de dagarna kommer och går. Allt oftare på sista tiden då livet har bestått av mer prövningar än vad jag egentligen vill kännas vid. Sorg, oro, rädsla, konflikter, förtroendekris, barn som inte har det bra. Allt slängt i en enda röra där jag faktiskt mår riktigt dåligt emellanåt och funderar på hur jag skall klara ut detta livet, denna sorgen, denna oro, denna relationen. Det är inte enkelt och det har jag inte heller förväntat mig. Men nu när det helt enkelt är för mycket. När jag inte kan påverka allting runt om kring mig och de som jag älskar i min närhet inte alls mår bra. Ja då vet jag inte alltid vart jag skall ta vägen med min oro, ångest, panik eller tårar.

Det är tungt nu. Någonstans måste det vända. Det måste vända.