en blogg om de dära dagarna
Category Archives: juni05

om årets längsta dag

by tingeling

och jag är uppe tidigare än på länge men det gör mig ingenting alls.
Det är mysigt att komma upp så här på morgonen och sitta för sig själv en stund vid datorn. Ibland skulle jag vilja säga att det är den skönaste stunden på dagen till och med. Stora sonen leker inne på sitt rum och allting känns helt plötsligt så rätt när han är hemma igen. Yngste sonen ligger i min säng och sträcker sig och småsover iallafall för en liten stund till. Det är en lycklig storebror som leker med två nya leksaksbilar som han fick av sambons mamma igår. En grävmaskin och en lastbilsliknande bil och nu är han i full fart med dessa inne på sitt rum.
Klockan närmar sig snabbt halv nio och snart börjar det bli dax för hela familjen att ge sig upp och börja göra sig iordning.  Vädret ser ut att bli fint idag och det behövs efter förra midsommarens regn. Idag skall vi iallafall kunna åka till Hallandsgården och mysa tillsammans så att jag och storekillen kan dansa små grodorna.
Dagen började med en riktig mysfrukost. Två mackor med ishavsröra samt ett stort glas oboy. Jag som slutat med allt sött att dricka på vardagar ( bara det är ett jättesteg för mig) dricker varken läsk juice eller oboy när jag är hemma. Det blir ju desto festligare då med ett glas oboy. Midsommarlunchen bestående av lax, med räkor och kräftstjärtar, nypotatis med gräddfil och jordgubbar som skall intagas på altanen och det skall bli riktigt mysigt. Snart skall vi iväg och plocka blommor. En bra dag önskar jag er alla..
                                                                                härligt midsommarfirande.

om väntan på midsommar

by tingeling

datorn surrar barnen sover och själv har jag som vanligt ångest.
Ångest över att det kommer ännu en högtid som nu inte kommer att bli perfekt.
Egentligen borde jag kanske släppa taget om allt sådant där och bara låta det bli som det blir men det går inte riktigt. Jag irriterar mig på att jag inte handlat i tid, inte städat i tid och inte planerat i tid. Som om det skulle spela roll för att göra mig/oss lyckligare? Nja knappast, men det känns så. Som om allt skulle vara bättre om jag bara hunnit med att fixa det också, och det och det.
Jag har alltid varit min egna största press. Önskar att man nångång kunde ta lite paus ifrån sig själv och all press både yttre och inre då. Pausa och bara vara, vara och vila, utan en massa måsten och krav.

Midsommar har alltid varit en av mina favorit högtider om året. Jag har älskat dess trolska magi och den långa natten, att plocka blommor, dansa runt midsommarstången och gå ut mitt inatten för sina blommor att lägga under kudden. Förra året gjorde vi absolut ingenting jag och sambon. Vi kom inte ens iväg till hallandsgården för att dansa runt stången för att hela dagen bara rengade bort. *suck* I år vill jag iväg mest för barnens skull. Storebror skall få dansa runt stången , hoppa små grodorna och njuta. Själv vill jag äta god mat och känna att det är sommar och härligt att leva. Önskar att jag i all min ångest och panik kan ändå förmedla detta till honom.

Jag tror jag kan. Jag hoppas på det. Det värker i mina fötter och jag undrar varför. Jag har ju inte gjort allt för många knop idag överhuvudtaget. Visst jag har sprungit runt lite här hemma och fixat med tvätt och röjjandes men ändå. Det har varit mycket stilla sittande, mycket barnvyssjande och liknande. Fötterna borde inte kännas som om jag varit ute och dansat en hel natt. jag fattar ingenting. *suckar* Klockan är bara 10 över 12 och jag funderar redan på att natta mig…. nått måste allvarligt vara fel med mig eller så har jag kanske fått en släng av sambons dåliga blodvärden.
godnatt


om att vara hemma

by tingeling

vet inte om jag skall säga äntligen eller redan med frågetecken, för jag både känner ånger för att vi åker hem så tidigt och lättnad över att vara hemma i sitt eget. Jag älskar att vara nere i stugan. Det finns få ställen på jorden som får mig att må så bra som där. Det är mitt paradis liksom. Så åter igen sitter jag vid datorn. Jag har inte ens saknat den, nere i stugan har jag pysslat istället… alla andra fick flytta på sig när jag spred ut allt mitt pyssel över vardagsrumms bordet.

