idag när jag kom till jobbet för veckans sista arbetsdag så var det en glad och uppsluppen stämning i personalrummet. Efter vi hade gått igenom morgonens sysslor, vem som är på plats och vem som är ledig, vilka som har vilka uppgifter och att allt är täckt så avslutade en av kollegorna med att säga och ja du föresten, du fick ju dagens ros i tidningen. Eftersom jag inte har lokaltidningen hemma så missar jag ju alltid sådanna roligheter även om det inte är så speciellt ofta som något liknande händer. Men man blir så förunderligt pirrig i kroppen, pirrigt glad och pirrigt tacksam och för att inte glömma nyfiken.
Så efter att ha googlat och sökt runt på lokala tidningsblaskan hittade jag födelseannonsen med mitt namn med på. Och jag är så glad. För det gör alltning så mycket större och verkligare. Det verkliga är att det ÄR ett viktigt jobb jag gör. även om jag känner mig frustrerad och otrillräcklig i mångt och mycket.
Ett annat tack fick jag idag av en patient som kom för sista planerade besöket under denna graviditeten. När paret skulle gå så tog vi i hand så där på ett lite glatt och uppmuntrande vis, med glittrande ögon fyllda av förväntan. Jag sa att jag hoppades och såg fram emot att få se dem igen sedan. Efteråt. När det var klart. De sa tack med ett leende på läpparna. Tack för den här tiden och på återseende och gick sedan iväg tätt tillsammans glada och förväntandfulla. I det läget känns det bra och rätt. Då vill jag inte alls lägga allt detta bakom mig för att läsa till läkare och få en vettig lön.
I den stunden är jag på rätt plats, glad och tacksam, över att vara just här – just nu – just i denna stund.
och sen slänger vi iväg ett tack till när vi ändå håller på.
TGIF
frågor på det?
ingen tvekan direkt: Frågor på det?
Man ler hela vägen från jobbet och hem !
Efter ännu en lång dag på jobbet var det skönt att komma hem. Idag startade ung mamma grupp för terminen vilket är jätteroligt. Alla dessa fantastiska möten. Idag har jag dessutom träffat en ung barnmorskestudent som påminnde lite om mig själv för en 5-6 år sedan. Full av inspiration, lust att lära och samtidigt en brinnande låga för kvinnohälsa och kanske framför allt mödra vård.
Det gör mig glad i hjärtat att se, och det får mig att minnas hur långt jag har kommit.
En annan sak som också kommit ovanligt långt denna vanliga tisdagskväll är hemmapyssel. Av någon lustig annledning ( jag tror jag vågar skylla på antingen kostomläggningen eller D vitaminet) så orkar jag faktiskt lite mer än vanligt. Så direkt efter jag kom hem blev det matlagning, tre matlådor som fixades klara för jobbet imorgon och på torsdag, tvätt, röjjning och lite fix. Det känns jättekul att börja hitta tillbaka till sin ork.
För övrigt denna vanliga tisdagskväll är det ovanligt kallt för att vara just denna vintern. Den första snön föll för ett par dagar sedan och den ligger kvar. Det är kallare än vanligt och biter ordentligt i kinderna när man ger sig iväg på morgonen och får skrapa den envisa isen av rutorna. Lusten att vilja ut och springa förtas lite i kylan men förhoppningsvis är vädret bättre till helgen, och är det inte det så får jag väl klä på mig mer än vanligt 
Nu skall jag hoppa i säng. Imorgon är det dax för föräldrautbildning och jag skall prata min specialitet som är förlossning och smärtlindring. Då gäller det att vara på topp.
Suss gott alla kalaspinglor där ute.
Visst såg man genom fönstret när man låg där på sofflocket att det verkade vara vackert väder ute. Men inte att det var så här fint. Det var verkligen härligt. Synd bara att inte orken fanns till att göra något med det.
Snön och den blåa himlen gör allting så mycket klarare och färgrikare. Helt fantastiskt väder att fotografera i.
vackert blå himmel som inbjuder till långpromenader med kameran i högsta hugg samtidigt som man längtar till att komma in efter promenaden och dricka varm choklad hopkurad i soffan med en bra film.
hemma hos mormor och morfar har kidsen haft en härlig helg. Dessutom passade de på att njuta av det vackra vädret och snön som äntligen har kommit genom att gå ut allihopa och bygga en stor snögubbe.
helgen har varit så bra att lilla Loppan inte alls vill åka hem. Hennes finaste teckning med den vackraste blomman hade gått sönder kom hon på precis när vi skulle gå och detta bröt hon ihop för en sväng på väg till bilen.
storebror ville gärna fortsätta att leka i snön som han har längtat så efter. Snögubbar är roligt.
Men även vi föräldrar har längtat efter våra godingar och vill helst åka hem och vara tillsammans.
Så som det skall vara.
för att sminka sig ? Loppan har tjatat sig till att få använda mormors smink. Tänk vilken tur man har när man får vara där över helgen och kan få lära sig att använda mascara. Eller tja.
Helt sagolikt underbart. Vackert på alla sätt och vis med bilder från vigsel på det fantastiska bästa brudparet, vacker dukning och dekorering, bordsplacering och häften med sånger och rolig info om bordsgrannen, underbart god mat , roliga tal och spex osså dans så klart.
