om trehundratrettioförsta dagen

Posted on
331. Om du sätter upp adventsljusstakarna idag, blir du först på din gata  då eller har fler startat julen redan?
blir nog helt klart först. Idag föresten ??? de är redan uppe 😉
Adventsljustakarna plockade jag fram redan förra helgen. Oh vad jag njöt. Maken var iväg i skogen med hemvärnsnissarna och jag passade på att mest gå hemma i pyjamas tillsammans med barnen och plockade fram ljusstakarna. Tre stycken har jag satt upp. Två guldiga som jag fått av min mamma för ett gäng år sedan och en vit som jag själv köpt. Ljusstyrkan blir ju helt klart mindre än annars men mysfaktorn och trivselkänslan går inte att ta fel på.
Varje år längtar jag efter att de skall komma upp och kan knappt bärga mig. Så jag struntar i om jag är först på gatan. Upp ska re.
Något annat som jag längtar efter är julgranen. När en väl kommer in i huset här hemma. Jag ivll gärna ha in den redan till lucia för att få njuta av den de dagar som jag har ledigt från jobbet innan jul. Då njuter jag av att komma upp på morgonen, gärna så tidigt så att det fortfarande är mörkt ute, redan i trappan ned känner jag lukten av granen. Blotta tanken får mig att rysa av välbehag. Sedan ljuset i från den. Glittret, färgerna, pyntet. Hewww, för min del får det gärna bli lucia redan nu så att granen kan få komma upp.  Längtar.

om trehundratjugoåttonde dagen

Posted on

VECKA 48 – INFÖR JULEN

328. Brukar du köpa / få / vilja ha någon slags julkalender?
barnen får choklad kalendrar och jag har gett upp att köpa småsaker och göra egna kalendrar. För jobbigt och trist att komma på. Det var en sak när de var små och det gick att hitta roliga småsaker men numera är det inte varken lätt eller roligt.
Jag brukar när jag hittar på extrapris köpa leksakskalendrar till dem. Iår har jag en playmobil och en legokalender som jag köpte på utförsäljning förra året till en bråkdel av priset. De är ju lika aktuella i år.
Själv bryr jag mig inte om egna. Men en tv kalender är kul att ha.
fortfarande.

om de som saknas

Posted on

Så här i juletider tänker jag lite extra på dem som saknas. Både de som är fysiskt frånvarande och fattas oss som min brors tjejj eller förra får man kanske säga nu när de har nån form av paus på brorsans alternativ. Hon fattas oss så katastrofalt efter att ha varit en så stor del av familjen i fem års tid.  Även  barnens farmor och farfar och den äldre generationen i den delen av släkten trots allt de gjort och sagt så är det en bit som är borta och aldrig kommer tillbaka.  Men framför allt på de som fattas oss i själ och hjärta och aldrig kommer tillbaka.

I år är tredje julen som firas utan morfar och det är fortfarande ett ekande tomt hål i hjärtat mitt. När jag blundar och tänker tillbaka kan jag minnas alla jular som passerat och hur han varit en sådan stor viktig del i firandet. Hur jag som liten kröp upp i hans trygga famn och hur han sjöng egna påhittade visor för mig. Hur jag som större skämdes bort med alla de massvis med leksaker som fanns i färgglada paket under granen i mormor och morfars vardagsrum. Jag minns mattorna som låg på golvet, kristallkronan i taket, målningarna på väggen och skålen där det alltid fanns godis i. Oftast bridgeblanding.

Efter att mormor dött 1989 blev julen lite mer tom, men firandet hos morfar på kvällen precis lika viktigt och kärleksfullt. Eftersom det åts dansk fleskestek hos farmor så var ingen så där jättehungrig men det skulle bara vara ett litet minijulbord där på kvällen. I köket hjälptes vi åt allihopa. Det stektes korv och köttbullar, värmdes grönkål och var så där varmt och kärleksfullt när vi sprang och stötte i varandta mellan dukning, matlagning och servering. Det är nog det som jag saknar mest av allt. Den otroligt värdefulla tiden tillsammans, det innerliga och varma, gemenskapen och alla skratten. Hur jag njöt bara av att vara i hans närhet för min morfar hade en förmåga att få mig och andra runt omkring att känna sig viktiga och värdefulla. Jag vet att jag skrev det när han dog att det känns som om jag förlorat min hejjarklack. Sista åren han levde var vi inte längre hemma i hans lilla radhus på julen. Det var stor sorg men det viktigaste var att vi var tillsammans. Sista julen firade vi som vanligt hemma hos mina föräldrar då var han så tunn, så böjd och så liksom genomskinlig. Min man sa det till mig dagen efter men jag slog det ifrån mig och ville inte se. Annandagen var han här och åt julmat med oss och det var sista gången han var hemma hos någon av oss. Jul är så starkt starkt förknippad med morfar och radhuset på Vallås att det fortfarande tre år senare känns sjukt att inte få åka dit.  Julen kan visserligen bli riktigt bra iallafall och i hjärtat är han så starkt med oss alla.

Men för nu vill jag bara stilla blunda en stund och minnas alla lyckliga jular och hoppas att mina barn kan känna likadant om trettio år när de själva tittar tillbaka.


om en vit jul

Posted on

 julen är ju roligast för de som är små och så här glad kan man bli när man får det man önskat sig aldra mest

för ett par år sedan tog vi beslutet hemma om en att fira en vit jul. Vit i den bemärkelsen att vi inte dricker någon alkohol under julhelgen så länge barnen är vakna. Knappt ens därefter men definitivt ingenting så länge barnen är uppe. Julen är ju ändå barnens högtid och den skall vara på deras vilkor. Det var mest  alla de alkoholutbildningar som jag gått via jobbet som fick mig att tänka till men även flera andra annledningar. Blandannat läste jag en krönika av Alex schulman och säga vad man vill om hans liv och leverne men den berörde mig och fick mig att tänka till, makens berättelser om sin barndom har också påverkat. Så 2009 tog vi beslutet om att vit jul. För barnen. För oss. För familjen. Detta är inget som jag på någotvis skulle påtvinga någon annan eller säga att alla måste göra som jag/vi. Men för mig har detta varit ett oerhört viktigt beslut att ta och den som vill fira jul med oss är innerligt välkommen men måste då inrätta sig efter det samma.

Begreppet vit jul står för mig för så mycket mera än bara vacker gnistrande snö som ligger vit på både tak och mark. Vit jul står för trygghet, kärlek, glädje och tid för att umgås. Året har massa andra dagar och tider för alkohol. Men julen vill jag skall vara vit.


om att hinna med allt?

Posted on

Kvällen före julafton.

Har ni hunnit med allt som ni hade tänkt er? Jag känner mig lugn trots att jag inte gjort det. Men det är inte så mycket som saknas eller som är kvar att göra. Allt julgodiset är fixat. Fudge, polka knäck och vanlig knäck, chokladkola och lakritskola samt rocky road. Skinkan är griljerad och den obligatoriska “kvällenföre skinkmackan” är intagen. Barnen har dekorerat pepparkakshus och för en kvart sedan bad Adrian om att få gå och lägga sig. Det är skönt att ha en unge som är så otroligt trygg i sin säng. Han sover alltid i princip hela natten lungt och tryggt. Samuel och Loppan ville dock stanna uppe en stund till vilket försvårar mitt julstrumpefixande och skattjakts ordnande. Men det får hinnas med det också. Problemet är bara att efter att fixande är jag så otroligt trött att jag inte orkar stanna uppe så länge till.

Julstämning det finns det ingen iår. Men det är okej. Den behöver inte vara där fullt ut, allt behöver inte vara perfekt för att det skall vara mysigt. Det gäller bara att njuta av det som är. Gemenskap och tid att umgås med familjen. Egenligen är det just det som julen handlar om.

God jul på er alla.



om dan före dan före dopparedan

Posted on

God morgon.

