ikväll var det sista avsnittet av så mycket bättre. Och det är ju det. Verkligen. Så mycket bättre.

Både jag och maken, han som så sällan annars har samma smak som jag i vad vi skall titta på, njöt detta sista avsnitt med duetter av alla artisterna. Jag har gillat årets deltagare lika mycket som förra året. Klart det inte kunde vara lika bra redan från dag ett men det tar tid att få fram den dära känslan bland människor. Nu återstår bara väntan på nästa års omgång, för visst måste det bli en omgång till?

Här är mitt dream team:

Peter le Marc – orden är överflödiga, denna man har skrivit biljoner låtar och den ena mer finurligt innehållsrik än den andra. Jag älskar hans röst, hans tonläge, hans sätt att mjukt mjukt viska fram orden i de känsligaste partierna.  Hans i mina ögon helt fenomenala texter berör mitt innersta. Tyvärr kanske inte så troligt att han dock skulle tacka ja. Sorgligt nog.

Per Gessle – need I say more, son of a plummer har hur många megamastodons hittar som möjligt för vem som helst att sätta tänderna i. Och det stora plusset är icke att förglömma. Lite vacker hallänsk dialekt är det sällan vi hör på tv.

Veronica Maggio – fantastisk, rösten ser helt enkelt ut att vara för stor för denna lilla blonda kropp. Men maaaj gaad vad jag älskar´t

Robert Broberg – här har vi resurser i form av en låtskatt som slår Lasse Berghagen på fingrarna genom att vara folkig ut i fingerspetsarna.  Hela veckan kommer bli lite “hey – Hoy och huppegupptäcksfärd” all over.

Dogge Doggelito – kan man tom få elgiganten reklamen “cykel på köpet” att vara rolig förtjänar man att rappa vidare hela vägen till Gotland. För att inte tala om då att sonen min älskar “hippare hoppare” och sjunger den mer än gärna.

Robyn – från den första förhatliga barnrimms visan har hon bara växt och växt till den fullfjädrade artist hon är idag. Dessutom skulle det vara otroligt roligt att se den avslappade sidan av henne i en liten gotlänsk vackert inredd stenlada småpratandes med de andra artisterna.

Susanne Alvengren – har inte hört något från henne på länge, men som stormen river öppet hav är ju helt klart nått av det vackraste jag hört. Och den fantastiska dialekten.

som stand ins – jakob hellman, även om han så vitt jag vet inte gjort mycket sedan den där fantastiska skivan för länge sedan sedan och inte är mycket flr att träda fram men ohhh vad jag skkulle vilja veta mer, höra mer, se mer

carola – ja sveriges mest fantastiska röst kan vi så klart inte alls ignorera

Magnus Uggla – ord behövs inte alls

tityo  eller kanske Kayo same same but I lajk

Björn skifs – skulle säkerligen liva upp stämningen en del

och orup, glöm inte orup

Säkerligen gissar jag inte rätt på en enda en, men blir det någonting liknande årets eller förra årets startfält så är jag grymt nöjd ändå. Vilka skulle du vilja se?

Maken nämnde; Uffe ( han och jag är inte överens där, han gillar lundell och jag föredrar Le marc) Annika Norlin – fast han vet inte hur hon ser ut. Det gör visserligen inte jag heller, och namnet säger mig nada. Mikael rickfors, Håkan hellström, marit Bergman, Nina Persson och Ola salo

 Precis så här ser det ut här hemma just nu. Helt ostylat och vardagsverkligt och jag bara orkar inte städa!
Jag gillar det inte alls. Att erkänna alltså. Erkänna att jag inte är superduper värsta morsan ever som orkar allt som läggs framför fötterna på mig. Det bär emot så långt ända in i hjärtats innersta kammare och själens dammigaste skrymslen. För man vill ju så gärna klara allt, orka allt, fixa allt.

Men idag erkänner jag  rakt av att jag faktiskt inte orkar.  Efter att jag kommer hem ifrån jobbet så tappar jag liksom lusten på nått vis. Lusten och orken. Pooff så är den borta. Jag jobbar ofta långa dagar och är trött när jag kommer hem. Trött på ett inte så bra sätt eftersom det inte direkt inneburit någon fysisk påfrestning att sitta framför mitt skrivbord och ta emot patienter. Väl hemma vill jag mest bara vara tyst och stilla, äta och umgås med barnen och orken för pyssel, plock, städ och tvätt orkar jag inte riktigt med. Eller tja, skall jag vara ärlig så skiter jag i det 😉

Kvällen har istället spenderats med att göra årets fotokalender. Hittade en rabattkupong och fick två för priset av en. Perfekt.

 Så nu är de klapparna klara. Det blir itne speciellt mycket av den varan i år så vi satsar på att fixa det som uppskattas mest och strunta i resten 🙂

Tur jag går på ledighet imorgon, då kanske det blir nån ordning på hus hem och bloggande.

godnatt.

hela eftermiddagen har jag letat, granskat, testat, moddat utan nått resultat som jag är nöjd med. Vad det än är jag hittar så finns det alltid någonting som jag inte är nöjd med eller som sabbar helheten. Jag pratar om themes till bloggen. Jag har tröttnat lite på det turkosa och vill ha något annat men kan inte riktigt hitta rätt. Egentligen är färger och mönster inget problem, det är enkelt att ordna själv, svårare är att hitta rätt storlekar, rätt rutmönster och rätt detaljer på rätt plats. Det verkar vara omöjligt.

Eller så är jag helt enkelt för kräsen? Svårigheten med att hitta just “rätt” theme speglar mycket av allt annat i livet. Det är lite så som att jag aldrig blir nöjd för att det alltid finns någonting kvar att jobba på eller förbättra. Oavsett om det gäller inredning, jobb, relationer eller att röjja i hemmet. Jag skulle alltid kunna göra lite mer, prestera lite bättre, vara mer av allt. Kalla det duktig flicka syndromet, prestationsångest eller bara ambition. jag vet ärligt talat inte vad av de tre som skulle vara bättre.

Hela helgen har jag gått här hemma och försökt komma iordning, röjjt lite här och lite där och blir liksom aldrig nöjd. Det är för mycket som jag inte är nöjd med, eller om man vänder på steken, för mycket som jag är nöjd med men som ändå inte passar ihop. 

Nu står iallafall granen hemma och på plats. Jag fullkommligt älskar att få hem den tidigt och kunna njuta av den långt innan julafton. När jag var liten togs aldrig granen in före kvällen innan julafton. Då klädde vi den tillsammans mina syskon och jag, jag minns ännu den stora plåtburken fylld med de gamla dekorationerna inslagna i papper. Vissa riktigt gamla, andra trasiga och udda. Vi hade aldrig så mycket pengar när jag var liten så det var aldrig något trendigt eller modernt utan det var mycket arvegods och loppisfynd. Inget som helst fel i det. jag älskar loppisar och har mycket arvegods hemma.Kanske tom för mycket om jag skall vara ärlig. Det är bara så svårt att hitta rätt. Att få allt att passa ihop.

Nu är det söndagskväll och dax för en ny jobbevecka. En kort sådan då jag bara jobbar 4 dagar och sedan går på julledighet. Tack o pris. Som jag längtar. För även om jag älskar jobbet så ser jag fram emot att bara vara med kidsen och leka , baka och göra julgodis. Och det – det är _helt rätt_.

små knubbiga fungrar, varma runda armar och tovigt långt ljust hår, bredvid sin syster sitter mellanbror med sned framtand och långa mörka ögonfransar.  Huvudet lutas ned i mitt knä och en tröjja dras upp bakpå ryggen. “snälla mamma klia mig på ryggen”. Fingrarna lämnar röda märken på ryggens fjuniga hud och den varma lilla kroppen ryser av välbehag.

Vi kryper längre upp i soffan.

Tillsammans. Storebror tjurar lite trumpet över att småsyskonen har intagit närmaste platsen. Lillasyster drar i sitt diadem med den stora rosa rosetten. “klia mer” väser mellanbror.

att vara nära är som en enda stor kram

det är lördagskväll och jag fryser om fötterna. I min nya röda julskål a la fejk marimekko från citygross brinner ett värmeljus jag köpte på maxi förra veckan när de reade ut dem. Totalt värdelöst men rätt vackert. De hade olika sorters doftljus för halva priset  och ljuset var i en liten metallburk, de luktade jättegott bara man öppnade dem och luktade men helt värdelösa som doftljus. Så fort jag tände dem så luktar de knappt nått. Men det varma ljuset som glittrar till i den röda skålen ger iallafall en varm och vacker och lite så där julig känsla.

Av och till har jag iskalla fötter, ett tag trodde jag att det hade med sköldkörtlen att göra men proverna som togs visade inget av det. TSH låg innom normalvärdena. Nästan lite av en besvikelse för just det hade ju varit lätt att åtgärda. Fötterna kan vara iskalla även mitt i sommaren. Håret är nyfärgat. Lite tidigare än vanligt men jag lessnade på att redan se de begynnande tågspåret i mittbenan. Om jag skall uttrycka mig snällt så är det både en glädje och en förbannelse att håret växer så förbaskat fort. Kul för att man inte direkt behöver gräma ihjäl sig om frisyren man just fått blev helfel och trist när de gråa som nu tar över mer och mer kommer fram så otroligt fort.

Idag hade jag tänkt att göra lite julgodis men det tog för mycket energi att åka och handla med barnen då Loppan skulle på kalas och behövde ha med sig en present. Sen var det verkligen busväder när jag följde henne till kalaset och inte blev det bättre när det var dax att hämta. Så nu är det daxför att ta sitt nyfärgade hår och sina kalla fötter och låta dem samsas med en fairly nuts i soffan framför Så mycket bättre.

Hela natten har det blåst. Egentligen blåser det fortfarande ganska så mycket ute men inte alls som igår kväll.  Det är lördagmorgon och Loppan skall på kalas till en av sina dagiskompisar vilket innebär att vi måste åka iväg nu på morgonen och införskaffa en födelsedagspresent. Inte direkt lockande att ge sig ut i det gråa blåsovädret. De få löv som finns kvar på träden är bruna och torra.

det känns höstlikt. Så långt ifrån vinter och julstämning som bara möjligt. Idag är tanken att jag  skall julpyssla lite med kidsen. Jag har köpt apelsiner och nejlikor för att det luktar så otroligt gott och jullikt. Maken skall på julborde med jobbet ikväll och jag tänkte göra lakritskola med kidsen 🙂

Hoppas att alla juldofterna skall ta över och känslan av att jul kommer närmare