om blå nyårshimmel

Posted on

Det är otroligt vackert ute.  Frostigt och kallt men med en vackert blå himmel. Hyfsat tidigt tog jag med mig kidsen och åkte till citygross för att shoppa snacks inför kvällen ( vi blev hastigt bortbjudna till ett par kompisar för att fira nyår).  Förutom att bilrutorna fick skrapas med iskalla svidande fingrar och lite köldnypta röda kinder så var det en behaglig tur. Maken gnölar över avsaknaden av fyrverkerier då vi inte införskaffat några. Barnen bryr sig inte så mycket.

Det känns som om jag bara längtar efter att detta året skall ta slut. Det har inte varit det värsta året i mannaminne men inte heller det bästa. Snarare så där medelmåttigt. Helst vill jag rulla in ig själv i en varm filt och fokusera på det nya året som ligger framför mig och allt bra det kan föra med sig.

 


om trötta kvällar

Posted on

Jag älskar mitt jobb. Helt klart, överlägset, wow och allt det dära. Men det är en sak som märks så tydligt när jag börjar jobba igen efter en lite längre ledighet. Det är den dära orken som försvinner. Denna veckan har jag bara jobbat fyra dagar men det har varit intensiva dagar fyllda med möten, undersökningar, mailkontakter, övertidstimmar och allt det där som ingår i jobbet. Jag har kört hemifrån innan sju trots att jag börjar kvart i åtta och kommit hem kring halv sjutiden. När jag väl kommer hem är jag ofta så trött att jag spenderar för mycket tid med att bara vara, sitta vid datorn och slösurfa, kramas med kidsen och plocka ur en maskin tvätt. Jag orkar inte riktigt lägga energi på att fixa till en fin bild eller skriva ned det som finns innuti på det viset jag vill att det skall skrivas. Bloggen blir lidande, tankarna och orden stannar kvar inne i huvudet och snurrar runt och så däckar jag på kvällen hur trött som helst.

Jag skulle önska mig lite mer av både och. Lite mer ledig tid hemma och lite mer kvalitet på jobbet. För själen och för orken och kanske mest för familjen. Idag var sista arbetsdagen för iår. Imorgon är det nyår och vi fick helt plötsligt trevliga nyårsplaner! men bäst av allt. det nya året bjuder först och främst på en ledig vecka! Lite beredskap har jag såklart och till det kommer en scrapp och pysseldag samt en fruhippa. sådant som gör livet ljust och glatt.

Men nu. Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.

ses imorgon


om det nya som kommer

Posted on

Snart är det nytt år. Det är svårt att ta in att det redan är dax för allt det nya som ligger framför mig. Har ni funderingar och förhoppningar för det nya året? Jag har. Drömmar och visioner om 2012 som jag jobbar stenhårt för att förverkliga. Jag skall träna mer än vad jag gjort iår, försöka komma i en bra form, lära mig köra ultraljud, äta bättre, socialisera mer, läsa mer böcker ……


om annandagen

Posted on

Imorgon är det slut på julledigheten, trevlig slapphet och slöande på soffan. Imorgon är det åter arbete som gäller även om det bara är ett par dagar innan det åter är ledighet över det nya året och fram tills att skolan börjar. På gott och ont. Jag har egentligen ingenting alls emot att gå till jobbet igen efter dessa dagarna då det är himla roligt att jobba och jag ser fram emot att se vad som hänt, om några bebisar fötts som jag inte kunnat se på landstingets webbis sida och slutföra sista föräldragruppsträffen. Vi är inte så många som jobbar i mellandagarna och det är faktiskt rätt skönt. Man får mer tid att prata med de fåtalet kollegor som är på plats.

I övrigt har julen bara flutit förbi. Många glada skratt och tindrande barna ögon när paketen visade sig innehålla precis just det som de så innerligt önskat sig. Till oss vuxna blev det minimalt med grejjer iår. Dels för att vi försöker att spara pengar till skidresan med bästa familjen Z men också för att det inte riktigt känns som vår jul iår. Det saknas för mågna för det. Hjärtat ekar lite granna för de som inte är med oss av olika annledningar.

