Det höll i alla fall sig fram tills att skolavslutningen var över och alla ballongerna släppts upp mot en grå himlen fylld med regntunga moln. Därefter började det droppa och vi hann ungefär fram till kyrkogården när himlen plötsligt öppnade sig. Det stod ett förråd öppet invid kyrkogården där vi kunde söka skydd för regnet under taket. Samtidigt kom åskan vilket gjorde att alla glada miner över sommarlovet förbyttes mot tårar, rädsla och hackande tänder. Troligtvis kom inte ballongerna så långt som vanligt men de är ändå en otroligt häftig syn att se när de flyger iväg i en stor klunga upp mot himlen för att sedan sprida sig iväg mot olika håll. Det går snabbt och sedan så ser man dem inte längre.
Sen börjar sommarlovet. 10 långa veckor för barnen att njuta av sol, bad, ledighet och läxfrihet. Jag minns känslan väldigt starkt. Känslan av att lovet som låg framför dig var helt oändligt. Eftersom jag har sen semester i år så har jag tagit en vecka ledigt här i samband med skolavslutningen för att vi tillsammans skall få njuta av att det är sommarlov. sen får barnen vara på fritids i ett par veckor innan vi går på semester tillsammans.
Men än så länge har vi hela den härliga sommaren framför oss.
Efter en vecka med vinter och vidunderliga fjäll så bar det av hemåt mot våren.
För hur mycket jag än älskar fjällvidderna och den utsikten som bara fås ifrån en fjälltopp så spritter det i kroppen av längtan efter vår. Återigen har vi haft bästa sällskapet i form av familjen Z. I år besökte vi Tandådalen vilket var en lyckträff. Där fanns någonting för alla även om jag kanske var den som blev mest begränsad de dagarna när det var riktigt dåligt väder ( regn/snö, blåst, dimma och dålig sikt) eftersom jag är livrädd för höga höjder. När jag känner helt plötsligt att jag inte längre har kontroll så blir minsta lilla backe ett trauma.
Vi valde att åka hem en halvdag tidigare än planerat. Skulle åkt tidigt söndag morgon men olika anledningar så som skador, jobb och dåligt väder gjorde att vi valde att åka så länge vi kände för det på lördagen och sedan ta och städa upp, packa i lugn och ro och ge oss hem på lördagskvällen istället. Vilket så här en dag senare känns som helst rätt beslut. Det kändes verkligen som om vi körde från vintern och mot vår. Redan nedanför Sälen fjällen började snön att tryta och alla de vackra fjälldalarna låg snöfria. Vi körde förbi de dära husen med snickarglädje som ger mig hjärtsnörp och får mig att vilja flytta norrut åtminstone för en stund, den vackra naturen och topparna. Ju längre ned vi kom desto mera bredde våren ut sig.
Runt halv ett körde jag in på parkeringen. Trött, seg och stel. Ont överallt efter en vecka med rörelser som jag inte alls var van i, ont i höften efter en vurpa som mellansonen orsakade när han körde rakt in i mig så vi båda välte och svullna ben efter först en dag i pjäxor och sedan 8 timmar i bil. Aldrig är det väl så skönt som då att få vakna upp i egen säng.
Vi körde mot våren och den mötte oss. Runt sju vaknade barnen och ville upp, det var vårligt och ljust ute och jag hörde fågelkvitter utanför fönstret.
God morgon vår. Du är efterlängtad.
Klockan närmar sig halvnio och även om jag är ledig så är det klassisk morgonstress. Lustigt egentligen men det slår aldrig fel. Upp och iväg.
Där och då, på väg till skolan med cykel tillsammans med mina två minsta känner jag mig lycklig. En liten stund. Vardagslycka – den där som vi efterlängtar och stressar sönder oss för att uppleva när vi egentligen bara skulle behöva stanna upp, blunda och njuta. Det är grönt överallt omkring oss där vi cyklar fram. Träden är lummiga och gröna och runt omkring blommar det. Det luktar nyklippt gräs och när jag tar ett djupt andetag kan jag känna samma sprittande sommarglädjor som jag minns att jag kände som barn. Vi stannar cyklarna en liten bit innan skolan så att alla kommer ikapp. Lillebror ligger ofta lite efter medans lillasyster vinglar fram och tillbaka över vägen. Mitt hjärta vill brista av alla känslor.
Fina ungar, vet ni vad, idag är jag så glad och tacksam över att få vara ledig tillsammans med er. Jag är glad att jag får cykla i detta ljuvliga väder med grönska och fågelkvitter och jag är glad över att få följa med till skolan men framför allt är jag glad över att ni finns i mitt liv.
Ungarna ler. Stora glittrande leenden. Tack för att du finns mamma.
Och så cyklar vi vidare.
En liten guldstund av lycka om man vågar fånga nuet en liten liten stund.
Ps: visserligen kom vi försent till skolan med tre minuter men det var det värt. Lillebror brydde sig inte nämnvärt utan slank gladeligen in i samlingen och ropade hejhej till kompisarna. Sedan cyklade vi hem jag och loppan. Jag känner mig fortfarande uppfylld av stunden.
