om morgondimma

Posted on

Måndag morgon. Idag känns det som om det är en bra måndag. Kanske mest för att jag faktiskt är ledig. Denna gången hade jag varit smart nog efter skidresan att ta en extra dag ledigt för att inte stressa ihjäl mig med städ, tvätt och uppackning. Nu kom vi ju hem tidigare än planerat och jag har tack och lov hunnit med att tvätta upp en del av resetvätten redan igår. helt ofattbart vad mycket strumpor det blir efter fem personer på en veckas skidresa.

Idag hade jag tänkt få lite luft på näsan och vara ute i trädgården. men näää. Dimman gör det mindre kul. Dessutom var det frostigt på morgonen och jag fick surt äta upp att jag stängde av element och luftvärmepump igår när vi kom hem. Idag är en full dag. Full fart med aktivitet och jag skall hämta och lämna barn och hämta o lämna släp och hämta och lämna möbler. Pust. Längtar redan efter helgen igen.

Hoppas på bättre väder idag så att jag kan få lite sol på näsan 🙂


om att åka mot våren

Posted on

Efter en vecka med vinter och vidunderliga fjäll så bar det av hemåt mot våren.

För hur mycket jag än älskar fjällvidderna och den utsikten som bara fås ifrån en fjälltopp så spritter det i kroppen av längtan efter vår. Återigen har vi haft bästa sällskapet i form av familjen Z. I år besökte vi Tandådalen vilket var en lyckträff. Där fanns någonting för alla även om jag kanske var den som blev mest begränsad de dagarna när det var riktigt dåligt väder ( regn/snö, blåst, dimma och dålig sikt) eftersom jag är livrädd för höga höjder. När jag känner helt plötsligt att jag inte längre har kontroll så blir minsta lilla backe ett trauma.

Vi valde att åka hem en halvdag tidigare än planerat. Skulle åkt tidigt söndag morgon men olika anledningar så som skador, jobb och dåligt väder gjorde att vi valde att åka så länge vi kände för det på lördagen och sedan ta och städa upp, packa i lugn och ro och ge oss hem på lördagskvällen istället. Vilket så här en dag senare känns som helst rätt beslut. Det kändes verkligen som om vi körde från vintern och mot vår. Redan nedanför Sälen fjällen började snön att tryta och alla de vackra fjälldalarna låg snöfria. Vi körde förbi de dära husen med snickarglädje som ger mig hjärtsnörp och får mig att vilja flytta norrut åtminstone för en stund, den vackra naturen och topparna. Ju längre ned vi kom desto mera bredde våren ut sig.

Runt halv ett körde jag in på parkeringen. Trött, seg och stel. Ont överallt efter en vecka med rörelser som jag inte alls var van i, ont i höften efter en vurpa som mellansonen orsakade när han körde rakt in i mig så vi båda välte och svullna ben efter först en dag i pjäxor och sedan 8 timmar i bil. Aldrig är det väl så skönt som då att få vakna upp i egen säng.

Vi körde mot våren och den mötte oss. Runt sju vaknade barnen och ville upp, det var vårligt och ljust ute och jag hörde  fågelkvitter utanför fönstret.

God morgon vår. Du är efterlängtad.


Om att våga kasta sig ut för branten

Posted on

Och idag menar jag inte metaforiskt utan faktiskt helt i verkligheten och på skidor. Jag är lite rädd för att vågs mig på nya saker. Rädd för höga höjder och rädd för allt för hög fart. När vi nu har varit och åkt skidor en dag känns det därför viktigt att inte bara att få valuta för de miljoner balubas vi lagt på denna skidresa utan också att utmana sig själv för att våga. Men samtidigt får detta symbolisera det nya jag, jag vill bli starkare och våga mer. våga mig på ännu högre höjder och brantare backar. För högre upp är det vackrare utsikt,