Nu är julen slut och idag blir sista slöardagen. Sen är det annat på gång vilket också känns skönt. Maken kunde inte knäppa sina julbyxor i förrgår så han har gått med på att äta LCHF med mig i två månader inför skidresan nästa år.  Så det kommer att bli en helt ny resa för er att följa med på.


om de som saknas

Posted on

Så här i juletider tänker jag lite extra på dem som saknas. Både de som är fysiskt frånvarande och fattas oss som min brors tjejj eller förra får man kanske säga nu när de har nån form av paus på brorsans alternativ. Hon fattas oss så katastrofalt efter att ha varit en så stor del av familjen i fem års tid.  Även  barnens farmor och farfar och den äldre generationen i den delen av släkten trots allt de gjort och sagt så är det en bit som är borta och aldrig kommer tillbaka.  Men framför allt på de som fattas oss i själ och hjärta och aldrig kommer tillbaka.

I år är tredje julen som firas utan morfar och det är fortfarande ett ekande tomt hål i hjärtat mitt. När jag blundar och tänker tillbaka kan jag minnas alla jular som passerat och hur han varit en sådan stor viktig del i firandet. Hur jag som liten kröp upp i hans trygga famn och hur han sjöng egna påhittade visor för mig. Hur jag som större skämdes bort med alla de massvis med leksaker som fanns i färgglada paket under granen i mormor och morfars vardagsrum. Jag minns mattorna som låg på golvet, kristallkronan i taket, målningarna på väggen och skålen där det alltid fanns godis i. Oftast bridgeblanding.

Efter att mormor dött 1989 blev julen lite mer tom, men firandet hos morfar på kvällen precis lika viktigt och kärleksfullt. Eftersom det åts dansk fleskestek hos farmor så var ingen så där jättehungrig men det skulle bara vara ett litet minijulbord där på kvällen. I köket hjälptes vi åt allihopa. Det stektes korv och köttbullar, värmdes grönkål och var så där varmt och kärleksfullt när vi sprang och stötte i varandta mellan dukning, matlagning och servering. Det är nog det som jag saknar mest av allt. Den otroligt värdefulla tiden tillsammans, det innerliga och varma, gemenskapen och alla skratten. Hur jag njöt bara av att vara i hans närhet för min morfar hade en förmåga att få mig och andra runt omkring att känna sig viktiga och värdefulla. Jag vet att jag skrev det när han dog att det känns som om jag förlorat min hejjarklack. Sista åren han levde var vi inte längre hemma i hans lilla radhus på julen. Det var stor sorg men det viktigaste var att vi var tillsammans. Sista julen firade vi som vanligt hemma hos mina föräldrar då var han så tunn, så böjd och så liksom genomskinlig. Min man sa det till mig dagen efter men jag slog det ifrån mig och ville inte se. Annandagen var han här och åt julmat med oss och det var sista gången han var hemma hos någon av oss. Jul är så starkt starkt förknippad med morfar och radhuset på Vallås att det fortfarande tre år senare känns sjukt att inte få åka dit.  Julen kan visserligen bli riktigt bra iallafall och i hjärtat är han så starkt med oss alla.

Men för nu vill jag bara stilla blunda en stund och minnas alla lyckliga jular och hoppas att mina barn kan känna likadant om trettio år när de själva tittar tillbaka.


om julefrid på juldagen

Posted on

Så det blev en fröjdefull jul trots allt.

Juldagen har kommit och jag känner mig _nästan_ utvilad. Jag var så helt slut igår kväll efter all anspänning att jag somnade på soffan mitt i Sällskapsresan innan klockan ens blev halv elva. I morse vaknade barnen tidigare än tidigt ( ja jag vet att jag inte skall klaga de gick upp halv nio och det är inte tidigt men jag var skittrött fortfarande rent ut sagt). Dagen därefter skall spenderas i pyamas eller myskläder vilket det nu än blir, sittandes framför dator, tv, en bok i soffan – what ever – bara det är slött och slappt och riktigt latmannamässigt. Barnen leker med sina juleklappar och jag jag bara är. Snart är det dax att jobba igen. Bara imorogn ledigt också och sedan så går jag på  och jobbar alla mellandagarna. Har visserligen beredskap också redan från imorgon men det gör inte så mycket utan erbjuder trevliga extrapenningar till skidresan nästa år tillsammans med bästa familjen Z.

Gårdagen blev bra. Från jullunchen hos mamma och pappa med den traditionella skinksteken på danskt vis med potatis och sås, traditionell fika efter kalle anka med sarah bernrad kakor sen hem och förbereda för julemackorna som vi serverar på kvällen. Eller tja, ett mini smörgårdsbord är det ju så klart. Lite av varje men bara precis det som vi alla gillar mest.  Också julklappar tillsist såklart. barnen fick mest som vanligt 🙂 Så som det alltid varit, så som det skall vara. Adrian och Samuel var mest lyckliga över ett Skylanders startpaket och Loppan över barbie och my little ponys. Själv fick jag en ny musikanläggning med dockningsmöjligheter för iphonen och kan slänga bort den gamla stereon som tar så mycket plats och samlar damm.

