en blogg om de dära dagarna

om trehundrafemtioandra dagen

by tingeling

352. Om du blir instängd i ditt hem en vecka med strömavbrott, har du mat,  vatten, verktyg och kunskap för att klara dig bra?

det är klart att det beror på om det är på sommaren eller mitt i vintern. Börjar vattnet ta slut på så vis att det inte går att använda toaletterna så blir det inte roligt.  Annars tror jag att jag har rätt bra koll. torrvaror har vi och grillen går på gasol, spritkök finns också. Lite av makens hemvärnskunskap kan jag säkert dra nytta av också.
  

om trehundrafemtioförsta dagen

by tingeling
351. Använder du hjälm när du cyklar?
ja, nästan i princip alltid. Kan inte motivera mina allt större ungar att göra det om jag vägrar göra det själv. Sen är jag ganska dum av mig, skiter verkligen i frisyren men är rätt bra rädd om mitt huvud.
  

om hur svensk jag är.

by tingeling
Jag är född i Sverige.
Av föräldrar som är födda i sverige.
Mitt i småland i den lilla staden Växjö föddes jag för snart 40 år sedan, Mina föräldrar hade flyttat dit för att läsa på lärarhögskolan. Först mamma, sedan kom pappa efter att han gjort militärtjänstgöring. För sitt fosterland Sverige. Jag föddes efter att mamma tagit lärarexamen och pappa hade bara kort tid kvar. När jag var sju månader flyttade vi ”hem” igen. Till Halmstad. Den stad där båda mina föräldrar fötts och växt upp. En av de svenskaste sommarstäderna på västkusten.
Mitt namn är svenskt. Jag föddes till ett äkta son namn  och som barn åkte jag runt i volvo kombi. Vi bodde i en liten by utanför staden där de få utlandsfödda barnen som adopterats dit kommit med glädje och kärlek till sina svenska föräldrar och ingen tyckte att det var på något vis konstigt.
Vi hade ingen vovve, men ett tag hade vi en katt, tills den rev mig i ansiktet när jag som ettåring var allt lite för hårdhänt.  Villan jag är uppväxt i byggdes av min svenska farfar. En man med blont hår och blåa ögon, yngst av tio syskon, född av helsvenska fattiga bondeföräldrar. Mina två yngre syskon har förutom sina helsvenska namn blont hår båda två och längden har de ärvt av far och farfar.
Jag har gått i svensk byskola de första sex åren, därefter högstadie och gymnasiet inne i Halmstad. Flyttade hemifrån som 18 åring, jobbade som undersköterska inom äldre och handikappomsorgen i många år innan jag hittade mitt kall i livet. Vägen mot att bli barnmorska har gått via två olika högskolor för att få svensk legitimation först som sjuksköterska och sedan som barnmorska. Min man som är helsvensk och blåögd träffade jag på högskolan och mina tre barn är födda i Sverige.
Jag arbetar som barnmorska på en kvinnohälsovård och där möter jag kvinnor och män av alla härkomster och nationaliteter. Jag behandlar dem likadant, respekt för individen och vad den har med sig i sitt bagage.
Svenska är mitt modersmål. Utöver det kan jag möjligtvis prata lite danska och norska och knapphändigt förstå de samma. Engelska tycker jag själv att jag är bra på tills jag hör mig själv prata engelska med utlandsfödda personer.  När jag tänker så tänker jag på svenska, jag skriver på svenska och jag väljer gärna svensk närproducerad mat om jag har den möjligheten.
När debatten om svenskhet börjar ta nya banor och få annorlunda proportioner än tidigare börjar jag stilla fundera.
Är jag så svensk som jag tror. Eller är jag bara en tredje generationens invandrare? Är jag mindre svensk på grund av att min danska farmor som sextonåring när hon var på besök hos sin syster i Sverige träffade min farfar och blev så förälskad att hon lämnade land och familj för att bosätta sig här med honom?
En fjärdedels dansk skojade jag om som barn att jag var men det kanske inte är så ofint att vara invandrad från ett annat nordiskt land? Danska är vi ju här i Halland lite till mans allihopa. I alla fall för några hundra år sedan. Så det kanske inte spelar så stor roll.
Att min mormor föddes i USA, närmare bestämt Decalb Illinois kanske kan göra att jag är delvis lite amerikansk också? Fast det resonemanget faller ju med det faktum att det var hennes svenska föräldrar, min gammelmormor och gammelmorfar som utvandrade till USA och bodde där i ett tiotal år under depressionen för att sedan flytta hem igen. För även om hon föddes i USA så var hon ju andra generationens invandrare där och med den tankegången så var hon så svensk som hon bara kunde bli trots att hon levde sina tio första år i Amerika.
Inte ens till utseendet är jag speciellt svensk. Men mitt mörka hår och grönbruna ögon kan vi inte skylla någon svenne för. För de ögonen är de samma som min fars, hans mor och morfar som tittar tillbaka på mig med samma varma bruna ögon som är inramade av mörkt brunt hår som grånar långt tidigare än önskvärt i livet, i alla fall om man som jag är kvinna som gärna vill fortsätta vara brunett.
Vem vet vilka gener som orsakat dessa intensivt bruna vänliga ögon och mörka hår? Sannerligen inte någon gemytlig danne från grannlandet är mina teorier och som barn fantiserade jag ihop romantiska historier om zigenarblodet som säkerligen fanns där och slog igenom från generation till generation.
Inte heller har jag de svenskaste värderingarna. Jag är visserligen svensk till pass, själ och hjärta. Lika mycket som jag tappar andan när jag står på en fjälltopp i norra sverige, lika mycket beundrar jag det där speciella ljuset som bara finns längs de Gotlänska stränderna. Ser jag en faluröd fjällstuga med gräs växande på taket eller spröjsade fönster fylls mina ögon av tårar och jag längtar ut i den Halländska myllan för att få fingrarna i jorden eller ned längs de vidsträckta ständerna för sand mellan tårna. Jag älskar ordet lagom som inte alls behöver vara mellanmjölk utan kan vara helt perfekt tillräckligt mycket. Stoltheten fyller mig när jag tänker på de saker som är unika eller bra för och i Sverige som för mig är vackra. Att vi var först i världen med att införa sexualkunskap i skolan, aborträtten, vår generösa föräldraförsäkring, allemansrätten, arbetet mot nedskräpning, gratis skolgång, möjligheter att vabba och det som jag personligen brinner för och är stolt över – min svenska barnmorska legitimation som inte ser likadan ut någon annan stans i världen.
Men jag behöver inger svennebanan firande av nationaldag, hissar inte flaggan och sjunger nationalsången även om jag kan den utantill. Tittar inte på fotboll eller ishockey ens i finalmatcher om jag inte har ett bra sällskap. Inte heller slår jag mig för bröstet och tycker att jag som är svensk är bättre eller mer lämpad än någon annan person, född i en annan del av världen inte by choice utan av slump, att finnas och bo just här med de förmåner som det innebär. Ja jag är svensk. Men först och främst är jag människa. Född i denna delen av världen till förmåner som många andra människor inte har haft turen att få. Mitt blod är inte rödare eller blåare, mitt hjärta slår inte hårdare och min hjärna fungerar inte på något speciellt vis. Jag älskar inte mina barn mer än någon annan person som har fått, som i mitt fall, förmånen att välja att föda de barn som jag önskat för att jag haft tur att vänta och föda dem här i ett av de mest föräldravänliga, medicinskt säkra och förmånliga landen som finns. Mina känslor är inte på något vis starkare eller annorlunda från någon här på denna jord.
Kanske är jag inte svensk då, för att jag anser inte att det finns något som är så svenskt att det är det viktigaste i världen att hålla på. Eller begära ensamrätt för. Jag tar gärna inspiration ifrån andra kulturer, lär mig nytt, tillför, tar bort. Berikar. Jag har heller inget emot att det kommer människor hit för att fly förhållanden som vi här i vår trygga tillvaro inte ens skulle kunna drömma om.  Sverige behöver människor som vill bo här och jobba för att landet skall fortsätta vara till trygg tillflyktsort. Jag tror inte att andra kulturer utarmar det som är mitt. Snarare tror jag att det tillför. Jag är inte rädd för det som är  annorlunda.
Jag välkomnar det.
Kanske är jag då inte svensk till 100% i själ, hjärta, grund och botten. Men det kan vi säkert skylla på den där danska farmorn. Eller så är det jänkarnas fel, många saker har tidigare skyllts på dem och vem vet vad de tio årens påverkan gjorde för min mormor eller hennes barn och nu som jag barnbarn.
Faktum är att jag vill inte se mig som svensk i första hand.
Jag vill se mig som människa.
Och det hoppar jag att du som möter mig gör också.
  