                                                                                 En vacker syn att vakna till

Eller ja egentligen är det inte morgon längre då den bara försvann i ett enda nafs. I morse var jag tröttare än tröttast när jag skulle upp ur sängen men det var bara att svänga de lurviga över sängkanten och gnugga gruset ur fransarna för att väcka sönerna till årets sista skoldag. Strax innan sju brukar jag väcka Samuel som går i femman. Lite tidigare om jag jobbar för att vi skall hinna få en liten stund tillsammans innan jag springer till jobbet strax innan sju. Jag dukar sedan fram  lite frukost och sätter igång tvn medans han gör sig iordning för skolan. Tillsammans tittar vi på julkalendern kvart över sju och hinner prata en stund innan det är dax för honom att gå till skolbussen. När jag jobbar så vill han att jag väcker honom så pass tidigt att vi hinner få en liten stund tillsammans innan jag går och det känns så himla bra att han fortfarande vill det trots att han ändå är 11 år gammal och närmar sig tonåren med raketfart. Ett par långa kramar senare klär han på sig ytterkläder och beger sig mot skolskjutsen. Då brukar det nästan vara läge att väcka lillebror som börjar först 8.30. Idag har Adrian dock vaknat av sig själv och kommer smygande ned för trappan vid tjugo över sju. Vi sitter en stund tillsammans, när storebror skall gå kommer även lillasyster ned. Mysigt.

Efter en stund blir det åter stress, att det är likadant varje dag är för mig en gåta. Hur man kan börja mer i tid för varje gång som går men ändå tar tiden slut. I sista stund svängde vi in på parkeringen utanför sonens skola där det var fullständigt proppfullt med bilar. Efter att vi lämnat av Adrian på dagis så åkte jag och Loppan vidare för att handla, vi besökte två affärer, shoppade upp massvis med pengar på mat inför julen och tankade bilen. Sen var det redan dax att hämta lillskrutt på skolan igen efter kortaste dagen ever. Med oss hem fick vi lite till julmat men även en jättekalkon på nästan 6 kilo som skall tillagas till annandagens middag. Mmmmm.

                                                                                         Fröknäcke på gång

Väl hemma igen med kidsen var det bara effektivitet som gällde. Så nu har jag bakat två plåtar med fröknäcke till jul samt kokat en omgång knäck och kört en maskin tvätt. Klockan bara tickar iväg fortare än vad jag var beredd på.  Mer pysslande skall det såklart bli men först skall vi ta med barnen på en promenad.  🙂


om vackert vitt

Posted on

 

Igår snöade det. Nånslags snöblandat regn då de ena stunden regnade och nästa stund snöade men ändå tillräckligt kallt för att lite av snön skulle ligga kvar iallafall på de flesta ställen på denna sidan av stan. Idag låg faktiskt litegranna av snön kvar och jag kände mig tvungen att ta mig ut för att fotografera lite. Bilden här ovanför är den promenadväg här bakom huset där jag brukade springa i somras. Nu finns det inte en chans att jag ger mig iväg ut och springer, för kladdigt för mörkt och för kallt. Det sistnämnda skulle jag väl iofs klara ut men inte de två första.

                   ledsen snögubbe påminner om barnens glada lekar i snön.

Bakom vårat hus/husrad finns en stor allmänning, där spelar barnen ofta fotboll på sommaren och annars är den bara ett vackert inslag på baksidan när man vill vara lite mer ifred. Nu är det snölekar som gäller. Vaktmästaren har plogat ihop en hög med snö och barnen från gatan vi bor på har börjat bygga ett fort 🙂

 

 

 

Undrar hur länge snön kommer att ligga kvar. Det är ju bara ett par få dagar kvar till jul och man kan ju hoppas på åtminstonde lite frostnypta grässtrå som näst intill liknar snö den 24e? Hoppas kan man ju.