Och en bullshitknapp.

Bäst av allt 😉


om en vit jul

Posted on

 julen är ju roligast för de som är små och så här glad kan man bli när man får det man önskat sig aldra mest

för ett par år sedan tog vi beslutet hemma om en att fira en vit jul. Vit i den bemärkelsen att vi inte dricker någon alkohol under julhelgen så länge barnen är vakna. Knappt ens därefter men definitivt ingenting så länge barnen är uppe. Julen är ju ändå barnens högtid och den skall vara på deras vilkor. Det var mest  alla de alkoholutbildningar som jag gått via jobbet som fick mig att tänka till men även flera andra annledningar. Blandannat läste jag en krönika av Alex schulman och säga vad man vill om hans liv och leverne men den berörde mig och fick mig att tänka till, makens berättelser om sin barndom har också påverkat. Så 2009 tog vi beslutet om att vit jul. För barnen. För oss. För familjen. Detta är inget som jag på någotvis skulle påtvinga någon annan eller säga att alla måste göra som jag/vi. Men för mig har detta varit ett oerhört viktigt beslut att ta och den som vill fira jul med oss är innerligt välkommen men måste då inrätta sig efter det samma.

Begreppet vit jul står för mig för så mycket mera än bara vacker gnistrande snö som ligger vit på både tak och mark. Vit jul står för trygghet, kärlek, glädje och tid för att umgås. Året har massa andra dagar och tider för alkohol. Men julen vill jag skall vara vit.


om att hinna med allt?

Posted on

Kvällen före julafton.

Har ni hunnit med allt som ni hade tänkt er? Jag känner mig lugn trots att jag inte gjort det. Men det är inte så mycket som saknas eller som är kvar att göra. Allt julgodiset är fixat. Fudge, polka knäck och vanlig knäck, chokladkola och lakritskola samt rocky road. Skinkan är griljerad och den obligatoriska “kvällenföre skinkmackan” är intagen. Barnen har dekorerat pepparkakshus och för en kvart sedan bad Adrian om att få gå och lägga sig. Det är skönt att ha en unge som är så otroligt trygg i sin säng. Han sover alltid i princip hela natten lungt och tryggt. Samuel och Loppan ville dock stanna uppe en stund till vilket försvårar mitt julstrumpefixande och skattjakts ordnande. Men det får hinnas med det också. Problemet är bara att efter att fixande är jag så otroligt trött att jag inte orkar stanna uppe så länge till.

Julstämning det finns det ingen iår. Men det är okej. Den behöver inte vara där fullt ut, allt behöver inte vara perfekt för att det skall vara mysigt. Det gäller bara att njuta av det som är. Gemenskap och tid att umgås med familjen. Egenligen är det just det som julen handlar om.

God jul på er alla.



om att umgås

Posted on

                                                                                    Härliga ungar spanar med kikare efter fåglar

Det bästa med att ha extra ledigt är nog ändå att ta dagen som den kommer. Att helt spontant kunna göra det som man känner för och ändå ha tid över för att fixa det som borde göras nu inför stundande julafton. Idag kände jag en stark impuls att jag ville gå bort till bron  nedanför slottsmöllans gamla tegelverk inte långt ifrån oss och fotografera därifrån. På sommaren är det otroligt vackert med all grönska ned över ån bort mot ängar och hästhagar. Tyvärr är det inte riktigt lika vackert på vintern då det är kalt och grått. Det står en hel del gamla döda träd kvar så återplanteringen lämnar en del att önska. Man kan säga att lika vackert det är här på sommaren, lika kalt och trist är det på vintern.

Idag var det grått ute. Inget vidare fotoväder egentligen men härligt att komma ut.  Barnen släpade med sig en kikare för att titta på fåglar och själv drog jag runt på kameran. Dock tyckte barnen att det var aaaaaalldelles för långt att gå, hälften hade varit nog och knappt det, så de började snabbt gnälla om att gå hem för det var kallt.

                                                                                       utsikten ifrån bron en vinterdag

 

Men oavsett väder och gnälliga barn så är det ändå dessa stunderna som jag kommer att minnas.  Hur vi gjorde saker tillsammans med barnen. Oavsett hur vardagliga eller vanliga. Att vara närvarande tillsammans även i det lilla. Det är de stunderna som är skattkistan och ännu finns det plats att fylla på den med mera guldkorn.