om min snart vuxna son

Posted on

Klockan börjar närma sig elva. Det är torsdagen den fjärde december 2014 och jag kan inte låta bli att låta tankarna fara tillbaka i tiden. Det känns helt ofattbart att det faktiskt är 14 år sedan jag låg där i sängen på sjukhuset. 25 år gammal och väntande in min förstfödde älskade son. Vattnet hade gått tidigt på morgonen dagen innan under tiden som jag var inlagd på sjukhuset för högt blodtryck och havandeskapsförgiftning. Inte hade jag en aning där på kvällen för 14 år sedan att det var så nära. Så nära att jag snart skulle hålla dig i min famn.

Inte heller visste jag hur det skulle kännas att göra just det bara ett gäng timmar senare.

Idag är dagen innan din fjortonde födelsedag. Du är inte längre ett barn utan en ung man på väg in i vuxen världen och jag förstår fortfarande inte hur det hände. I sinnet är jag fast någonstans runt att du är 8-9 år gammal och den ljuvligaste unge man någonsin kunnat önska sig. Nu går du i åttan och på senaste utvecklingssamtalet så sa en av dina mentorer att du hade börjat att “kaxa till dig” lite granna vilket är någonting som både hon och jag upplevde som positivt. För det är ju så att ta steget in i vuxenvärlden att man måste lära sig om sig själv och stå upp för det som är du och det som är rätt. Du är stor och lång. Nästan längst i skolan trots att du bara går i åttan. Över 185 centimeter lång och fjunig överläpp. När jag ser dig fylls jag av stolthet. Inte för att jag anser att du måste prestera. Nej, aldrig, du är du och jag vill aldrig tvinga fram att du skall känna press ifrån mig att du inte duger. Du är bra som du är. Men stolthet över att du presterar för att DU vill. För att du känner en glädje i att få bra betyg. Ditt B i matte, engelska och spanska får mig att rysa av välbehag. Inte heller där för att du måste utan för att du känner dig stark och trygg i dessa ämnen som inte varit mina bästa. Matte och språk har varit de svåraste för mig och trots detta verkar inte mina svårigheter för dessa ämnen ha färgat av sig på dig. Din lärare säger att du skulle kunna prestera bättre i vissa ämnen om du bara ville och tyckte det var viktigt, vi fnittrar du och jag. Oh vad jag känner igen mig. Mmm säger du, men det är inte roligt. Då är vi fullt nöjda med väl godkänt. Jag är tydlig med att du inte behöver prestera A eller B i alla ämnen bara för att. Jag är glad för att du försöker och gör ditt bästa.  Du blev tillfrågad om specialmatten, tydligen inte många som blir. Du provade en gång och tyckte det var svårt och hoppade över. Dina mentorer säger att du skulle kunna om du ville men frågan är om det är lika roligt när man plötsligt inte längre är bäst på det som man lär sig utan alla andra i tävlingsmattegruppen är lika bra och det blir klurigt. Jag vägrar pressa dig. Det måste kännas lite lustfyllt att lära sig och jag älskar dig vanvettigt  oavsett tävlingsmatte eller ej.

Jag älskar våra egna stunder där på kvällen. Att vi sitter tillsammans när de andra sover och tittar på sci fi eller andra gamla tv serier, ibland pratar vi men oftast är vi tysta. jag älskar det faktum att vi tillsammans har plöjt 5 säsonger av Andromeda, 10 säsonger av Stargate sg 1, 5 säsonger av Stargate Atlantis, 7 säsonger av Dr Who, 8 säsonger av Bones, 4 säsonger av Warehouse 13 mm. Snart har vi inga kul serier kvar. Men stunderna är för alltid etsade in i mitt hjärta.

Jag älskar när du delar med dig av dina tankar och funderingar. Om saker du lärt dig i skolan, om nyheter från radio eller tv eller bara när du berättar att ni fått lära er om etik eller könssjukdommar i skolan. Och jag älskar det faktum att du verkar växa upp till en sund, klok och fin man.