Maken fick en gran på jobbet i måndags som han kom hem med. Tanken var att vi skulle sätta upp den på baksidan och lägga på en ljusslinga. Sagt och gjort. Ut gick make med yxa, gran och parasollfot. In kom make sedan en halv timme senare frustande någoting om att det var “den fulaste gran han någonsin sett” och jag är nog benägen att hålla med. Den var liten och klen och tunn på ena sidan, på andra sidan är den också klen men med EN sor gren längst ned som sticker uppåt och ser ut som nånslags andra topp på nått vis som gör granen rätt makaber. 🙂 Men men, det är tur den är ute för här inne hade den inte varit så rolig att ha.

 


om att gäspa högt på morgonkvisten

Posted on

Fy sjutton vad trött jag är. Konstigt nog. Rikitgt riktigt trött, så där så att ögonen rinner och huvudet känns riktigt tungt. Allt detta utan minsta droppe alkohol på typ en månad (okej nu överdriver jag för jag tog ju en drink i lördags när vi var barnfria men thats it) Det är tisdag och jag är uppe för att se till att killarna kommer iväg till skolan. De har tre skoldagar kvar innan de får jullov. Visst är det länge inpå julen att gå i skolan? Jag tycker det är alldelles för länge. Det hade räckt om de hade gått tom den 20e december, dvs idag. Medans jag sitter här med barnen och har tittat på Tjuvarnas jul tillsammans så funderar jag över tidigare jular och ledighet. Sedan jag började jobba på mödravården har jag försökt att göra just så här att jag har tagit ledigt dagarna innan jul, jobbat mellandagarna sedan och efter det tagit ledigt igen fram tills att skolan börjar i januari. Julen förr var alltid helig, alltid tillsammans med de som betydde mest och alltid något att se fram emot. Sen blev jag äldre och julen blev mer och mer besvärligt. Farmor som hade julfirandethos sig blev äldre och ville inte längre stå för det och när vi själva fick barn fanns inte mycket av de gamla traditionerna kvar. Så vi började att skapa egna. Precis som en nybliven familj skall göra. Men det har inte gått så bra. Först bröt maken kontakten med sina föräldrar så den delen av familjen firar vi inte med vilket var en oerhörd sorg i början som man nu har vant sig vid. Sen kom den traditionella julfesten av sig och familjemedlemmar som föll ifrån så nu är det som om luften gått ur lite.

Fortfarande minns jag idealjularna som barn. Kanske är det det som är felet? Att det färgar mig så mycket det som var och det som jag saknar så jag kan inte se julen för vad den är. Denna fantastiska högtid då vi har möjlighet att stanna upp lite och umgås med de som står oss nära.


om den pirrande känslan av lycka

Posted on

tomtebloss

                                                                                         årets första tomtebloss

Det är egentligen lunch men jag har inte tid att äta.

Iallafall inte ännu. Jag jobbar sista dagen och har inte alls tid att tappa tempot för någon lång stund. Mest för mig själv, jag har fantastiska kollegor som skulle klara ut om så staden välte och himlen ramlade ned utan att jag vore där. Men jag kan helt enkelt inte riktigt slappna av och njuta av julpysslet hemma om jag inte känner att jag gjort allt som jag bör, ska och måste i mina egna ögon.  Det finns alltid någonting kvar att göra. Denna julledigheten är inte bara välkommen utan känns nästan nödvändig efter en intensiv höst. Jag känner en intensiv längtan efter att vara tillsammans med barnen, baka, pyssla och fixa. Ja allt det där som hör ledigheten och julstressen till

Ändå tar jag mig en stund här och nu och sluter ögonen, längtan efter ledighet och julstämning är så intensiv att jag känner hur det pirrar i magen av bubblande lyckokänslor. Smaken och lukten av kanel och bubblande knäck är så nära i tid att jag nästan kan ta på dem. Det är fortfarande ett par timmar kvar av jobb, justeringar och plock innan jag kan bege mig hemmåt men det känns helt okej. Det är så nära nu.

snart snart snart

jag nynnar och sjunger som Veronica maggio :

Jag är nästan där!