om din femtonårsdag

Posted on

Det är nu femton år sedan den dagen. Den dagen då jag för första gången höll dig i mina armar. Femton år från litet barn så nära mitt hjärta till älskad tonåring på väg ut i vuxenlivet. Jag fick gåvan att få lov att bli den mamma och jag kan inte förstå vad jag gjort för att förtjäna denna ynnest. Känner mig inte alltid värdig uppgiften och får ofta oroskänslor för att inte vara tillräcklig. Så som alla mammor och pappor troligtvis känner.

Men det är ju det att det är någonting speciellt med dig. Något stort och vackert. Du är den del av mig, en del av din pappa, en del av din släkt och din historia. Du är även en del av vår historia, förutom mitt älskade barn så även ett älskat barnbarn och barnbarnsbarn, syskon, kusin systerson, brorsbarn och familjemedlem. Du är en del av din tid, vår tid och en del av det samhälle vi lever i. Men mest av allt är du DU.  Som mor är jag självklart partisk, du är en del av mig och i åtta månader bar jag dig under mitt hjärta. I månader levde vi i tät symbios och jag vet inte hur jag skulle klara av livet utan dig.

Men förutom all min partiskhet så är det fortfarande något speciellt med dig. Du är helt unik. En varm och godhjärtad kille som sällan ställer till något bekymmer, som vill att livet skall vara som vanligt och att allting skall vara detsamma. Du ställer upp och hjälper till utan knot, bär och lyfter, åker med på din mammas upptåg och hjälper henne bära in och ut, upp och ned alla de gamla möbler hon kommer hem med och vill ändra om/göra vid/fixa till. Du följer med till farmor /oldemor fast det är läskigt ibland när hon blir sjukare och sjukare. När hon inte längre går upp ur sängen sitter du tålmodigt och låter tiden bara passera vid hennes sida och säng. Ni säger inte så mycket men jag ser att hon är stolt och glad över dig. DU gör det både för min skull för att jag gråter och sörjer och tar ut i förskott och har svårt för att åka dit ensam, men även för din egen skull. För att du gillar att höra henne berätta, för att du vill finnas där och för att du älskar din oldemor. Jag är stolt ända in i själen över dig.

När morfar var sjuk och hade ont då åkte du dit efter skolan nästan varje dag, höll honom sällskap, hämtade saker, rensade ogräs i trädgården. Ja jag vet att ni oftast låg lata på varsin soffa och slappade men du åkte dit. Jag känner sådan tacksamhet.

Du sköter dig bra i skolan. Är ambitiös och har mål. Även om en viss del av min lathet har bitit sig fast även hos dig. Du skulle säkert kunna nå ändå högre bara du ville. Men det måste inte alltid vara målet. Du gör gott. Du gör bra ifrån dig och jag är nöjd när du är nöjd över dig själv, dina mål, resultat och betyg. Med A i engelska, B i matte, spanska och historia gör du bättre än vad jag någonsin gjorde. Dina mål för gymnasiet är också utstakade. Du vill gå spelutveckling på ljud och bild skolan och jag stöttar dig fullt ut. Man behöver lust och passion för att orka fortsätta att lära och det tror jag du får där, det kändes så när vi var i skolan på öppet hus.

Du tar ansvar över dina möten, tider och åtaganden. Endast med hemuppgifter som disk och städ behöver jag påminna dig om. Du åker med som fadder i kyrkans ungdom. Engagerar dig i de nya konfirmanderna och åker på läger. Du vill själv, tänker, funderar och tar ställning. Vad du tror på vet bara du själv och du låter ingen påverka dig i den ena eller andra. precis som jag önskar för dig när du närmar dig vuxenlivet.

Ibland lackar du ur, på mamma, syskon och livet. Det är okej. Till och med sunt att det är så. Allting i livet är inte alltid rosenrött och ibland måste man få klaga, gnälla och protestera.

Du representerar och engagerar dig i skolan och likabehandlingsrådet. Jag hoppas att jag fått dig att tänka i banorna av att alla människor faktiskt har ett lika värde. Att vi alla är viktiga och har samma rättigheter till att leva och finnas till. Men också vikten av att behandla alla lika. Oavsett, kön, sexualitet, hudfärg, religion, kultur, status eller arv. Jag önskar att du fortsätter behandla människor väl och att även du skall bli väl behandlad.