lillemannen sover i vagnen nere i sommarstugan

goaste lilla ungen
Det har varit fint väder dessa dagarna riktigt varmt och skönt, hoppas att midsommaren blir det samma, förra året var det ösregn hela midsommarhelgen och det var inget vidare roligt så nu vill jag ha sol, iallafall så mycket sol så att man kan passa på att fira midsommar ute. Samuel kommer hem imorgon och jag längtar så. Då blir hjärtat helt igen. Är han inte här så kan livet inte vara bra helt enkelt. Klockan börjar närma sig ett och jag tänkte nog gå och lägga mig nu. Lite tidigare än vanligt men senare än vad jag skulle behöva. Jag sover alldelles för dåligt nu för tiden och imorgon har jag allt för mycket att göra. Jag ska städa samuels rum innan han kommer hem, vi skall även se om vi kan fixa lite i trädgården, tvätta bilen och röjja upp.

hur skulle man kunna vilja vara utan dessa två en enda dag?


om doften av nyklippt gräs

by tingeling


lillebror under den vackra blodboken
Doften av nyklippt gräs är härlig. Speciellt när man varit duktig och klippt gräset själv. Det är en av de sakerna som jag så intensivt längtade efter när jag bodde i lägenheten. Egen gräsmatta, doften av nyklippt gräs, en trädgård, rabatt att påta i.
Lilleman har sovit rätt mycket idag och storebror åkte ju tillbaka till sin pappa vid ettiden så när Adrian sovit en stund så att han var pigg och glad så fick han sitta i babysittern under blodboken och titta på de fladdrande löven medans jag klippte gräset, vattnade jordgubbslandet och rensade lite ogräs. Ljuvligt. Otroligt skönt att hinna med allt detta med en nöjd liten kille som gungande i sin babysitter. Det kändes skönt att få vara ute. Jag hade längtat efter att kunna komma ut. Hade storebror varit hemma hela eftermiddagen så hade vi nog varit ute mer eller mindre hela dagen. Men nu blev det en liten stund så att jag hann pilla lite i landet, klippa gräset och njuta av solen.


om en tyranosaurus rex som kom flygande

by tingeling

Mormor hade läst i tidningen att det var jippo på gång på Äventyrslandet och så klart som korvaspad så skulle vi dit och titta.

och visst kan man kalla det spektakel när det helt plötsligt kommer en tyranosaurus tex flygande!!

På morfars axlar har man då den aldra bästa utsikten.


om att det inte alltid är skojj

by tingeling

att vara en liten bror.

men tydligen väldigt skojj att vara storebror.

Och som mamma är det underbart att se sina älskade gryn tillsammans och få en liten tår i ögonvrån när man tänker på hur mycket roligt de kommer att ha tillsammans genom livet.


om väntan på tandläkaren

by tingeling

så får man sitta här och plågas.  Fy sjutton säger jag bara. Tandläkarbesök är en av mina fobier i livet. Inte så mycket för smärtans skull som för känslan av att inte kunna andas och att drabbas av panik när någon är och rotar i min mun. Har ingen alls större lust att åka dit men måste man så måste man. Och jag har lite krångel med en tand på vänster sida som jag tycker att det isar för mycket i när jag äter. Anar att det saknas en flisa eller något annat på den. USSS vad jag känner mig trött och sliten.

Klockan börjar närma sig sju och jag har precis gått upp, morgonen påbörjades som alla andra med huvudvärk när jag vaknade till och lillemannen ville ha mat. Jag brukar få en dundrande huvudvärk som går över efter en timme eller två. Nu är den nästan borta. Sen så åt han som en glupsk liten gosse och avslutade morgonmålet med att kräkas en stooooor omgång rakt över mig, kudden och lakanet. *morr* man luktar inte hallonsylt med en liten bebis i sängen det är en sak som är säkert.

Nu har det gått en vecka sedan examen och det känns inte riktigt lika konstigt längre. Veckans bottennapp var dock när jag visste att jag var tvungen att tacka nej till det sommarjobbet som jag ville ha. Fy vad det kändes tråkigt. När jag egentligen ville arbeta för att prova mina vingar, men ihop med sambons sjukskrivning och två små barn hemma så går det bara inte.

Både igår och i förrgår har vädret varit riktigt fint och ganska lagom varmt. Vi har varit ute lite  frammåt kvällarna när lillemannen har kunnat sitta i sn babysitter o titta på löven  och storekillen hjälper mig med att fixa lite i trädgården. Under blodboken är det mysigt att vara även för en liten lillebror. Det har inte varit några längre stunder men ändå skönt.I eftermiddag skall jag och barnen åka till sagoängen för att leka av oss lite. Sagoängen är en jättetrevlig lekplats som ligger centralt men ändå i skogen på det som kallas galgberget. Väl värt ett besök.


