jag packar som en galning. Både barnens små ryggsäckar som skall vara deras handbagage och i våran enda väska som skall med. Men jag har svårt för att komma på vad som egentligen skall med och vad vi kan komma att behöva. Det är inte första resan vi gör med barnen men det känns som om det vore det. Första resan var London för ett par år sedan och då var vi där ett par dagar tillsammans med min bror och hans flickvän. Det var ljuvligt. Jag önskar vi kunde göra om det snart igen.

Denna gången åker vi tillsammans med mina föräldrar. Vi skall ned till Spanien till den lägenhet min farfar och hans fru köpte en gång för länge sedan. Jag har varit där nere två gånger som barn. I elva års åldern och sedan när jag var 17. Jag minns det som mestadels positivt. Lägenheten är en liten trea på bottenplan i ett större komplex. Nära till poolen och utsikt över havet när man går längs promenaden på klippkanten. Hela komplexet ligger på ett berg /en höjd. Nu ser jag fram emot att visa detta för mina barn. Se det igen fast igenom deras ögon. Uppleva det tillsammans med mina föräldrar som köpte lägenheten av farfar något år innan han dog. De har fattat tycke för området och man ser hur det utvecklar dem och breddar deras horisont. Jag hoppas på att vi frammöver skall ha råd att åka ned tillsammans med barnen igen lite längre stunder.

Åh vad jag längtar till nästa år när maken slutar plugga. När han får ett vettigt jobb med en vettig lön så att livet blir lite enklare.

bild tagen på utsikten från trädgården nere i spanien. Bilden är tagen 2008.

Men man kan inte leva i drömmar om det som komma skall. Man måste våga leva även i nuet och nuet innebär här och nu. Här och nu skall vi resa tillsammans med mina föräldrar och få ett par härliga dagar tillsammans.