Jag önskar att livet behandlar dig väl min son. Inte att du skall slippa undan allt ont men att du skall kunna hantera de prövningar du möter och växa utav dem. För det är inte prövningarna som definierar oss. Det är hur vi hanterar dem.

Finn dina egna vägar min son. Se lyckan där den finns och ta vara på den. Känn kärlek och vet att det finns alltid möjligheter även i den mörkaste natten. Tack för att jag fått vara del av ditt liv i dessa 14 år. Jag hoppas och önskar på många många många mer.

grattis i morgon på din fjortonårsdag.

//din mamma


om kvinnan med skägg

Posted on

Rise like a phoenix.

Rösten bär högt och klart. Långa ögonfransarna smeker kinden. Det mörka håret är långt och välstylat. Eldsflammor i bakgrunden som fågelvingar blir otroligt effektfullt. Det är ett vackert nummer, träffsäker röst och musiken är Bondinspirerad. Det är pampigt helt enkelt. Jag gillar låten och det känns i själen på nått sätt. Så där som bara musik kan göra – när rummet försvinner och musiken bär mig ut i en helt annan del av medvetandet.

Men mer än själva sången, musiken och numret så gillar jag konceptet.

En man i kvinnokläder, inte långt ifrån Dana International som tidigare vunnit festivalen men ändå miltals borta. För Conchita Wurst är något mer än bara en vacker man i snygga långklänning med långt hår som är välsminkad och det är just det som tilltalar mig ända in i hjärtat. Conchita står för något som inte bara handlar om sexualitet eller vilka kläder/attribut vi väljer att omge oss med eller klä oss i. Hon står för möjligheten att vara precis just den du är.

Hon visar att om du inte följer de regler som vi sätter upp i umgänge med andra människor eller i det sociala samspelet, även om du inte klär dig eller sminkar dig eller uppför dig som du förväntas göra så kan du vara vacker bara genom att vara du.

En dragqueen förväntas använda stark makeup ha stort hår och glammiga kläder. Men skägg? Knappast, oavsett hur vältrimmat det än är. Ändå så tycker jag h*n är något av det vackraste som jag har sett. Och nä, jag bryr mig faktiskt inte alls om vad det ska kallas eller om det är korrekt/inkorrekt, normalt eller provocerande. För jag älskar tanken på artistisk frihet att välja precis det uttryck som man själv önskar och stå fast vid det. Jag dras med i allt som hon väljer att stå för och det går rakt in i hjärtat på mig och jag struntar fullkomligt i om h*n ser sig som en hon, han eller hen. Om h*n definierar sig som kvinna eller man, transvestit, dragartist eller bara en människa som klär sig i vackra kläder och målar sitt yttre med makeup eller har kroppslig behåring. Om h*n är hetro/homo/bi eller någonting helt annat. Jag ser en människa som uttrycker sig vackert i ord och röst, utseende, själ och hjärta.

För även om låten i mina öron var fantastiskt vacker och hade kunnat vinna bara på det så är en röst på Conchita inte bara en röst på en låt utan på ett koncept och det konceptet säger att du är helt okej som du är och det står dig fritt att klä och uttrycka dig som du önskar. Precis det som jag vill ge mina barn. Friheten att uttrycka sig. Vara sann mot sin inre kärna, själ och hjärta. I många delar av världen skulle detta uttryck inte få lov att finnas eller synas. Bara du tänkte tanken på att vilja uttrycka dig annorlunda eller fundera över din könstillhörighet så skulle du uteslutas från samhället, byn eller din familj. På andra ställe skulle det räcka att någon ifrågasatte din sexualitet eller att du ens nämnt frågor som rör HBTQ eller andra uttryck för könstillhörighet för att du skulle hånas, torteras, fängslas eller tom dödas.

