en blogg om de dära dagarna

om att se hela bilden klart framför sig

by tingeling

Jag har alltid kunnat göra det. Se ett rum, en vägg, ett hus, en trädgård och samtidigt som jag tittar på det så ser jag någonting annat.  Att se hela bilden framför sig. Hur det skulle kunna bli. Se möjligheterna istället för hinder. Se hur det skall bli en gång när allt jobb är gjort och klart. Alla ser inte på samma vis har jag fått lära mig genom åren. Min man ser det definitivt inte. Han är inte ens i närheten av det utan suckar mest när jag kommer med mina planer och funderingar.  Just nu är det trädgården som han pustar över.

Medan jag i mitt huvud har bilden helt klart för mig med det nya växthuset som vi bygger av gamla fönster, fyllt av grönska, tomater, gurkplantor, chiliplantor. Stensättningen utanför. Nedklippta bärbuskar. Nybyggd altan med soldäck 4 meter över marken för sköna frukoststunder i solen. Trädgården nedanför som en oas av grönska.

Likadant inomhus. Jag ser framför mig den färdiga baren i källaren, ny möblering i köket. Klinker på golvet i tvättstugan. Att se hela bilden framför mig gör att jag ofta är otålig med att sätta igång nya projekt och renoveringar. För att få det som det redan ser ut i mitt huvud.

Nackdelen med att ha hela bilden framför sig är dock att det för med sig en viss frustration. Det går oftast inte fort nog och det där med att vänta det går inte så bra för en sådan som jag som inte direkt har något tålamod.

 

  

om tidiga morgonen

by tingeling

Förr var det barnen som väckte oss tidigt på helgmorgonen. Idag är det annorlunda. Både idag och igår har jag själv vaknat innan barnen. I morse så tidigt att det var tyst utanför fönstret. Solens strålar letade sig fram bakom mörkläggningsgardinerna och jag kryper ned i sängen en stund till. Håller tummarna för fint väder så att jag kan få komma ut. Det är någonting med den här årstiden som gör saker med mig rent fysiskt. Både fysiskt och psykiskt. Det är som om jag knappt har tid för någonting annat än att vara ute i trädgården. Allt som tar tid från det känns helt plötsligt helt oväsentligt.  Jag vill bygga, klippa, gräva, plantera, så, dra upp maskrosor och filosofera ute ibland det som är mitt. Min plats på jorden.

  

om när livet är så där skört

by tingeling

min lilla farmor.

I år fyllde du precis 82 år. Egensinnig, envis och omtänksam. Så som jag alltid minns att du är och varit. I hela mitt snart 40 åriga liv har du funnits där. Kärleksfullt. Inte så mycket i ord kanske som i handling. Tyst, stabilt och närvarande. En av de första bilderna på mig så står du där. På andra sidan rutan på BB i Växjö i November 1975. Du kan inte ha varit så gammal då du var nybliven farmor eftersom du fick min pappa som 18 åring och pappa var 24 när jag föddes. Du har alltid varit nära. Inte tagit för mycket plats. Men i mitt hjärta är platsen stor. Tyvärr är det svårare att prata med dig nu när jag är äldre. Delvis för att du hör så dåligt men också för att jag inte tar mig tid. Det skäms jag för idag.

Det liv som du fick tilldelat dig var hårt. du började röka som 9 åring , näst yngst i en syskonskara på 6. Din mamma hette Petra och var min bestemor. Hon bodde i Wiborg och levde fram tills jag var 10 år. Jag har fortfarande så otroligt tydliga minnen av hennes lägenhet som vi besökte minst en gång om året. Din pappa hette Eyvind och dog långt innan jag föddes. På bilder ser man likheterna. De bruna ögonen och det mörka håret. Det är från honom som de kommer.

Till Sverige kom du som 16 åring från Danmark. Din syster hade gift sig med en svensk och du träffade farfar. Bara 18 år gammal fick du ditt första barn. Min pappa.

Som barn fick man alltid komma till dig, stanna över hela helgen, läsa böcker, äta god mat, handarbeta. Sitta nära i soffan och bara vara. Jag älskade det. VI åkte på loppmarknader. Du, jag och min kusin. Jag minns det så klart. Jag kan inte minnas att vi någonsin pratade så mycket, ändå var det liksom aldrig tyst och konstigt.

Jag har alltid känt mig så oerhört älskad och betydelsefull.

På torsdag får du reda på domen.

På lungmottagningen.

Jag ber till alla högre makter att det inte skall vara din tur nu. Inte på det sättet. Jag behöver fortfarande min farmor. Fast jag vill inte vara egoistisk. jag vill bara ha dig kvar om du själv vill vara här. Men jag skulle väldigt gärna vilja försöka att ta vara på denna sista tiden. Jag vill veta mer om dig. Jag vill måla din saga. För mig och för barnen. Ett litet tag till.