Jag älskar hur du växer, inte bara från det barn du var som nu börjar bli vuxen utan även hur du växer som människa. Hur du tänker, funderar och analyserar världen. En del av mig saknar det ljuvliga lilla barn du var samtidigt som resten av mig älskar och beundrar den vuxna du börjar att bli.

Femton år. Det har passerat femton jular, födelsedagar och sommarlov. Femton påskaftnar och femton nyår, femton gånger har jag tillsammans med dig sett löven blåsa ned från träden, vintern komma och sedan våren åter ta över. Femton år.  Att vara din mamma har lärt mig om livet. Att älska dig har varit det lättaste som finns. Min önskan är att få fortsätta följa dig i livet. Finnas där för dig alltid när du behöver men också veta när jag skall ta ett steg tillbaka och ge dig utrymme.

Min fina Samuel. Min första stora kärlek. Så önskad och efterlängtad som man bara kan vara. Imorgon firar vi femton år med dig.  Du fick önska vad du ville i mat och efterrätt och valde ajvarkyckling med couscous och broccoli, morotskaka som efterrätt. Allt skall vara som vanligt. Mamma fixar så klart.  Sen kryper vi tillsammans upp i soffan och tittar på den film du önskar. I morgon väljer du.  För imorgon är det din dag. Din femtonårs dag.

Och i min värld är det något stort att fira.

Femton år. Jag minns så väl känslan fortfarande. Och nu är det du som är där.

Jag lovar dig att jag skall försöka förstå, försöka vara närvarande och ur vägen, försöka inte förvirra dig eller ställa orimliga krav och försöka att låta dig utvecklas och leva ditt eget liv.  Det enda jag inte lovar att försöka är att älska dig, För det gör jag redan. Så hjärtat sjunger och värker, så att det pirrar i magen och klumpar sig i själen av lycka och oro i blandad kompott. Det kommer jag alltid att göra.,

Imorgon höjer vi glaset. För dig. För min fina Samuel. Jag älskar dig upp till solen och tillbaka ned till gräset igen. Från soluppgång till solnedgång , från tidens början till tidens slut.

Grattis älskade barn

tack för att just jag fick bli din mamma.


om din nionde födelsedag

Posted on

Älskade Loppa.

Ikväll är det din sista kväll som åttaåring. För 05.21 imorgon bitti är det hela nio år sedan du föddes vår finaste lilla efterrätt.  Nio hela år. Hur kan det ha gått så fort?
Du vår lilla minste tjej är inte längre så liten. DU växer så det knakar både till längd och till sinne. 149 cm lång och drar 36 i skor och minst storlek 152 i kläder.
Det har varit ett kämpigt år för dig. Du har fått jobba med att läsa och skriva och det har inte alltid varit enkelt. Många tårar har vi gråtit tillsammans när vi har tragglat oss igenom läxor, läsandes och skrivandes. Men visst har det lossnat lite granna. Det blir liksom bättre och bättre även om du ärvt din mammas pressimissm och tungsinne. Du har en känslig själ. Tar lätt åt dig och vill så otroligt gärna göra rätt. Både för dig själ och andra. Ditt hjärta är så stort och har plats för så många. Lik din mamma, mormor och även oldemor. Vilken salig blandning av kvinnokraft och känslor som har samlats i dig min vackra lilla flicka.
Matematik går superenkelt för dig, pyssel och kreativitet är en annan sak som går bra. Du ritar, målar, klipper, syr och modellerar.  Alltid nya idéer och nya möjligheter. Om du inte blir modedesigner så skall du bli politiker säger du själv. Detta för att du inte kan förstå hur människor inte kan bry sig om rättvisa. Att alla människor har lika värde är oerhört viktigt för dig. DU kan inte se en tiggare utan att säga att det värker i ditt hjärta över hur alla människor inte har samma möjligheter. Du kämpar och vill hjälpa ochjag är fullständigt övertygad om att du en dag kommer att göra skillnad.
Nu sitter jag här återigen. Kvällen före din nionde födelsedag. Som alla andra ”kvällenföre” och skriver till dig. Men det är svårt att hitta orden. Svårt att förklara hur stolt jag är över dig. Vilken glädje jag känner i ditt sällskap och hur mycket jag tror på dig och dina förmågor.
Jag kommer alltid att finnas vid din sida. Stötta dig i dina val och i det du brinner för. Min kärlek har du alltid min söta lilla prinsessa. Jag ser fram emot alla kommande år och jag hoppas att jag alltid kommer att finnas just här för dig och att du alltid fortsätter vara just den du är. Because, you are beautiful, just the way you are.
Grattis på nioårsdagen min älskade lilla flicka.


