en blogg om de dära dagarna

om timmar som går allt för fort

by tingeling

så har det hänt igen. Aww. De där magiska timmarna mellan lördagens morgon när allt känns bra och ledigheten ligger framför mig har förvandlats till söndagskväll när känslan snarare handlar om att oh shit jag har inte hunnit med vad jag önskade denna helgen heller. Tankarna har vandrat vidare till morgondagen och den långa vecka som ligger framför mig. Några har fött barn vilket jag har sett under helgen ( ekonomer må kolla börsen när de är lediga – jag kollar webbisarna. Kan man få det klassat som en yrkesskada tro?) andra är inplanerade under veckan för kontroller av olika slag och jag hoppas att få tillräckligt med tid för att kolla igenom pappershögarna som växer på skrivbordet. sen är det alltid lite artiklar som borde läsas, uppdaterade PM som jag behöver gå igenom, statistik och register som skall fyllas i. Jobbet innehåller så mycket mer än bara patientmötet även om det är den absolut viktigaste biten.

Helgen har bestått annars av en hel del röjj och jag är jättenöjd med vardagsrummet. Det är näst intill perfekt. iallafall i den formen som det är nu och jag njuter av att sitta här stilla och titta utan att ha ångest för pappershögar och drivor med sladdar och annat skräp som maken drar in. (oh ja jag är såklart helt oskyldig till röran) Hela expedithyllan i vardagsrummet tömde jag och torkade ur innan det fick nya platser. Det är roligt att variera sig och ändra om lite även om det i princip är samma saker som man jobbar med. Det svåraste tycker jag är att få till morfars saker så att de ser ut att höra ihop. Knyta ihop påsen av nytt och gammalt i samma rum.  Roligt men svårt.

Idag har jag och maken röjjt ur vårat sovrum där uppe. Där var inga dammråttor utan snarare marsvin, promise, hur mycket samm som helst i hörnor och under sängen. Men nu skall det bli en glädje att lägga sig i det städade rummet. När vi flyttade in var vårat sovrum ett av de första projekten som jag gjorde. Svärmor tapetserade och jag la in golv trots att jag var höggravid med Filippa. Det är mer än fem år sedan nu. Väggarna är vita tapeter och en vit med beige medaljonger på. då känndes det som om det var ett hotellrum vi sov i när det var klart. Idag är känslan lite annorlunda. jag hade gärna gjort om det igen. Men pengarna räcker inte riktigt så vi får ta en sak i taget!

Nu sitter jag med färg i håret och skall bli av med de gråa hårstråna. det är typisk söndags sysselsättning det!

min första återblommande orchide har fått fina nya knoppar. Tänk det finns hopp även för mina gröngråa fingrar.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2019 Tingeling | Powered by WordPress