Idag är jag i Uppsala på en SUF konferans om stöd till föräldrar med kognitiva svårigheter. Eftersom jag i grund och botten har en vårdare utbildning ( gick den som en påbyggnad efter vårdlinjen på gymnasiet 1993-1994) och har jobbat med utvecklingsstörda och funktionshindrade så tyckte vår samba att det var en bra sak att gå på
Då vi har för dåliga kunskaper/kontakter innom området idag. Och redan nu finner jag mig full av inspiration och funderingar på hur vi skulle kunna jobba med detta. Pratade med en kvinna från habiliteringen i Visby och en kollega till henne från Gotlands socialtjänst och gillade upplägget man hade där. Kanske något att ta efter om möjligheten finns. Vi har ff mycket att jobba med för att på bästa sätt stötta dessa kvinnor/ blivande föräldrar. Träffade även på en baby simulator som jag skulle vilja ha till våra vanliga föräldragrupper. Vilken tillgång. Fans även för att demonstrera vad som händer i hjärnan på barnet vid shaken baby syndrome vilket är ännu viktigare. Undrar om man kan eska pengar till sådant någonstans? Ikväll flyger jag hem från Arlanda. Första någonsin som jag flyger själv. Huuu. Men man lär var dag. Inte bara om andra utan även om sig själv!

                                                                även under dåliga förutsättningar kan det spira och växa