  

om de dära aprilvädret

by tingeling

Ostadigt som få. Det har varit allt ifrån det vackraste vårväder med sol och klarblå himmel, till fantastiska färgsprakande solnedgångar med en explosion av färger på himlen. Samtidigt har det gått på bara minuter över till mulet, grådaskig himmel, regn och hagelskurar. Jag kan inte minnas att det varit så mycket hagel samtidigt under en månad. Igår när jag cyklade hem ifrån jobbet så piskade hagelkornen mig i ansiktet och kändes ordentligt igenom överdragsbyxorna som jag dragit på mig inför hemfärd. Idag skiner solen igen men det är fortfarande kallt ute trots att det börjar närma sig lunchtid.

Ostadigt väder så det smäller om det. Ändå känns det att det är nära nära.

 

  

om allt det dära osagda

by tingeling

mina älskade ongar. Tro aldrig att det finns något osagt mellan oss. Ha inget dåligt samvete för det ni inte sa. Jag känner i varje fiber av min kropp hur jag älskar er och hur jag älskas utav er. Inga ord behöver bevisa det. Varje fiber av min kropp känner att er beröring är äkta och sann. Varje stund tillsammans känns genuin och nära. Låt oss alltid vara så här. Nära inpå varandras själar. Även om livet kan föra oss närmre varandra så kan det också föra oss ifrån varandra. Låt oss skapa de förutsättningar som behövs för att hjälpas åt, för att reda ut, att älska varandra så som vi gör just idag. Jag vill alltid finnas för er. Men om jag inte gör det så förlåt mig. Intentioner är inte alltid lätta att leva upp till. jag förlåter er gärna för allt ni inte sa, arga ord, beteende som ni kanske skäms över, tillfällen då ni valde något annat. Det är okej. Tro mig. VI sitter inte ihop utan jag vill att ni skall leva för er egen skull. Hitta er egen väg. Inte för att jag skall leva genom er eller att ni skall göra mig lycklig. Ni finns här för att jag önskade er, men det ger mig ingen rätt till erat liv. Det ger mig bara rätten att älska er.

Det är någonting jag alltid kommer att göra.

Så oroa er inte för det som ni inte sa. Jag känner er ända in i själen. In i hjärteroten och det jag känner – det är kärleksfullt och gott.

jag älskar er.

  

om ombyte och förändring

by tingeling

det finns något rastlöst i mig. Någonting som aldrig riktigt får ro. Som ständigt jobbar för att förändra och förvandla. Transformera. Jag målar, tapetserar, renoverar, möblerar om, river och börjar om igen. Men jag verkar aldrig vara nöjd. Prestationsprinsessan av november, med känslorna mer utanpå än inuti. Som ändå gömmer allt det onda och går vidare med gnaget inombords. Gnaget som inte botas av förändring men jag måste ändå försöka. Ibland undrar jag om jag någonsin blir nöjd. Eller om alla de dära tankarna och längtan på förändring bara är en symbol för det som gör ont inuti. Det som jag vill förändra men inte kan.

Idag fick skänköverskåpet jag satte i köket för en månad sedan drygt flytta ut i mellanrummet. Det passade inte in i köket, eller jo det gjorde det. Bara inte riktigt på det viset som jag tänkte mig just nu. Men så som jag tänkte då förra månaden så passade det alldeles utmärkt. Nästa vecka kanske det kommer in på plats igen. Rastlösheten ger sig till tals igen. Jag hoppas att någonting skall min själ få ro och alla bitar skall falla på plats. En dag. Tills dess anar jag många projekt, ommöbleringar och förändringar

  

om aprils ankomst

by tingeling

Så var den äntligen här. Vårmånaden framför alla. När knoppar brister och sommarplanerna spikas. Trots lynnigt väder med omväxlande regn, sol, hagel och blåst finns längtan om ljus och värme så nära. Påsken är sen i år. Sen och efterlängtad. Under skärtorsdagen kom det två stora skurar med hagel, det åskande och blixtrade ordentligt. Snacka om väderomslag då det på morgonen var strålande sol in genom mitt fönster.

Iallafall välkommen kära april. Du är så efterlängtad

 

  

om hur du kom med våren

by tingeling

Adrian. Du kom med våren den där marsdagen 2005. Jag har älskat dig ifrån första stund. Underbara unge. Ditt namn klingar av poesi, precis som du själv. Du r fylld med tankar och funderingar. Idag på din tionde födelsedag är det inte lika ljuvligt vårväder som för 10 år sedan. Det har snöat bara en liten bit längre upp ovanför Halmstad och här nere så haglade det när jag lämnat er på skolan. Kyla, hagel, snö och regn. Sådant där som mars fortfarande kan erbjuda.

Det klingar skönt i mitt hjärta av dina ord. Att du är glad över din dag. Nöjd med dina presenter och fått den mat du själv önskat. Mormor och morfar har firat dig tillsammans med oss och din morbror. Du och din syster hade dukat bordet extra festligt. Servetterna valde du själv. Det gör mig glad ända in i själen.

