en blogg om de dära dagarna

om årstiden

by tingeling

De fantastiska rosa träden har börjat släppa sina blad. Som en rosa matta nedanför dess stam. Dofterna från våren och tidiga sommaren sköljer över mig. Syrenblom, nyklippt gräs, utslagna blommor. Den ljuvaste årstiden. Mina kollegor för länge sedan som gick i pension  för flera år sedan pratade alltid så passionerat om att ta ledigt mellan hägg och syren. Idag förstår jag dem. Det är nu jag vill vara ledig och ge mig ut i våren. lukta, känna, insupa.


om att inte räcka till

by tingeling

Idag när jag skulle natta min yngsta dotter så tittade hon allvarligt på mig med darrande underläpp och sa:

“Mamma, ibland känns det som om jag inte är tillräcklig för er.”

Det gör ont i mitt mammahjärta att höra. För är det en sak som jag aldrig aldrig vill att mina barn skall känna så är det otillräcklighet. De är inte här i denna världen för min skull, för att jag har några specifika önskemål om vad hon skall vara eller bli.

Älskade lilla, tro aldrig att du inte räcker till. Du är mer än vad vi önskat, du är allt vi någonsin velat ha. med dig kom bara glädje och lycka. Vad du än vill bli i livet så är jag med dig. följer dig, stöttar dig, älskar dig.

DU är allt och mer där till.


om min älskade oldemor

by tingeling

idag är det inte bara min älskade sons födelsedag. Det är även oldemors. Min farmor. Majgad vad jag saknar dig.

Du fattas mig.


om att välja sig själv

by tingeling

Denna gången ger jag mig inte. Kommer inte att låta det bero. Är så jäkla trött på att bli dåligt behandlad. Trött på att känna mig utnyttjad. Trött på att bara för att man råkar dela samma genpool så tror man att det går att bete sig hur som helst.

Nope, no more. Känner mig inte sedd eller hörd utan får återigen gå igenom denna känsla och denna situation själv. Så grymt trött på undanflykter, så grymt less på kommentarer om att jag skall vara beredd på att prata och lösa situationen när de andra personerna som orsakat skiten inte själva är det. Denna gången väljer jag mig, jag står upp för mig själv. Är inte beredd på att kompromissa mer.

Det är inte okej att


om den jag är

by tingeling

jag är inte bara jag utan även någon för många andra.

Jag är mina barns trygghet som alltid finns där och ordnar i förgrund och bakgrund. Jag är min väninnans bästa vän, bollplank och skrattkalas. Jag är barnmorskan som tar ditt cellprov och rösten som ibland möter dig i telefonen. Jag är min mans fru och livskamrat som roddar med hem, familj och livspussel. Jag är hon som möter dig med ett leende på gatan och jag är den som drar sig undan och inte alltid är social. Jag är en arbetsledare som kommer tidigt på morgonen och går hem sent på kvällen och jag  är en arbetstagare som försöker flexa ut tidigare när det går.

Jag är ett älskat första barnbarn till de mor och farföräldrar som numera bara lever i mitt hjärta. Jag är barndomsvännen som du inte längre träffar. Jag är en dotter och syster.  Jag är de varma händerna mot din stora mage när det nya livet rör sig där inne. Jag är den som sjunger högt i duschen eller på cykelfärden hem. Jag är rösten på radion som pratar om allas lika värde och vikten av att vara ödmjuk i vartenda möte. Jag är hemma hobby snickaren som drömmer om att en dag få bygga ett hus med mina egna händer. jag är den som har svårt att säga nej när du ber om hjälp. Den som lyssnar i stunder av båd glädje och sorg. Hon som kör dig dit du behöver, lånar ut det du önskar och oftast ger mer än hon tar tillbaka.

Alla dessa jag i en och samma form. Ser så olika ut beroende på vilken vinkel du ser från.

Den/m jag är.


om besvikelse

by tingeling

ja det är så jag känner mig. Sårad och besviken. Jag borde vara van vid det här laget kan man tycka?

