om februaris slut

Posted on

Det känns som om vintern gått fort och varit mild i år. Inte så mycket snö som det varit tidigare år. Man glömmer så fort att det inte alltid varit så. Vintrarna jag minns mest innan 2010 innehöll mycket sparsamt med snö. Den lilla snön som låg stannade sällan länge. Oftast smälte den bort innan dagen ens var över och trafikkaoset var därmed på sin höjd ett par timmar. De sista tre vintrarna har innehållit mycket med snö. Så pass att den har legat länge och att den har ställt till med problem för trafik och skapat onaturligt höga elräkningar. Nu iår har snön inte stannat så längre. Längre än de där åren före 2010 men kortare än de sista åren vilket känns skönt.

Det känns att det går emot vår nu. Och jag längtar. Längtar mig blå.

Jag har så mycket jag hoppas hinna med dessa vårmånader. så mycket spring i benen och längtan i hjärtat. Så mycket att gräva i trädgården och så mycket skratt och vårtjut att få ut i vinden.  Välkomnen mars. Inte bara är du födelsemånaden för ett av våra älskade barn. Du är dessutom så efterlängtad när du bringar budskapet om vår.


om snöfall

Posted on

DSC_2991

länge hoppades jag att det i år skulle bli den där milda vintern utan snö som vi hade förr. Igår sprack den drömmen när det började snöa och det har fortsatt snöa av och till under kvällen natten. även nu lördag middag singlar de vita flingorna mot marken med allt högre hastighet. Gångarna som lilla dottern varit ute och skottat fram börjar snöa igen och det är vackert vitt som lyser upp i januarimörkret. Jag hoppas det inte blir mycket mer än så här. För även om det är mitten av januari och vintern inte är över ännu så är mitt hjärta redan upptinat mitt i våren. Där det gröna spirar och jag får sätta ned spaden i jorden. De närmsta månaderna är bara en raksträcka dit som vi skall ta oss till. Den enda vinter på riktigt som jag hade tänkt mig var den vi skall ha i Sälen om ett gäng veckor med våra bästa vänner.

Så snöa på du vädergud. Ett tag till. Sen får det minsann vara bra för iår! Så det så.



om vinter

Posted on

För tre år sedan kom det som en chock. Inte på många många år hade det i dessa delarna av landet varit någon vinter att tala om. Om det snöade så höll det sällan mer än nån dag utan försvann fort igen i nånslads slabbig slaskig sörja. Ibland var det tom borta bara efter ett par timmar.

Så när vintern 2009-2010 blev en varga vinter och slog alla möjliga snörekord var det en total chock för den enskilde personen men även för hela samhället och landet.  Altantak som ramlade ihop under tyngden av snön, dagis som fick utrymmas för man var osäker på hur bra byggnaden skulle tåla snön och idrottshallar som blev obrukbara. Vackert och vitt men också kallt och svårframkomligt
Året därpå vintern 2010-2011 vart lika dan. Chocken blev klart mindre men den fanns där ändå. Kanske är det ändå att snön har legat kvar så länge som har varit annorlunda. Efter så många milda vintrar är det visserligen fantastiskt att kunna få rulla snöbollar med barnen och att se deras glädje när de kastar sig ut för pulkabacken men att det skall hålla i sig så länge känns tjatigt. I år har vintern varit mycket mildare men trots starka vårkänslor för ett par veckor sedan när vädret var ljust och riktigt varmt ( för att vara januari) så skulle ju såklart snön komma iallafall och vips hade vårkänslorna hakat upp sig i snömodd och halka.

Dock finns det guldkorn och mysstunder att njuta av mitt i all snö och kyla. Sådana som en ledig eftermiddag tillsammans med barnen på en vintrig promenad. Då minns jag vintrarna från barndomen. Snön som alltid var där och var gnistrande vit. Alla snögubbar, snöhästar, snöbollslyktor och snökojjor som byggdes. Pulkabacken bakom skolan.  Skidspåren på ängen framför huset hemma. Lekstugan i rött inramad i snödrivor. Allt vad ett barn kan önska sig. Allt det som jag vill ge till mina barn.