Jag älskar dig ingen min. Till månen och tillbaka.

  

om nästa tio år

by tingeling

Du verkar ha svårt att somna. Tillsammans med din lillasyster ligger du i sängen och pratar, fnittrar, skrattar och kivas som bara syskon kan när ni egentligen borde sova. Men jag vet ju själv hur svårt det var när man väntar på någonting fantastiskt. I dina ögon är det fortfarande fantastiskt att få lov att fylla år och i år är det extra speciellt med tanke på att du fyller hela 10 år.

Ofattbart. Helt ofattbart att du min älskade lilla unge nu faktiskt fyller hela tio år. För tio år sedan vid denna tiden var det mer vår än vad det är nu. Påsken var tidig det året och värmen hade kommit till stan. Dagarna innan din ankomst gick jag som en vankande pingvin med storebror på tivoli utan jacka i vårsolen. Sen kom du och med dig kom mer ljus och glädje.

Åh. jag älskar dig till vanvett min fantastiska unge.

Detta året har varit fyllt av överraskningar och nyheter. Du har både fått kämpa och glidit fram. Tredje klass och en ny lärare då Margareta som tagit hand om dig och sett dig så väl gick i pension i somras. Irene som kom ny var också bra för dig men det var jobbigt för dig när det var för mycket som förändrades. Du är en fin kille och väldigt sentimental. Tar förändringar hårt. Hårdare än vi trodde från början. Matte är enkelt för dig. Du räknar snabbt och korrekt med glädje. Det som är svårare för dig är läsningen men du fortsätter kämpa på med en intensitet och glädje som fyller mig med stolthet. I år skall du utredas för dyslexi vilket kom som en chock för både mig och din far. Inga tecken hade vi sett och vi kände oss som sämre föräldrar som missat hur du fått kämpa. Det är segt ibland och du behöver läsa extra för specialpedagog och fritidspersonal. Samtidigt känner jag tacksamhet över att din fröken fångar upp dina svårigheter och ger dig hjälp med en gång med någonting som jag förstått att andra får kämpa med.  Du fortsätter spela fotboll i laget med dina klasskamrater. Någon Zlatan blir du nog aldrig men så länge du tycker det är roligt så hoppas jag du fortsätter.  Nyligen började du träna jujutzu tillsammans med din syster och det känns som en bra grej ni kan göra tillsammans.

Du är fortfarande lång och smal. vår lilla poet. Ditt hjärta är stort och känsligt. Du vill vara nära och ber ofta om kramar och kärlek. jag ger det så gärna. Vi försöker att läsa tillsammans, inte hela tiden men i början av året läste vi fem böcker i hop och det finns få stunder som är bättre än att krypa upp med dig i soffan och läsa. Precis nyligen har vi börjat släppa mer på kontrollen och du och din syster har börjat att få ta er hem själva ifrån skolan.  Ni cyklar eller går och vi möter upp. Jag är så stolt över din utveckling så att hjärtat brister.

Mest av allt är jag stolt över din förmåga till empati och medkänsla med andra. Hur du funderar och tänker på världen och andra människor runt omkring dig. Ditt kännande hjärta är i mångt och mycket som mitt eget. Det kommer ge dig mycket glädje men även svåra stunder under livet. Men i alla de stunderna som är svåra så kommer jag att finnas där för dig mitt hjärta. För jag älskar dig oändligt och är så glad och stolt över att du är min.

Grattis på din tioårsdag älskade unge.

IMG_2370 copy copy

  

om att drömma sig bort

by tingeling

dagarna går. Sakta men säkert tar våren över och det blir ljusare och ljusare längre fram på dagen.  Jag drömmer mig bort mot vår och spirande grönska. Mot förändring. I söndags var vädret lite mindre grått och jag tillät mig vara ute och bli smutsig i trädgården. Dagarna och veckorna går snabbt och det är nu jag egentligen vill sätta ned fötterna robust i marken och blunda en stund. Vila i all den förväntan som infinner sig när våren breder ut sig och tar över och vintern för ett tag lägger sig ned och dör. Jag älskar verkligen årstidsväxlingarna. Att få avnjuta en riktig vår, sommar höst och en vinter. Att få längta och drömma sig bort till nästa säsong. Just nu drömmer jag om det sköna och ljuva som är på väg. Om ljumma vårvindar som smeker kinden. Frisk luft och klarblå himmel när solen skiner ljumt på nästipp och gör kinderna vackert röda. Jag drömmer om alla de planer som huserar i själ och hjärta. Om stenar som skall plockas upp, om ogräs som skall repas, om grenar som skall klippas och jord som skall grävas. Och snart, snart, snart, om det växthus som skall få ta form snart snart snart.

Jag drömmer om mer tid för allt det där andra jag drömmer om.

  

Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2015 Tingeling | Powered by WordPress