning på någonting som sedan inte gick så bra som vi trodde eller väntade oss. jag är jätteledsen för att det inte fungerade så bra och då känns det lätt hopplöst att man inte direkt kan göra någonting åt det. Jag kan inte göra några stora förändringar på huset eftersom det ligger ute som det ser ut nu och har inte heller pengarna för att göra det 🙁 Det gillar jag inte eftersom jag egentligen gillar att hålla på och fixa.

Ikväll cyklade jag hem från jobbet. Hämtade kids på dagis och sedan skola eftersom maken jobbade extra kvällstid, cyklade hem och hamnade på ändan i soffan. Ajajaj.

Jag gillar det inte alls men det är som om all ork har försvunnit ur mig. jag har varken lust eller energi att göra någonting och det är frustrerande. Visst kan jag tvinga mig att göra saker så så illa är det inte men det är inte roligt direkt. Men när det är tungt och trist får man ta till bilder som denna nedan.

ljuvliga torekov


om nystart

by tingeling

Det är något speciellt skönt med måndagar, som ett tomt blad som ligger framför mig på mitt skrivbord. En ny oskriven vecka med nya möjligheter. Förra veckan slutade underligt. Både i oro och glädje.Oro för att vi inte fått det bud vi önskat för vårat hus så som vi tycker att det faktiskt är värt. Det gör mig orolig för drömhuset och ledsen i hjärtat då jag tycker att vårat hus är fint. Glädje över den fina helg vi fått tillsammans med goda vänner.
Men nu är det ändå nystart. Dax att börja om. Se den nya veckans möjligheter och blicka mot horisonten. Kanske är det denna veckan då de positiva beskeden ramlar in


om en underbar helg

by tingeling

Underbart vackra torekov

Nyligen hemkomna från en underbar helg tillsammans med goda vänner. De gifte sig i december förra året och i bröllopsgåva ville vi ge dem en gåva som räcker längre än helgen sträcker sig. Gåvan av kärleken till campingen 😉 Vi hade bett dem välja ut en helg i maj när de kunde vara borta hela helgen och sedan fick de inte veta mer än så. I torsdags, kvällen innan vi skulle åka iväg fick de veta vad de skulle packa och vilken tid de skulle sätta sig i bilen.  Och en stund innan de skulle åka fick de adressen : italienska vägen 277  26995   Båstad  🙂

De var säkert förundrade när de skulle packa kläder efter väder och ta sig till inget mindre än Kötthallen i Boarp. *tihi* Men eftersom de lyckades hitta dit snabbare än vi tänkte så såg de ju oss med husbilen ett litet tag innan vi kom fram och insåg direkt vad det var som var på gång. Så väl där packade vi in dem och deras packning i pärlan och gav oss iväg mot en av de finaste campingarna vi varit på hitentills. First camp torekov.  Väl där, efter att vi checkat in, lyckats putta igång en envis surpärla med ett lite för urladdat batteri och kopplat upp oss på elnätet var det dax för bubbel och lyx.

efter en stund ute och ett litet missöde med ett bortfluget champangeglas insåg vi att resten av menyn fick serveras inne i salongen på pärlan. 🙂

Så efter att gästerna hade installerat sig, visats bröllopssviten ( sovalkoven ovanför bildelen) så påbörjades kvällsmaten som bestod av grillad marinerad kycklingfile, rädis och purjoröra a la Linas matkasse, grillad halloumi och annat smaskigt. Ett gott rosevin till detta. Kvällen gick snabbt som den alltid gör med goda vänner. Vi spelade massa spel, spelade musik, drack vin och pratade. Vad kan man mer behöva? Sen bäddade vi ned oss där nere och de nygifta där uppe i alkoven som vi bytt namn på till bröllopssviten 🙂 Vi sov som barn helt klart alla fyra för först när klockan var runt elva på lördagen gick vi upp. Jag och maken begav oss till den lilla campingaffären och köpte nybakta frallor. Dåligt på alla sätt och vis utom lyxlirar lodis husbils stils sättet.  Nomnom, en sen frukost efter en natt och morgon med dåligt väder. Det blåste så mycket att husbilen svajjade på natten. Nästan lika mycket som en av nätterna som vi stod på visby hällar förra året. Lite coolt men mest läskigt.

fantastiska vågor blir det när det blåser

vi tog en liten promenad på stranden och kring på campingen för att spana in alla flådiga husvagnar, förtält och fantastiskt fina långliggarplatser. Har vi inte lyckats få dem hooked på camping livet efter detta så kommer det aldrig gå!

det serverades klassisk husbils lunch på lördagen bestående av grillad korv med bröd. Perfekt på alla sätt och vis för att sedan vara så mätta att vi var tvugna att vänta med kvällsmaten tills klockan närmade sig nio halv tio. Då serverades det grillade kotletter, potatissallad och rödtjut och lite efterrätt bestående av  chockladmousse med likörmarinerade hallon. Till detta sju miljoner rundor UNO som jag fram till nyligen inte spelat sedan jag var typ 8. Uno och rumble, rödtjut och blannedricka toppat med en rejäl dos schlager. Kan knappast bli bättre än så här.

en fantastisk solnedgång senare och så fick vi natta oss ännu en gång.

Söndagens morgon var solig och fin och vi tog oss faktiskt upp redan vid nio. Nybakta frallor till frulle även idag som faktiskt kunde intas ute. Sen igång knuffning av husbil med totalt urladdat batteri, lån av startkablar och igång start via extra batteriet i bakre ändan så tog vi oss hemåt. Jag hade gladeligen stannat ett par dagar till för det har varit en så otroligt skön och avslappnad. Tillsammans med de bästaste av vänner kan det inte bli något annat än bra.

Hoppas nu vi lyckas få dem att gilla campinglivet tillräckligt för att följa med oss ut igen i sommar.  Det vore så himla skojj!

Nu tillbaka till verkligheten igen. Imorgon jobb men en kort jobbevecka.


om att vila och vara

by tingeling

ett snabbt hej ifrån en underbar helg.

Vackra Torekov har inte enbart bjudit på denna vackra utsikt, det har varit ösregn, blåst och kyla. Men samtidigt så underbart. Med the Nilmonds kan det aldrig gå fel och detta är våran bröllopspresent till dem.  En helg tillsammans i campinganda på en av de finaste campingar vi vet med helpension och bröllopssvit i alkoven. Kan det bli bättre än så? Vi återkommer till verkligheten imorgon. Hepp.


Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2022 Tingeling | Powered by WordPress