Om tyst tacksamhet

Ibland är det svårt att se de där sakerna som vi tar för givet hemma i Sverige. Men här nere blir det så självklart. Det är då jag känner att jag faktiskt inte vill leva och bo någon annanstans. Vart man än tittar sig om kring här nere så är det väldigt fint och påkostat på ytan, en fin fasad men så fort man tittar bakom knuten så är det inte alls speciellt fint. Man ser på gallerior som är helt nybyggda. Affärerna är jättefräscha men lokalen bredvid som man inte lyckats hyra ut är bara ett tomt betongskal. Där finns verkligen ingenting. Ingenting annat än uppmurade väggar där man inte ens brytt sig om att ta bort den överflödiga putsen. Skräp på ödetomter, i rondeller, stränder och rabatter. Nybyggt och flott och påkostat men bredvid är de gamla lokalerna som ingen bryr sig om att hålla i bra skick. Fallfärdiga igenbommade hus och restauranger överallt. Ruiner efter gamla hus ingen längre bor i eller bryr sig om. Visst finns det en del sådanna saker i Sverige med men inte alls på samma sätt.

Jag gillar att åka utomlands. Att se andra kulturer och miljöer. Ändå är jag otroligt tacksam över att komma hem hit. Där jag vill bo och leva.

tom i spanien finns det dock små bitar av Sverige där man minst anar det


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *