om lyckokänslan i kroppen

Posted on

Först trodde jag att det skulle bli en sådan där helg som spenderades antingen inne eller på resande fot. Gårdagens utflykt och dagens tråkiga väder verkade göra det svårt att komma ut. Men när klockan passerade tre på eftermiddagen så klarnade den tråkiga grådaskiga himlen upp och solen tittade fram en stund trots att det blåste rätt ordentligt. Genast började det pirra i magen. Jag måste ut. Ut i trädgården medans tid ännu finnes, medan vädret tillåter och klockan inte har sprungit iväg till kväll. Oömma kläder, mjuka byxor, träningsstrumpor som är liksom lite tåligare, fleecetröjja som redan bär spår av jord, gräs och pinnar. Hopp i två storlekar för stora stövlar som får mig att känna mig så där extra händig ändå trots att fötterna glider runt i dem. Kanske mest pga stålhättorna som gör dem extra bra att ha när det skall grävas.

Så står jag där igen och bara andas i min trädgård. Funderar. Lika mycket som jag stör mig på suterängträdgården och vägrar gå ned i den på vinter. Lika mycket älskar jag den med alla sina möjligheter på våren och sommaren när jag skulle vilja spendera mesta tiden där nere.  Vinbärsbuskarna jag flyttat verkar ta sig. Tack o lov. Grenarna och de smala stammarna på träden vi sågat ned måste flyttas och med tjocka handskar beskär jag träd, plockar grenar och pinnar, flyttar både stor och liten sten medan jag funderar över mitt nästa drag.

Jag känner mig så där försiktigt lyckl…. nä jag vågar knappt skriva ordet. Jag som påstår att senast jag kände lyckorus var i juli 2005. en spirande bubblande lyckokänsla närmar sig hjärttrakten. Kanske måste jag nu tillåta mig vara lycklig för allt det fina omkring mig? För när mycket annat försvinner, faller i bitar och går sönder så är det ännu viktigare att fokusera på det som är vackert och bra? Att vara ute i min trädgård är en sådan sak. Att den faktiskt är min – något jag längtat så länge efter. Jag vill kasta av mig strumpor och skor, insupa våren med bara fötter på gräsmattan som mest består av mossa trots hårt jobb från maken med mossrivaren förra året. Lukta på blommor och knoppande grenar. Njuta av den grönska som börjar att spira.

Så jag beskär grenar. Jag gräver bort och lägger till. Krattar. Fyller upp och slätar ut. Njuter av att känna mig varm och svettig. Älskar varje minut. Om bara helgen vore lite längre!


om hur fort det går

Posted on

när våren kommer. Det är sjukt egentligen. Hur fort det går. Jag har längtat i veckor ja månader efter ljuset. Efter möjligheten att vara ute och gräva. Efter ljummare kvällar eller i alla fall att man kan vara ute med bara en tjockare tröja på sig.  Jag har längtat till grill och fågelkvitter, solnedgångar och uterum, knoppande löv och jord mellan fingrarna. Plötsligt så är den tiden här. Som i ett enda andetag och jag är nästan rädd för att andas ut. För tänk om det går för fort. Vips så är den här ljuva tiden förbi. Tiden räcker inte till för allt som vi vill göra. Det är aktiviteter, jobb och träffar. Resor planeras och umgänge. Ändå är jag mest rädd för att inte hinna med att gräva klart i trädgården. Det har på sätt och vis blivit min terapi. Att gräva.

Förändra genom fysiskt arbete. Fast på ett behagligt sätt. Jag försöker att blunda och andas. Njuta av nuet och varje värkande muskel med ett leende. Nu är det helg och denna helgen så skall jag verkligen andas och bara vara.

Och gräva.


om nittiofjärde dagen

Posted on

094. Tipsa om något bra som du använder dig av på våren

jag vet inte om det här är något jättenytt direkt men för mig är det så att när våren kommer då kommer även lusten att cykla. Jag cyklar till jobbet som är ca 3 km och cyklar till och från skolan med barnen. Ett supersäkert vårtecken för mig är att cyklen kommer fram. OCH spaden. Vi har en rejäl tomt så det finns alltid saker att gräva. Jag längtar alltid efter att få sätta spaden i jorden och bli riktigt riktigt svettig. Kanske för att jag jobbar så icke fysiskt som jag gör. Mycket stillasittande och samtal med människor. Olika sorters möten. Då behövs det både cykelturer och grävningssvett för att känna att man lever på riktigt. Jg behöver jobba fysiskt med för att må bra helt enkelt.


om hur skönt det är är veckan är slut

Posted on

Veckan har varit kortare än vanligt med tanke på att jag var ledig i måndags för att ordna efter skidresan. Sen gick resterande dagar fort efter att jag börjat jobba igen och kvällarna har gått åt till att skriva hemtenta. Idag avslutades veckan med att jag tillsammans med en kollega hade profylaxkurs och klockan kvart i fyra lämnades hemtentan in.

Inte för att jag egentligen var helt nöjd med den. Men ibland får man ändå nånstans tänka ok. good enough, det får bli så här. Efter en månad med massa vabb, två omgångar vattkoppor och en skidresa orkar jag inte prestera bättre än så. Får i värsta fall komlettera.

Kvällen spenderades med make och son i bion, vi tittade på hunger games 2 som jag tyckte om. De har en mörk underton och jag anar att jag kommer vilja läsa böckerna för att få ut mer av historien. Men nu blir det att krypa ned i sköna sängen och se fram emot en ledig helg med sol och massa trädgårdsarbete som jag längtat såååå efter.