en blogg om de dära dagarna

om kvällarna med dig

by tingeling

Mitt största barn har förvandlats. Jag förstår inte hur det har gått till. Men någonstans på vägen från den lilla bebis som låg i min famn för snart 14 år sedan har växt upp och håller på att förvandlas till en man. På kvällarna har vi vår stund. Det har varit så ett tag nu. Utom ett par veckor förra sommaren när du stängde in dig och inte ville komma upp. Då var jag rädd att det var början till slutet på det mysiga som finns mellan oss.

För även om du inte alltid säger så mycket utan vi sitter tillsammans till stor del i tysthet, du framför din padda och jag bakom datan. på varsin sida om bordet och tvn fylls av  sci fi serier, så kommer det kloka ord från dig när du väl tar sats. Vi pratar smått om livet, om varför saker händer, om hur skolan har varit. Jag vill inte vara utan dessa stunder.

På sista tiden har din morfar varit sjuk. Inte allvarligt men otroligt smärtsamt. Radikulit som sitter i höften och benet och ger honom svåra smärtor dygnet runt. Han får stark morfin för att klara av dagarna och hasar sig fram på kryckor. När du självmant säger att du vill åka till morfar för att hjälpa honom och vara hans sällskap blir jag så otroligt glad. igår började du skolan. Åttonde klass. Men när skolan var färdig så väljer du istället för att åka hem till alla dina egna bekvämligheter så åker du till morfar för att vara med honom.

Mitt hjärta svämmar över.

Du är så otroligt fin.

Jag som själv hade en oerhört nära och kärleksfull relation till min morfar är glad att se även din relation så här stark. Du växer upp till en man och jag vill tro att denna man är fylld med empati för andra. Fylld av vilja att hjälpa och stötta och må ditt stora fina hjärta alltid få fortsätta vara det.

Jag älskar dig till solen och tillbaka ned till gräset.

  

om tvåhundratrettioandra dagen

by tingeling
232. Har du någon gång blivit retad för din klädstil?
ja absolut. Jag har nog blivit retad för det mesta. Numera är mitt hjärta hårdare och det bekommer mig inte speciellt längre.
  

om dina tankar

by tingeling

Jag är rädd säger du och klamrar dig fast vid min arm.

Dina stora vackra bruna ögon tåras och jag ser hur du darrar om läpparna och ansiktet skrynklar ihop sig.

“Varför är du rädd” frågar jag min mellanson och stryker över nacken och hårfästet som jag vet att han tycker är lugnande och tryggt.

Han tittar upp på mig och ögonfransarna är fulla av tårar.

” Jag är rädd för att du skall dö och att jag inte skall komma ihåg dig” rösten bär knappt så känslosamt är det.

Mitt hjärta sitter utanpå och hans taniga kropp skakar av inlevelse, rädsla och kärlek. Stunden är stor och jag väljer att vara närvarande i varje ögonblick. Stryker kärleksfullt med handen över ryggen så som han älskar för att ingjuta trygghet. Älskade son.

“Du kommer inte glömma mig! Jag kommer att fylla dig med så mycket kärlek så det räcker för en hel livstid.”

  

om tvåhundratrettioförsta dagen

by tingeling
231. Finns det någon person du tycker passar i alla klädstilar?
nä jag tror nog inte att det finns en enda person som kan klä i precis allt, det är ju så mycket som spelar in och då tänker jag allra minst på kroppsform och vikt. Snarare personlighet. Själv känner jag mig säkrast i vardagligare kläder. Så fort jag klär upp mig går jag liksom och drar i kläderna för att det känns som om de sitter fel. Andra agerar tvärt om.  Jag tror vi ser bäst ut i det vi känner oss bekväma i. Och nä, det är ingen universalsanning så klart.
  

om tvåhundratrettionde dagen

by tingeling
VECKA 34 – KLÄDSTIL
230. Förklara eller visa din klädstil
jag har absolut ingen stil. Kan gå klädd i en liten dräkt lika gärna som haremsbyxor eller desigual. Hemma vill jag mest gå i mjuka trevliga kläder och jag skäms inte en sekund för att åka och handla i onepiece. Tack och lov för att bli äldre!!!
  