om etthundraåttisjätte dagen

Posted on
186. Hiss & Diss – Födelsedagar
hiss – att fira är viktigt för mig. Att glädjas över att ha fått förmånen att vara mer ett år till. Jag har vänner som inte fått det som jag tror skulle gett vad som helst för att få lov att bli äldre. Firandet är lika mycket för deras skull. Att inte slösa med tiden utan hedra dem genom att leva.
diss – när det blir prestige i det. Vad som skall firas, när och på vilket vis och hur mycket det får kosta. Det skall vara från hjärtat och inte spela någon roll hur.

om etthundraåttiofemte dagen

Posted on
185. Länka något du vill ha i födelsedagspresent
jag vill ha en fin husvagn! Men nu hittar jag ingen länk till den modellen jag vill ha. En barnkammarvagn iallafall. Drömma kan man alltid 🙂
annars samlar jag på Swedish Grace eller kastelhelmi så det finns alltid nått att önska sig där.




om etthundraåttioförsta dagen

Posted on
VECKA 27 – FÖDELSEDAG
181. Längar du tills du fyller år?
Inte så mycket numera. Men jag har inte ont av att fylla år heller. Att bli ett år äldre innebär att jag har fått vara med ett år till och det är inte alla som får det. Det är tacksamhet över det jag har och det jag får uppleva. Jag är glad över att få bli äldre.

om för nio år sedan

Posted on

för nio år sedan vid denna tiden hade jag precis kommit hem. Vi bodde då i det lilla vita huset med endast tre rum och kök som jag köpte till mig och Samuel ett par år tidigare. Efter att ha spenderat en natt på BB tillsammans som nybliven familj så ville jag hem. Delvis för att barnmorskan som tittade in under dagen lite försiktigt la fram att det var såååå fullt på förlossningen och BB och det gick ju så braaaaa för oss. Väl hemma med vårt första gemensamma barn, vår andra prins, mitt andra underverk kändes det tomt utan storebror. jag har aldrig någonsin längtat så mycket efter någon som efter mitt första barn i det läget. Det känns alltid fel att inte ha sina barn nära sig som att vara halv, luften i lungorna tar liksom slut.

Adrian var lite drygt ett dygn gammal och äntligen var det över. Graviditeten som började men 17-18 veckors illamående och foglossning från v 12 som eskalerade och tillslut gjorde att jag knappt kunde gå över huvudtaget. En av de jobbigaste graviditeterna, en jobbig förlossningsupplevelse som ändå ledde till det vackraste barnet vi sett. Jag får tårar i ögonen och magknip av att bara tänka på kärleken jag känner för detta barn. Helt ljuvlig redan från första början. För nio år sedan låg han där, så varm och mjuk på mitt bröst. 54 centimeter lång och 4070 gram av rent underverk. Dagen innan var mest ett töcken. Efter tre dagars  igångsättning föddes han 31/3 klockan 12.59, hans pappa grät och jag var helt slut. Helt blå och kladdig låg han på min mage. Sedan den dagen har jag älskat honom vilkorslöst.

För nio år sedan hade jag blivit mamma igen. För andra gången. Återigen till en vacker prins.

Idag nio år senare känner jag mig så tacksam över att ha fått bli just hans mamma. Tacksam över den härliga kväll vi igår hade tillsammans när vi firade att du funnits hos oss i nio år.