Det enda som inte är sagolikt underbart är hur jag mår idag. BLÄÄÄ. jag har varit bakis så in i bänken och har ont i både knän och höfter. Ändå minns jag nästan ingenting. Jag vet jag höll tal, helt spontant, men jag minns knappt vad jag sa. Jag vet jag dansade och att maken hela tiden tjatade på mig om att jag måste dricka mer vatten vilket jag också gjorde. Jag vet inte riktigt om jag borde skämmas och det kanske är tur det? Vår present blev uppskattad även om jag inte hann göra den så färdig som den skulle vara i mitt huvud och ännuvärre att jag inte tog nått kort på den här hemma. Dagens minus var väl det obligatoriska grälet innan avfärd när maken hasplade ur sig att det inte skulle vara några tal för att – det inte var en sådan fest. Åh vad jag var arg på honom då.
Håret hann jag inte färga så det var tur det var dämpad belysning och bordsgrannen var trevliga C från syrreutbildningen. Underbart.
Vår “riktiga” bröllopspresent handlar dock mer om en upplevelsehelg vilket vi hoppas att vi skall få till i maj och det skall bli superskojjigt.
Nu skall resten av dagen spenderas på sofflocket för att den kommande veckan skall bli så bra som möjligt
Det är blandade vita och gråa nyanser utanför fönstret. Lite snö ligger på marken och himlen är så där blurrigt gråvit och dov. En sådan där dag som man helst är hemma och pysslar eller städar hemma. Idag finns det massor att göra här hemma, det är så att vi är bjudna på bröllopsfest och som den sanna tidsoptimist som jag är så skall jag hinna med allt helst idag och helst nyss. Presenten som jag gör är en stor genomskinlig glasburk som kommer att v ara dekorerad på ett kärleksfullt vis och i den kommer det finnas många smålappar med kärleksord, citat, verser, dikter, rim, minnen, recept och ja allt möjligt. Jätterolig idee som jag såg nånstanns på nätet förra veckan men efter att datorn ej sammarbetade och stängde av sig själv så försvann sidan jag hittade den på och jag kommer inte tillbaka dit hur mycket jag än försöker. Så nu får jag helt enkelt göra min egen variant och hoppas att det skall bli bra Efter det så skall håret färgas. Man kan inte gå på bröllopsfest med gråa tågspår i huvudet.
men en liten stund skall jag gå och smaka på lördagskänslan.
utanför faller snön igen.
Det började snöa någonstanns före midnatt. Stora fluffiga flingor föll snabbt ned mot marken och lade sig som ett mjukt vitt täcke över allt den svarta asfalten och den mörka jorden. Årets första snö en hel månad för sent. Jag måste erkänna att det känns lite fel att få snö nu när det inte varit någon som helst snö på hela november eller december. Nu i januari så har det mest varit så fint väder så att man börjat att känna av vårkänslor och längtan efter knoppande grenar och fågelkvitter.
Det är svårt att komma ihåg att det faktiskt är mitt i vintern och inte närmare april och vårkänslor. Men idag blev det lite tydligare. Det slutade snöa så där vackert efter ett tag. Övergick till ett mer snöblandat regn och när jag traskade till bilen så var det riktigt halt ute i morse. Nu ikväll var det minusgrader och bitande kyla.
Men jag längtar efter vår. Efter att åter plocka fram altanen ur vinterns glömska, köra hem husbilen från vinterförvaringen, springa ute sena ljusa kvällar och påta i trädgården och de hur allt växer och får liv. Iår har jag bestämt mig för att jag skall försöka få ordning på utsidan. Vi står ju i tomtkö och har anmält intresse för tomt inte långt här ifrån. Men för att kunna sälja och köpa måste detta huset vara i toppskick och det är dax att ta itu med det nu. Jag längtar.
Makens dåliga samvete ger nya fräscha tulpaner
Men först får jag väl stå ut med snön utanför fönstret ett tag till. Bara det inte slår om och blir vargavinter som det varit de sista två åren så är jag nöjd.
När vi renoverade köket för ett par år sedan, tre och ett halvt tror jag tom att det är, så gjorde vi oss av med det gamla vardagsporslinet. Jag hade en vit arabica servis av märket Actica som min farmor började samla på till mig i tonåren. Den var väl helt okej men det saknades lite delar, den tog stor plats när man staplade den i skåpen ( skålarna) och jag var lite trött på den. Det gick inte heller att få tag på nya delar till servisen så vi bestämde oss för att byta ut den. Så när vi var klara med köket och bestämt att allt mer eller mindre skulle gå i svart och vitt så köpte vi en enkel och hyfsat billig ny servis på IKEA i just svart och vitt. Nu ett par år senare så har jag tröttnat. Denna börjar bli kantstött och repad efter otaliga middagar och tre kids. Men den är helt okej och jag skulle aldrig för mitt liv skulle få mig för att slänga ut något som är helt och användbart vilket innebär att jag har tid att samla på något roligare innan vi byter helt igen. Swedish Grace är en vacker porslinsserie tycker jag. Helst i ljust rosa eller isblått men när jag fick ett erbjudande om dessa vita dessertskålarna och serveringsskålen så blev jag jätteglad.
De kommer att pryda bordet vackert hemma.
Leave A Comment