Härliga ungar spanar med kikare efter fåglar

Det bästa med att ha extra ledigt är nog ändå att ta dagen som den kommer. Att helt spontant kunna göra det som man känner för och ändå ha tid över för att fixa det som borde göras nu inför stundande julafton. Idag kände jag en stark impuls att jag ville gå bort till bron  nedanför slottsmöllans gamla tegelverk inte långt ifrån oss och fotografera därifrån. På sommaren är det otroligt vackert med all grönska ned över ån bort mot ängar och hästhagar. Tyvärr är det inte riktigt lika vackert på vintern då det är kalt och grått. Det står en hel del gamla döda träd kvar så återplanteringen lämnar en del att önska. Man kan säga att lika vackert det är här på sommaren, lika kalt och trist är det på vintern.

Idag var det grått ute. Inget vidare fotoväder egentligen men härligt att komma ut.  Barnen släpade med sig en kikare för att titta på fåglar och själv drog jag runt på kameran. Dock tyckte barnen att det var aaaaaalldelles för långt att gå, hälften hade varit nog och knappt det, så de började snabbt gnälla om att gå hem för det var kallt.

                                                                                       utsikten ifrån bron en vinterdag

Men oavsett väder och gnälliga barn så är det ändå dessa stunderna som jag kommer att minnas.  Hur vi gjorde saker tillsammans med barnen. Oavsett hur vardagliga eller vanliga. Att vara närvarande tillsammans även i det lilla. Det är de stunderna som är skattkistan och ännu finns det plats att fylla på den med mera guldkorn.