 

 


om vinterlek med barnen

Posted on

älskade ungar. Även en kort stund tillsammans med er ute i kylan ger mig lycka i hjärtat. När ni skrattar tillsammans sjunger mitt hjärta och jag vill föreviga vartenda snöängel och snöbollskast. Mamma älskar er. 

Ute har det kommit mera snö. Inte bara den som legat ett tag utan hela dagen har det snöat av och till så ny fräsch gnistrande snö täcker marken . Kontrasten mellan den vita snön och den vackert blåa himlen gör det till ett perfekt tillfälle att jaga ut barnen för att fotografera. det är underbart att se dem leka, kasta snöbollar, skratta högt och göra snöänglar. Det får mig att tänka tillbaka på hur det var när jag själv var liten och hur vi lekte i snön i den stora trägården som tillhörde mitt barndomshem.  Det finns en bild på mig och min lillebror när vi sitter på en snöhäst som pappa hade byggt till oss i trädgården. Om jag blundar kan jag fortfarande komma ihåg hur det såg ut och exakt var i trädgården som vi lekte den dagen. jag har på mig en röd mössa med knäppning under hakan , den har vitt fluff runt pannan och en “fluffig kaninsvans”. Lillebror har på sig en vit stenmarksliknande toppluva och båda har vi blossande illröda kinder men strålande glada leenden.  Min pappa kunde allt de åren när jag var liten och jag minns att jag älskade snöhästen.

 

Nu är det mina grabbar som har toppluvor och blossande kinder. Så lika som bröder men ändå så otroligt olika. Samuel med sina vackra fräknar som ramar in ansiktet så fint och Adrian med sina långa mörka ögonfransar och tandlösa leende. Fem år skiljer det på er men ni leker ändå bra tillsammans.

Snöänglar är vackert men är man sex, snart sju år har man inte riktigt något tålamod att avnjuta dem med.

Sen är det inte heller så himla skojj att den där mamman bara skall ta massa foton hela tiden. Iallafall inte om man heter Adrian och fryser för det är såååå kallt ute och man är såååå hungrig så man nästan svälter ihjäl. Så när mamman skall ta en ZILJOOOON bilder är tålamodet slut och minerna där efter.

underbara fina stora killen. I mina ögon är du så otroligt vacker  och fin. Omtänksam och snäll.

goa busiga lillasyster som mest ville roa sig med att kasta snöbollar på sina bröder. Du har aldrig långt till skratt och bus och det syns i ditt ansikte.

goe storebror – jag älskar denna bilden. Tycker den är såååå fin. Precis som du.


om snön utanför fönstret

Posted on

Det började snöa någonstanns före midnatt.  Stora fluffiga flingor föll snabbt ned mot marken och lade sig som ett mjukt vitt täcke över allt den svarta asfalten och den mörka jorden.  Årets första snö en hel månad för sent. Jag måste erkänna att det känns lite fel att få snö nu när det inte varit någon som helst snö på hela november eller december. Nu i januari så har det mest varit så fint väder så att man börjat att känna av vårkänslor och längtan efter knoppande grenar och fågelkvitter.

Det är svårt att komma ihåg att det faktiskt är mitt i vintern och inte närmare april och vårkänslor. Men idag blev det lite tydligare. Det slutade snöa så där vackert efter ett tag. Övergick till ett mer snöblandat regn och när jag traskade till bilen så var det riktigt halt ute i morse. Nu ikväll var det minusgrader och bitande kyla.

Men jag längtar efter vår. Efter att åter plocka fram altanen ur vinterns glömska, köra hem husbilen från vinterförvaringen, springa ute sena ljusa kvällar och påta i trädgården och de hur allt växer och får liv. Iår har jag bestämt mig för att jag skall försöka få ordning på utsidan. Vi står ju i tomtkö och har anmält intresse för tomt inte långt här ifrån. Men för att kunna sälja och köpa måste detta huset vara i toppskick och det är dax att ta itu med det nu. Jag längtar.