om morgonstund

by tingeling
har guld i mund eller vad är det man säger?
Själv njuter jag dock av att få sitta  för mig själv en stund vid datorn innan lilleman vaknar till och skall ha all min uppmärksamhet. Den stunden kommer snart oavsett vad jag gör så det är lika bra att passa på och njuta. En halvtimme till en timme brukar jag kunna snika till mig av egen tid så här på morgonen efter att han fått mat och jag smygit mig upp. Det har varit svårt för lillekillen att sova inatt eftersom han verar vara lite småförkyld och framförallt täppt i näsan och då blir det inte mycket sömn för någon.
Det känns så otroligt konstigt att det är en ny vecka och att man nu är färdig med allting.  Jag kan knappt fatta att i fredags tog jag min sjuksköterskeexamen. Jaha liksom.  Och sen då, vad händer nu, är det över? Skall jag inte gå till skolan imorgon alltså ?
Nähepp.
Vad skall jag göra då då? Vara hemma?  Jasså!  Men tack  då är jag väl det. :-) Allt känns så otroligt konstigt, så jobbigt och så stort och skönt. Alla dessa känslor mixade tillsammans och jag vet inte vad jag skall känna egentligen. Jag längtar efter att få komma ut och pröva mina vingar samtidigt som jag ser fram emot att få vara hemma. Njuter av att vara färdig med skolan samtidigt som det ger mig ångest att jag inte skall tillbaka igen. (om jag nu inte kommer in på vidareutbildningen) allt är så svårt att hantera helt enkelt. För det är ju än så länge rätt så ovisst.
Vad som händer nu.
För även om jag vet att jag har ett år framför mig av mammaledighet innan jag måste börja söka jobb som sjuksköterska eller börja att plugga igen så vet jag ju inte om jag nu har kommit fram till min slutstation. Jag kanske aldrig kommer in på vidare utbildningen. Kanske går år efter år och väntar på en plats eller ett besked som aldrig kommer. Vilken mardröm det skulle vara. Jag har sökt in på både distriktssköterskeutbildningen på halvfart och på barnmorskeprogrammet i Borås på distans. Så någonstanns lever drömmen om att fortsätta. Och kanske, kanske kanske har jag sådan tur att jag kommer in direkt.
Men nu skall jag sluta ögonen en stund och njuta.
tills drömmen slår in är detta mitt enda och dessutom mitt absolut viktigaste jobb. Att vara mamma till dessa två underbara gullungar

om ett danskt sölvbröllop

by tingeling

I danmark lägger man tydligen en mycket större vikt vid att fira silverbröllop än vad vi verkar göra här i Sverige och igår var vi bjudna på ett sådant över i Köpenhavn hos sambons moster och hennes man. Det var en överaskningsfest så vi fick vänta ett tag innan föremålet för festen dök upp och vi kunde äta gott. Lille mannen skötte sig dock bra. Som oftast i mammas famn.

älskade unge!

sitter även bra i gammel farmormors knä

                                                                                             fina lillkillen. Sover bäst i famnen så klart.


om ett examensfirande

by tingeling

fullt med vackra blommor


Vi slog ihop firandet. Även om sambon inte helt och fullt får ut sin examen nu så som jag får så är det ändå en sorts examen för honom. Så närmaste familjen var på plats. Nästan alla iallafall. Sambons mamma var inte med på själva firandet, hon släppte bomben när hon lämnade av en smörgåstårta hon gjort att hon inte skulle komma för hon skulle “bowla med sina arbetskamrater som inte gick med på att hon sa nej”. Både jag och sambon var för chockade för att protestera. Gör man så när ens son och hans sambo tar examen? Eller är det bara jag som inte tycker att bowling är en giltig anledning?

smörgåstårtan som helt plötsligt kändes som en muta iallafall av mina sårade känslor.

Men i övrigt var hela familjen på plats för att fira oss. Min underbara morfar, farmor, farfar och hans nya fru, mina faddrar och tillika mammas och pappas bästa vänner, Mickes pappa, bror, mormor och morfar, farmor och Christer samt hans farfar och mina bröder.

Jag har fortfarande svårt att förstå att det är över. Att jag har klarat det. Att jag är färdig SJUKSKÖTERSKA. Och kanske framför allt att jag har nått mer än halvvägs på vägen mot mitt mål – barnmorskeexamen. Det är stort. Otroligt stort.

Det blev ett bra firande, god mat, gott fika och hela min härliga ( ja nästan då ) familj omkring mig. Vad mer kan man önska?

inget riktigt firande utan min finaste morfar på plats. Jag är sååå glad att han får vara med och uppleva detta.

men….

Jag är inte bara sjuksköterska utan även mamma, och även mitt i en fest måste lillemannen få mat 🙂 En flaska utpumpad bröstmjölk kanske kan vara nått?

Är det kanske det som kallas för multitasking?


Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2019 Tingeling | Powered by WordPress