om fem år

Posted on

För fem år sedan så stod jag på morgonen i ett fruset borås, klädd i en vit täckjacka, sminkad för ovanlighetens skull och hade min då två månaders dotter på armen. Jag var på väg till min champangefrukost på min examensdag. Barnmorskeexamen. Visserligen hade jag ett gäng förlossningar kvar att göra innan jag kunde plocka ut legitimationen och börja jobba på riktigt men teoretiskt så var jag klar.

Alla de andra hade de sina med sig. Barn, män, vänner, föräldrar och släktingar.  Själv stod jag ensam med min lilla dotter.  Jag förstod nog inte riktigt när jag åkte upp på måndagen för den sista veckans föreläsning att vi som hade ett gäng förlossningar kvar att göra skulle inkluderas i examensceremonin så jag hade inte föreberett någonting alls. Jag minns jag kände mig så ensam när alla andra fick blommor, presenter och åkte hem för examensmiddag fest och firande att det brände till i ögonvrån. Min riktiga examensfest kom först ett halvår senare.

För fem år sedan stod jag tillsammans med ett stort gäng nyutexaminerade barnmorskor i en kyrka i Borås och lyssnade på alla de där orden som jag längtat så efter att höra. Om att vara barnmorskestudent var att likna vid det födande barnet. Man pressas framåt, ingen väg tillbaka, trycks till på alla håll och kanter för att sedan se dagens ljus som en ny person. Jag minns att jag hade en vit tröjja och ett par svarta snygga knälånga shorts. Det var svårt att hitta snygga kläder två månader efter förlossningen.

För fem år sedan satte jag min lilla dotter i bilbarnstolen och åkte hem. Jag lämnade Borås bakom mig och kom hem med en helt ny identitet och jag visste där och då att ajg skulle klara det. Klara att nå drömmen. Jag skulle bli/var/är barnmorska till kropp själ och sinne.

Det var det enda som var sannt.

Nu har det gått fem år. Inte odelat enkelt utan fullt med motgångar och stenar att snubbla över. Men trots allt är jag fortfarande lika passionerat övertygad.

Och stolt.


om ett examensfirande

Posted on

fullt med vackra blommor


Vi slog ihop firandet. Även om sambon inte helt och fullt får ut sin examen nu så som jag får så är det ändå en sorts examen för honom. Så närmaste familjen var på plats. Nästan alla iallafall. Sambons mamma var inte med på själva firandet, hon släppte bomben när hon lämnade av en smörgåstårta hon gjort att hon inte skulle komma för hon skulle “bowla med sina arbetskamrater som inte gick med på att hon sa nej”. Både jag och sambon var för chockade för att protestera. Gör man så när ens son och hans sambo tar examen? Eller är det bara jag som inte tycker att bowling är en giltig anledning?

smörgåstårtan som helt plötsligt kändes som en muta iallafall av mina sårade känslor.

Men i övrigt var hela familjen på plats för att fira oss. Min underbara morfar, farmor, farfar och hans nya fru, mina faddrar och tillika mammas och pappas bästa vänner, Mickes pappa, bror, mormor och morfar, farmor och Christer samt hans farfar och mina bröder.

Jag har fortfarande svårt att förstå att det är över. Att jag har klarat det. Att jag är färdig SJUKSKÖTERSKA. Och kanske framför allt att jag har nått mer än halvvägs på vägen mot mitt mål – barnmorskeexamen. Det är stort. Otroligt stort.

Det blev ett bra firande, god mat, gott fika och hela min härliga ( ja nästan då ) familj omkring mig. Vad mer kan man önska?

inget riktigt firande utan min finaste morfar på plats. Jag är sååå glad att han får vara med och uppleva detta.

men….

Jag är inte bara sjuksköterska utan även mamma, och även mitt i en fest måste lillemannen få mat 🙂 En flaska utpumpad bröstmjölk kanske kan vara nått?

Är det kanske det som kallas för multitasking?


om detta nu när livet är mitt

Posted on


Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det var stort att stå där. Längst framme i kapellet tillsammans med mina klasskamrater som man kämpat tillsammans med de sista tre åren. Vissa som man knappt känner eller har pratat med och andra som kommit att stå en så otroligt nära. Vissa har delat både glädje och sorg under de år som gått.  Många grät. Blandade tårar av stolthet, av  lättnad, av sorg över det vi lämnar och glädje över det som komma ska. Nu skiljs vi åt.