                               Makens dåliga samvete ger nya fräscha tulpaner

Men först får jag väl stå ut med snön utanför fönstret ett tag till. Bara det inte slår om och blir vargavinter som det varit de sista två åren så är jag nöjd.


om vackert vitt

Posted on

 

Igår snöade det. Nånslags snöblandat regn då de ena stunden regnade och nästa stund snöade men ändå tillräckligt kallt för att lite av snön skulle ligga kvar iallafall på de flesta ställen på denna sidan av stan. Idag låg faktiskt litegranna av snön kvar och jag kände mig tvungen att ta mig ut för att fotografera lite. Bilden här ovanför är den promenadväg här bakom huset där jag brukade springa i somras. Nu finns det inte en chans att jag ger mig iväg ut och springer, för kladdigt för mörkt och för kallt. Det sistnämnda skulle jag väl iofs klara ut men inte de två första.

                   ledsen snögubbe påminner om barnens glada lekar i snön.

Bakom vårat hus/husrad finns en stor allmänning, där spelar barnen ofta fotboll på sommaren och annars är den bara ett vackert inslag på baksidan när man vill vara lite mer ifred. Nu är det snölekar som gäller. Vaktmästaren har plogat ihop en hög med snö och barnen från gatan vi bor på har börjat bygga ett fort 🙂

 

 

 

Undrar hur länge snön kommer att ligga kvar. Det är ju bara ett par få dagar kvar till jul och man kan ju hoppas på åtminstonde lite frostnypta grässtrå som näst intill liknar snö den 24e? Hoppas kan man ju.

Maken fick en gran på jobbet i måndags som han kom hem med. Tanken var att vi skulle sätta upp den på baksidan och lägga på en ljusslinga. Sagt och gjort. Ut gick make med yxa, gran och parasollfot. In kom make sedan en halv timme senare frustande någoting om att det var “den fulaste gran han någonsin sett” och jag är nog benägen att hålla med. Den var liten och klen och tunn på ena sidan, på andra sidan är den också klen men med EN sor gren längst ned som sticker uppåt och ser ut som nånslags andra topp på nått vis som gör granen rätt makaber. 🙂 Men men, det är tur den är ute för här inne hade den inte varit så rolig att ha.

 


Om att älska Ullared

Posted on

 

         

Jag har alltid gjort det. Innan det blev trendigt på något vis och faktum är väl att dagens gekås inte kan jämföras med det jag minns att jag besökte som barn. när man köpte schampo för att flaskan var cool för 3.95 och en tigermönstrad kjol för 7.50. Dessutom var dåtidens prislappar gula och fäste i kläderna med vanliga knappnålar bara en tunnare variant. Hade man otur glömde man ta bort den och stack sig sedan när man skulle klä på sig. Ytan var inte ens en tiondel av dagens stora shoppingmecka och där fanns endast en korvmojj/köttbullshak utanför. Idag är Ullared en massindustri och man har inga som helst planer på att sluta ännu. Nästa år bygger man ut massvis igen och set finns restaurang frisörsalong och snart även en sportsbar. Kläderna är bättre kvalitet idag, urvalet större och priserna kanske aningen högre. Likväl älskar jag Ullared och åker dit flera gånger om året. Sist var nog en två månader sedan tippar jag på. Då shoppade jag massa pyssel till loppan i femårspresent.

Idag är det ju såklart julen som står överst på planeringen. Lite pyssel och pynt. Lite klappar och lite julgodis. Först hade jag tänkt åka tidigt i morse ensam
Med dottern. Men efter protester från dem Ifrån mars så fick vi styra om och åka eftermiddag efter att alla kommit hem. Tur kanske det för vädret har varit förfärligt och nu hann vi fixa vinterdäcken iallafall . Fem i tolv – jag vet men nu är det gjort!
Snart framme nu. Det pirrar i magen av förväntan. Igen.

                                             bild från : www.gekas.se


om vit pudersnö som faller

Posted on

sakta ned mot marken. En oemotståndlig längtan fyller mig innombords. Måste ut, ut i snöyran som knappast syns.

Så beväpnad med min kamera gav jag mig ut en halvtimme innan jag visste att pappa skulle köra hem barnen. Kylan biter i kinderna, snön faller som fint puder och ser mest ut som ett tunnt täcke av floursocker på marken som troligtvis snart kommer att försvinna. Egentligen borde jag försöka att se till och komma ut oftare och speciellt nu när jag har lite julledigt. Det gick inte många timmar innan allt det vita var borta men visst var känslan härlig och välbehövlig.