Julen blir aldrig vad den varit längre och det är väl egentligen så som det skall vara. Frågan är hur man skall få julen att bli behaglig igen? Det enda jag vet är att jag ALDRIG gör om detta igen.  Inte intresserad av att fira som tidigare när människor i närheten är för egoistiska eller ens bryr sig om att meddela att de inte kommer.


om det svåra i att lyssna

by tingeling

jag vet ärligt talat inte vad jag skall göra. Det händer i princip varje gång som jag får en komplimang eller ett positivt omdöme för något jag gjort bra. Jag kan helt enkelt inte bara säga tack och köpa läget utan det känns oerhört obekvämt. Hur jag skall reagera eller bemöta? Ofta skämtas komplimanger bort. Samtidigt som jag känner att jag hungrar efter det. Hungrar efter den positiva uppmärksamheten och belöningen i att ha gjort något bra. Ändå är det så svårt att ta.

Jag önskar jag kunde lära mig….

att bara säga tack,


om två år som gått

by tingeling

idag för två år sedan somnade min farmor in från detta jordelivet. Påväg mot nya äventyr. Innerligt saknad och älskad av så många.

Jag tänker mycket på henne i denna fasen av livet som jag själv är. När hon var i min ålder gick hon igenom sitt livs värsta år. Lämnad av sin man, sitt livs kärlek, ensam med ett gäng pojkar i varierande ålder. Ett stort hus som krävde en hel del arbete. Första barnbarnet – jag – sedan många fler. Inget jobb, ingen direkt utbildning.

Själv känner jag att 40 års åldern inte är bästa tiden i mitt liv. Mår sämre än på länge rent känslomässigt och känner mig så otroligt ensam. Svårt att umgås med folk och svårare att lära känna människor. Jag har ett stort behov av ensamhet och det har en del svårt att förstå. Men verkar även ha svårt att komma nära inpå, som om jag antingen är för mycket eller för lite. Jag saknar att ha andra så nära som jag brukade ha. Numera har jag få som jag anförtror mig åt och i princip ingen som jag släpper in helt.


om lusten som infaller sig

by tingeling

Det är svårt. På sista tiden har jag kommit in i någon slags flow där jag som vanligt har massvis med tankar, idéer projekt som jag inte vill något hellre än att genomföra. Det liksom bubblar inom mig med snabba luststyrda impulser som jag genast vill genomföra. I vanliga fall är det här inget problem. Jag samlar ihop impulserna och ser vilken av dem som är genomförbar och gör det som fungerar bäst. Men just för tillfället så fungerar det inte alls märker jag. Jag kan liksom inte längre fokusera och ta tag i alla idéer som jag alltid har kunnat tidigare.  De liksom fortsätter att bubbla runt där inne och snarare gör mig frusterad än inspirerad.

Frågan är vad jag skall göra åt problemet.


om alla drömmar

by tingeling

Just nu drömmer jag. hur mycket som helst faktiskt. Och de mest konstiga och underliga drömmar. Nästan som när jag var gravid en gång i tiden. Det är ganska vanligt att man som gravid drömmer det mest underliga drömmar. Jag tror någonstans att det är hjärnans sätt att sortera ut minnen, intryck och våra gamla trauman och bearbeta dem genom drömmarna. För att förbereda oss på föräldraskapet.

Så varför drömmer jag så mycket nu. jag är inte gravid och planerar inte att bli det. Fyller snart 42 och denna kropp är inte i skick. Kanske är det så att det är ett sätt för det undermedvetna att svara på alla förändringar runt omkring mig? För det händer massvis. Både bra saker men också ganska mycket… tja förvirrande saker… om vi skall uttrycka oss politiskt korrekt.

Många förändringar jag aldrig trodde skulle hända men som ändå sker. Kanske är det då drömmarna behövs extra mycket. För de har satt full fart sista månaderna.

När jag var liten var min värsta mardröm ett brus. som när kanalerna på två stängdes av förr. Ett myrornas krig inuti mitt huvud och en total känsla av ångest. Dålig smak i munnen och lukten av oro och rädsla. Jag kan inte beskriva det bättre. Som om jag stängde av alla funktioner och bara var just ett brus. men medveten om mitt brus. Det är massvis med år sedan detta hände sist och mardrömmarna tar nu andra uttryck. Mardrömmarna är de drömmarna där någon jag älskar försvinner eller far illa. Sedan många år tillbaka drömmer jag ofta att jag har något i halsen som är i vägen. Som en stor klump av mjukt tuggummi. När jag tar tag och drar i det för att bli av med det så drar och drar och drar jag men det tar liksom aldrig slut. Lika obehagligt varje gång.

 


Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2018 Tingeling | Powered by WordPress