som jag ibland är glad och nöjd med men också gör mig så oerhört frustrerad ibland. idag är en sådan dag. För även om jag har varit aktiv denna helgen och gjort iordning massvis med måsten här hemma, hunnit med att umgås med familjen, krama barnen så där hårt, nära och kärleksfullt så att hjärtat fylls till bredden. Jag har hunnit vara ute i det vackra vädret. promenerat med grannen, försökt skruva i hop växthus och sett lilla dottern prova inlines för första gången. En helg till bredden fylld med guldkorn, mysiga stunder och även en del sol. Det skulle kunna tyckas att själen skulle vara till fullo översvämmad efter en sådan helg och ändå så sitter jag här och känner mig otillräcklig.

När jag låter tankarna vandra så kan jag inte förstå mig själv. Hur jag har hamnat här? Jag vet att det är livet som fört mig hit och alla de val jag gjort har fortsatt blåsa på seglen. Men när jag tittar på mig själv i speglen så känner jag inte igen mig själv. Kan det vara en stundande “jagärnästan40årskris” som smyger sig på utan att jag ens visste att jag mådde dåligt av att bli äldre? Jag tror inte det är det som det handlar om men helt plötsligt efter att i så många år ha kämpat mot ett fast mål så har jag tappat den fasta punkten och jag börjar känna att jag kanske vill göra något annat, läsa till läkare? åka jorden runt? skaffa fler barn? springa ett maraton?

Nja, ingen av de där punkterna är kanske helt troliga att de skall inträffa ( även om jag nog skulle kunna tänka mig flertalet av dem) men någonting skaver mig innifrån och ut. Hur kunde jag tillåta det att bli så här. Jag är snart 40 år gammal, bor i ett drömhus och har ett bra jobb. Jag är gift med en man som må vara tramsig och aldrig ser när det behövs städas men som älskar mig vilkorslöst. Jag har tre fina barn. Inte världens smartaste, talangfullaste eller mest ambitiösa men snälla, goa, kärleksfulla och framför allt  MINA. Vad är det mer som jag behöver?

• Jag är så där mittemellan lagom,
• hopplöst medelmåttigt less 
• jag brinner för så mycket jag aldrig lyckas hinna med.
• perfekt i missanpassad passform
• ändå glad och skämtsam frammåt.
• Men helst av allt drar sig undan
• vill inte vara social.
• Vem är mig av alla jagen
• under känslor, hud och lager
• vet knappt vad jag står för
• vem som är jag

Dax för ny vecka. Nya förutsättningnar och nytt allt. Ändå kommer jag sitta här, samma gamla jag, navelskådande och trött. Det är dax att vakna nu. Hitta den som en gång var jag och införliva henne i mig. Ta reda på vad JAG vill med det som är kvar av mitt liv.

det är min tid nu