om tvåhundratjugonionde dagen

by tingeling
229. 5 ämnen du skriver mest om i din blogg
barnen, livsåskådning, livspusslet, barnmorskeri och bara rena tankar
  

om allt regn

by tingeling

allt det där regnet som inte föll under sommarens stekheta dagar. Allt regn som inte istället föll över skogsbranden i Sala verkar helt klart vilja falla nu istället. Som om vädergudarna gaddat ihop sig för en blöt helg eller tom en eller ett par riktigt blöta veckor. Inte det roligaste när helgen bjuder på mest fotboll utomhus. Inte kul för ungarna som vare sig de tränar eller om de har matcher måste befinna sig mitt i regnrusket.  Definitivt inte kul heller för föräldrarna som skall skjutsa, passa på och heja på ovan nämnda ungar.

Igår hade Loppan fotbollsträning, jag hade väl tur för lördagens enda solstrålar verkade falla mig rakt i ansiktet den morgonen. Senare på dagen började regnet falla igen. man skulle ju kunna tycka att det regnat tillräckligt de sista typ 10 dagarna med regn varje dag men närå det finns regn kvar som vill regna just här och just nu.  Idag hade Adde cup. Tre matcher mellan 10 – 13.30 och morgonen började med regn för att sedan fortsätta med lite till regn och avslutas med en rejäl störtskur mitt i regnandet.

Egentligen har jag inte någonting emot att det regnar. Det kan vara rogivande och skönt att inte behöva hetsa med att vara ute och fixa. Men som det är nu när det typ regnar HELA tiden och varje dag är det frustrerande att inte kunna få komma ut i trädgården. Att inte få göra färdigt framsidan eller måla om lekstugan som det var planerat. Äppelträdet som fått kräfta och nått svampangrepp skulle vi sågat ned i slutet av semestern men det gick inte så bra pga att det typ regnat hela tiden. Svartvinbärsbuskar skulle grävts upp och sten skulle flyttats. Poolen skulle rengöras och förberedas för att plockas ned men det är trist att städa den i typ Regn och regn gör att det är omöjligt att städa ur den. Ja jag tror ni fattar poängen.
Quit raining, iallafall för en dag eller två,  jag säger som Adrian sa för ett par år sedan när han tittade upp på himlen ( det var 2010 när det var snökaos) GAMMELMORFAR , Sluta SNÖA!!!

fast då menar jag regn.

  

om tvåhundratjugoåttonde dagen

by tingeling
228. Hiss & Diss – Din blogg
Den är min, jag gör vad jag vill med   den. Tycker om att använda den till eftertanke. Att skriva av sig och sedan kunna gå tillbaka och med fräscht sinne eller lite annan erfarenhet kanske tänka över saker på ett annat sätt. Diss, ja ibland får den mig bara att få dåligt samvete. Tankarna viglar i huvudet och jag har många funderingar och upplägg till bra blogginlägg och så helt plötsligt gör jag något annat och de perfekta orden jag fått fram glöms bort. Oerhört frustrerande.
  

Om tankar bredvid fotbollsplanen

by tingeling

Jag väntar på att dotterns fotbollsträning skall bli klar för dagen. Det är lördag förmiddag och det är grå himmel. Men i mitt hjärta är det varmt. För här vid planen ser jag alla olika sorters människor gå förbi. Av alla storlekar , klasser, hudfärger och åldrar. Alla olika konstellationer av par och förväntansfulla barn med glittrande ögon. Även om fotbollen inte är min sport så blir jag barn inombords av hur en sport kan ena oss. Hur lite roll det spelar hur du ser ut eller vart du kommer ifrån. Jag ler mot alla jag möter. Glädjs åt att de är här. Här är vi alla lika.

  

om tvåhundratjugosjunde dagen

by tingeling
227. Länka ett gammalt inlägg du skrivit som borde läsas igen
http://www.tingeling.be/?p=23134
här kan du läsa ett inlägg som jag kallar : det är nu som livet är mitt och handlar om min sjuksköterskeexamen, att vara en bit på vägen mot målet. Inget djupare än så och kanske varken fyndigt eller välskrivet men jag ryser när jag tänker tillbaka.
  

Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2014 Tingeling | Powered by WordPress