en blogg om de dära dagarna

om himlen i min famn

by tingeling

Det klingar till, högt och klart, de första tonerna och jag är omedelbart tillbaka nitton år i tiden. Det är mörkt ute. December. Solen hinner knappt gå upp innan det åter är mörkt igen. Själv är jag fast inom gulorange väggar. Inte fast i en dålig bemärkelse utan fast i det kärleksfullaste jag kan tänka tillbaka på.

Klädd i den vita, tunna men mjuka patientskjotan som är vad landstinget erbjuder en nyblivnen mamma med det käraste hon har i sin famn. Ett litet knyte, alldeles illröd och med kolsvart hår i min famn. Tretusenfemhundrafemtio gram av renaste kärlek.

Jag sjunker djupare in i minnet. Femte december 2000 föddes han. Mitt livs första stora kärlek. Han som jag osökt kommer att tänka på så fort tonerna klingar ut ur högtalaren.

Du mitt lilla barn, en ängel givit namn, är du jordens dolda skatt, jag fått skydda denna natt. Är det själva himlen som jag gungar i min famn?

Strax under en vecka var vi kvar på BB du och jag. Först fick vi stanna för att jag hade feber efter förlossningen och sedan när jag var redo att släppas hem så var du misstänkt gul och fick sola ett par dagar innan vi kom hem. Där och då, bara du och jag, innanför dessa orangea väggar. Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat till Carolas nästan suggestivt hypnotiska stämma som strömmar från högtalaren och rakt in i mitt hjärta.

Vem har tänt den stjärnan som lyser i ditt öga? Känslorna där och då. Så starkt jag minns dem även 19 år senare. Mörkret utanför fönstret. Tårarna i ögonvrån som verkade komma nu lättare än någonsin innan. Hjärtats bultande slag med blodets susande runt i kroppen. Alla celler skriker av kärlek till dig mitt lilla barn. Du med illrött skinn och en tofs av svarta hår på ditt öra. Vad skulle jag inte ge för att vara där igen. I tryggheten av sjukhusets väggar som nybliven mamma. Jag minns fortfarande rösten av barnmorskan som satte sig bredvid mig på sängen och förklarade vilken fin mamma hon tyckte jag var. Hur stoltheten av att bli sedd bultade i kroppen i takt med hjärtats slag. Tacksamheten över att få bli trygg i trygghet.

Hur många gånger har jag inte sedan spelat just denna med ett älskat barn i min famn. Hur många gånger jag har inte sjungit med i melodin och strukit hårlockar från älskade litens panna. Att gunga hela himlen i min famn.

Älskade ungar

Himlen i min famn

Carola Häggkvist

Vem har tänt den stjärnan som speglas i ditt öga?
Vem tog mörket bort i herdars blick din första natt?
Vem har flätat kronan, av strå omkring din panna
Vem har fört tre vise till vårt stall min kära skatt?Är du en av tusen små?
Är du han dom väntar på?
Du mitt lilla barn,
en ängel givit namn.Är du jordens dolda skatt?
Jag fått skydda denna natt.
Är det själva himlen
som jag gungar i min famn.Vem har väckt den rädslan, som lät ditt hjärta gråta?
Varför tar din hand så hårt ett grepp om mammas hår?
Runt oss dansar skuggor, nu är ängeln borta
han sa så mycket vackert, mycket mer än jag förstår.Är du en av tusen små?
Är du han dom väntar på?
Du mitt lilla barn,
en ängel givit namn.Är du jordens dolda skatt?
Jag fått skydda denna natt.
Är det själva himlen
som…


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2020 Tingeling | Powered by WordPress