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag ville aldrig bli sjuksköterska. Aldrig på riktigt, aldrig bara det. Jag har hela tiden haft ett helt annat mål i sikte. För mig är det inte lika stort som de av mina klasskamrater vars mål är just  sjuksköterskeexamen. Men som texten lyder, detta är ändå vägen jag valt och nu har jag nått en bit på vägen. Och den biten är så pass att jag kan glimta målet där framme. En bit av himlen. Av målet.

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Ändå var det stort att stå där, Nina Widegren sjunger så otroligt vackert och denna texten är så talande. Stunden blev magisk. Det värkte i hjärtat av stolthet och jag visste i djupet av mitt hjärta och i varje fiber av min kropp att en dag skulle jag nå mitt mål.

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Och viljan finns, passionen är lika stor, jag brinner fortfarande. Jag låter mig själv och allt annat sova i strävan efter att nå mitt mål. Viljan är så stark. Jag vet att jag är gjord för att bli barnmorska och jag kan inte längre tänka mig något annat.

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Helen Sjöholm sjunger Gabriellas sång som spelades på vår sjuksköterske examen i St Olofs Kapell i Tylösand den 3/4 -05


om EXAMEN

Posted on



En nyfärdig sjuksköterska denna regndisiga dag.

Inget vidare väder är det idag.  Denna stora dag då jag faktiskt tar min examen. Sjuksköterskeexamen!
Var det någon som för ett halvår sedan trodde att jag skulle ta mig hit? Det tror jag inte. Isåfall är de lätträknade de personerna och det är inte många som sagt det rakt ut och ärligt menat att de trott det. Detta året har varit helt sjukt .  Helt sjukt med händelser redan och då är det bara juni ännu. Det får mig att fundera på vilka mera stora saker som kan hända i år. Jag har blivit gravid, jag har pluggat & skrivit min C uppsats, tagit min fil kand, fött barn och nu fått min examen.

Jag är nu alltså en färdig sjuksköterska.

Regndisigt är det ute . Tråååkigt väder men ändå. Nu är den fasen i livet över och jag blickar med förväntan fram emot nästa fas.


nyutexxad sjuksyster med högt älskad son


om NU – en ny fas i livet

Posted on

Jag väljer att börja här. En ny fas i livet ligger nu framför mig. Som nybliven tvåbarnsmamma och alldelles strax nyfärdig sjuksköterska.  Arkivet kommer att finnas någon helt annan stanns och är numera bara som ett personligt sådant för mig själv och kanske en dag mina barn.  Bloggen kommer säkert att utvecklas och förändras med tiden, saker tas bort och läggs till all utifrån hur det känns. Detta är min blogg om livet, kreativiteten, drömmen om att en dag ta ut barnmorskeexamen, familjen och alla dessa dagar som kommer och går.

Hon hade en gång en dröm. En dröm om att en dag bli barnmorska och hon tänkte göra allt för att nå den drömmen. Nu är dagen här – ett viktigt steg på vägen. Imorgon tar jag min sjuksköterskeexamen!

Jag kollade ladok igår och såg att jag var godkänd i akutsjuksvårdskursen och det som då fattas är enbart medicinkursen ( inskrivet i ladoken alltså) men eftersom jag vet att jag är klar med den så är det ju ingenting  jag  behöver att oroa mig för.

Jag har alltså lyckats!

Tagit mig hela vägen fram och de här tre åren av mitt liv ligger nu bakom mig. Jag har klarat det!  Tre år i helvetet har jag klarat av och jag är nu färdig sjuksköterska. Visst låter det fantastiskt. Imorgon skall jag njuta av min examen. Vi ska fira med familjen och sedan – tja – sen är det sommarlov. Jag blev erbjuden ett sommarvik innom hemsjukvåren som jag väldigt väldigt gärna hade velat ta men det fungerar inte.  Jag kan inte jobba måndag till fredan 7-16 varje dag när sambon har samma tider. Hade det gällt mera kvällar och helger så hade jag kanske velat att testa.

Istället skall jag denna sommaren vara hemma med mina barn det är inte fy skamm det heller. Bara njuta av mina underbara ungar och fortsätta drömma om målet. Det målet som ännu finns kvar. Drömmen om att en dag bli barnmorska, den dröm jag nu så länge närt i mitt hjärta. Och nu imorgon tar jag ett stort kliv på vägen mot just det målet.
Hurra för mig!!!