om trehundrafemtionde dagen

by tingeling
350. När du loggar in på ett konto på internet, ber du människor som står  bakom att titta bort när du skriver in ditt lösenord?
nä, jag loggar inte in så folk ser.
  

om trehundrafyrtionionde dagen

by tingeling
VECKA 51 – SKYDD
349. Vad tycker du om försäkringar och har du utnyttjat en försäkring någon  gång?
jag har haft inbrott två gånger och då har jag varit mycket tacksam över att ha försäkring.
  

om trehundrafyrtioåttonde dagen

by tingeling

348. 5 fester du aldrig vill  glömma

  

om trehundrafyrtiosjunde dagen

by tingeling
347. Hiss & Diss – Alkohol
egentligen känns det som om det finns för många problem med alkohol för att det skall uppväga det positiva med den. Men nackdelar annars är det beroende det kan skapa, den falska tryggheten och självsäkerheten, saker som vi gör vilket vi inte skulle gjort annars.
Fördelar. Lite i rätt mängd. smaksinnet förbättras, kreativiteten med. Orken. Men det svåra är att stanna där. Att inte fortsätta för det går snabbt över det där stadiet och sen blir man bara trött och riskerar att bli helt tom.
  

om trehundrafyrtiosjätte dagen

by tingeling
346. Tipsa om en god drink (med alkohol eller alkoholfri)
just nu har jag snöat in på varm oboy med minut… muuuummma.
  

om julefrid

by tingeling

Torsdagen har passerat, snart går natten över i fredag. Och jag är ledig.

Från idag till måndagen den 29/12 har jag officiellt julefrid. Hur mycket frid det blir med det där är dock svårt att säga. Dock finns det saker som jag tänker lova mig själv. Under denna ledigheten skall jag läsa en saga för barnen mer eller mindre varje dag. Jag skall själv läsa ut minst tre böcker ( ja jag är en snabbläsare), jag skall ha minst tre sovmorgnar. Jag skall boka tid för att klippa mig. Jag skall lägga mig tidigare och börja med hemma träning. Eller iallafall läsa igenom Olgas bok mer än det skummande jag har tidigare hunnit med.

Men jag skall också bara vara. Sätta på hög julmusik medan barnen är i skolan. Njuta av lukter och smaker när det ordnas med julmat och julgodis. Lägga upp fötterna på soffan och softa. Titta på film i hemmabion och utöver det så tänker jag bara vara.

för det är också julefrid

  

om det som är viktigt

by tingeling

“Women are not dying of diseases we can’t treat. … They are dying because societies have yet to make the decision that their lives are worth saving.”

Mahmoud Fathalla, tidigare president of the International Federation of Obstetricians and Gynecologists.

Just nu pågår musikhjälpen. Även i år tar den upp ett av de ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. Motverka spridning av HIV. Förra året var ämnet att alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet. Starka budskap. Själv brinner jag för kvinnohälsa, den goda sexualiteten, prevention och inte bara rätten att överleva sin graviditet utan rätten att få en bra upplevelse.

För egentligen är det inte svårare än det som står här ovan.

Kvinnor där inte av sjukdomar som vi inte kan bota. De dör för att samhället inte har beslutat att deras liv är värda att rädda.

en dag hoppas jag att jag har möjligheten att bli en av dem som gör någonting åt det där på riktigt.

  

Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2014 Tingeling | Powered by WordPress