Idag har en stor del av Europa visat att vi står upp för rätten att uttrycka sig fritt. Att du får vara den du är och oavsett kön eller sexuell läggning och iklä dig de kläder eller attribut som du önskar.  Jag önskar innerligt att denna enighet skall få fara fram över städer, länder och kontinenter. Att vi tillsammans kan starta någonting som visar på att det är nog nu. Att alla människor bör ha möjlighet att inte bara klä sig som de vill, älska den de vill, uttrycka sig som de vill utan att alla skall ha rätt till sin egen kropp, själ och röst. Oavsett om det är genom kärlek, säkra aborter eller genom acceptans.

Låt oss vara som de som i pride festivalen marscherar med tejp för munnen, de som marscherar inte för sig själva utan för de som INTE kan eller får. Jag vill tro att efter dagens skräll, att en man klädd till kvinna med skägg kunde vinna Europas gunst en magisk kväll i en sångtävling så borde det väl inte vara så förbannat jäkla omöjligt att även tänka tanken att vem någon annan älskar inte behöver förminska mig som person, att någon annans val av kläder skall behöva göra ont i mina ögon eller att en annan kvinnas rätt till sin egen kropp och sexualitet skall vara helt omöjlig att förstå sig på. Låt oss stå upp för de som själva inte kan göra det även i dessa livsviktiga frågor.

bakom regnbågen finns en skatt – den skatten kallas kärlek – och kärlek kan ALDRIG vara fel


om februaris slut

Posted on

Det känns som om vintern gått fort och varit mild i år. Inte så mycket snö som det varit tidigare år. Man glömmer så fort att det inte alltid varit så. Vintrarna jag minns mest innan 2010 innehöll mycket sparsamt med snö. Den lilla snön som låg stannade sällan länge. Oftast smälte den bort innan dagen ens var över och trafikkaoset var därmed på sin höjd ett par timmar. De sista tre vintrarna har innehållit mycket med snö. Så pass att den har legat länge och att den har ställt till med problem för trafik och skapat onaturligt höga elräkningar. Nu iår har snön inte stannat så längre. Längre än de där åren före 2010 men kortare än de sista åren vilket känns skönt.

Det känns att det går emot vår nu. Och jag längtar. Längtar mig blå.

Jag har så mycket jag hoppas hinna med dessa vårmånader. så mycket spring i benen och längtan i hjärtat. Så mycket att gräva i trädgården och så mycket skratt och vårtjut att få ut i vinden.  Välkomnen mars. Inte bara är du födelsemånaden för ett av våra älskade barn. Du är dessutom så efterlängtad när du bringar budskapet om vår.


om snöfall

Posted on

DSC_2991

länge hoppades jag att det i år skulle bli den där milda vintern utan snö som vi hade förr. Igår sprack den drömmen när det började snöa och det har fortsatt snöa av och till under kvällen natten. även nu lördag middag singlar de vita flingorna mot marken med allt högre hastighet. Gångarna som lilla dottern varit ute och skottat fram börjar snöa igen och det är vackert vitt som lyser upp i januarimörkret. Jag hoppas det inte blir mycket mer än så här. För även om det är mitten av januari och vintern inte är över ännu så är mitt hjärta redan upptinat mitt i våren. Där det gröna spirar och jag får sätta ned spaden i jorden. De närmsta månaderna är bara en raksträcka dit som vi skall ta oss till. Den enda vinter på riktigt som jag hade tänkt mig var den vi skall ha i Sälen om ett gäng veckor med våra bästa vänner.

Så snöa på du vädergud. Ett tag till. Sen får det minsann vara bra för iår! Så det så.


om femte dagen

Posted on

005. 5 saker du vill göra under 2014

Renovera klart. Prioritering är badrum på ovanvåningen. Måla dörrar och fönster. Renovera tvättstuga och byta ytterdörr.

Åka till Spanien. Mina föräldrars lägenhet har vi inte besökt sedan 2011, ser fram emot att åka ned igen.

Trädgårdsmakeover – nytt växthus, gräva för pool, trädgårdsland. Det kommer kapas, klippas, beskäras och grävas. Men när det blir klar kommer det att vara magiskt

London till hösten eller kanske en julkryssning till Tyskland med vara bästa vänner.

Sist men inte minst. Jag skall försöka lära mig att gilla löpning.