om att åka mot våren

Posted on

Efter en vecka med vinter och vidunderliga fjäll så bar det av hemåt mot våren.

För hur mycket jag än älskar fjällvidderna och den utsikten som bara fås ifrån en fjälltopp så spritter det i kroppen av längtan efter vår. Återigen har vi haft bästa sällskapet i form av familjen Z. I år besökte vi Tandådalen vilket var en lyckträff. Där fanns någonting för alla även om jag kanske var den som blev mest begränsad de dagarna när det var riktigt dåligt väder ( regn/snö, blåst, dimma och dålig sikt) eftersom jag är livrädd för höga höjder. När jag känner helt plötsligt att jag inte längre har kontroll så blir minsta lilla backe ett trauma.

Vi valde att åka hem en halvdag tidigare än planerat. Skulle åkt tidigt söndag morgon men olika anledningar så som skador, jobb och dåligt väder gjorde att vi valde att åka så länge vi kände för det på lördagen och sedan ta och städa upp, packa i lugn och ro och ge oss hem på lördagskvällen istället. Vilket så här en dag senare känns som helst rätt beslut. Det kändes verkligen som om vi körde från vintern och mot vår. Redan nedanför Sälen fjällen började snön att tryta och alla de vackra fjälldalarna låg snöfria. Vi körde förbi de dära husen med snickarglädje som ger mig hjärtsnörp och får mig att vilja flytta norrut åtminstone för en stund, den vackra naturen och topparna. Ju längre ned vi kom desto mera bredde våren ut sig.

Runt halv ett körde jag in på parkeringen. Trött, seg och stel. Ont överallt efter en vecka med rörelser som jag inte alls var van i, ont i höften efter en vurpa som mellansonen orsakade när han körde rakt in i mig så vi båda välte och svullna ben efter först en dag i pjäxor och sedan 8 timmar i bil. Aldrig är det väl så skönt som då att få vakna upp i egen säng.

Vi körde mot våren och den mötte oss. Runt sju vaknade barnen och ville upp, det var vårligt och ljust ute och jag hörde  fågelkvitter utanför fönstret.

God morgon vår. Du är efterlängtad.


om februaris slut

Posted on

Det känns som om vintern gått fort och varit mild i år. Inte så mycket snö som det varit tidigare år. Man glömmer så fort att det inte alltid varit så. Vintrarna jag minns mest innan 2010 innehöll mycket sparsamt med snö. Den lilla snön som låg stannade sällan länge. Oftast smälte den bort innan dagen ens var över och trafikkaoset var därmed på sin höjd ett par timmar. De sista tre vintrarna har innehållit mycket med snö. Så pass att den har legat länge och att den har ställt till med problem för trafik och skapat onaturligt höga elräkningar. Nu iår har snön inte stannat så längre. Längre än de där åren före 2010 men kortare än de sista åren vilket känns skönt.

Det känns att det går emot vår nu. Och jag längtar. Längtar mig blå.

Jag har så mycket jag hoppas hinna med dessa vårmånader. så mycket spring i benen och längtan i hjärtat. Så mycket att gräva i trädgården och så mycket skratt och vårtjut att få ut i vinden.  Välkomnen mars. Inte bara är du födelsemånaden för ett av våra älskade barn. Du är dessutom så efterlängtad när du bringar budskapet om vår.