om sista besöket på BVC

Posted on

Det går verkligen inte att fatta. Tre fina barn har jag fått och nu har den minsta av dem blivit så stor att hon inte längre behöver gå till BVC. Loppan fyllde fem år i november och idag var det dax för femårskontroll hos distriktssköterskan på BVC. Mamman hade gjort sin plikt och fyllt i formuläret med alla kluriga frågor så som “kan barnet koncentrera sig i stora grupper en längre stund” eller “kan barnet rita detaljerat” och Loppan har stolt deklarerat att eftersom Hanna på dagis klarade av att få sin femårsspruta utan knot så skulle hon minsan klara av det hon med. Och visst var det så. Hon ritade frenetiskt, suckade lite när BVC sköterskan ville att hon skulle rita sakta och göra samma sak flera gånger. Är det någonting min lilla tjejj inte är så är det tålmodig. Hon är en massproducent av sällan skådat slag. Klippningen av en cirkel gick snabbt och effektivt men hon höll sig så fint till strecken. Hoppa på ett ben var dock svårare. Inte riktigt en enkel grejj för en tjejj i farten, men hon lyckades med nöd och näppe till slut.

122 centimeter lång och 24 kilo lätt är vår lilla sessa. Hon pratade och pratade och pratade med BVC sköterskan och påtalade att hon inte alls var rädd för femårssprutan och övertalade därmed sköterskan att det var lika bra att ta vaccinationen nu istället för att vänta in läkarbesöket. Så sittande i mammas knä fick hon sprutan i armen och en Hello Kitty tatuering som belöning.

 Fina fina Loppan. Så stor redan. Det har gått så fort och varit så härligt. Jag ser fram emot de nästa fem åren som kommer. <3


om min älskade femåring

Posted on

Det är kolsvart ute. Så som det brukar vara strax före midnatt denna tiden på hösten.  November har precis börjat men det är bara minuter kvar tills du fyller fem år. Min lilla ljuvliga prinsessa av November.

Fem år.

Det är helt ofattbart. I fem år har du funnits hos oss älskade dotter. Fem höstar med start den novemberdag som du föddes, fem vintrar med lika många julaftnar och nyår, fem vårar med hopp om liv och löfte om spirande grönska och fem somrar fyllda med barfota spring på grön gräsmatta. Fyra födelsedagar har vi firat tillsammans med dig och imorgon skall vi nu fira den femte.

Älskade unge med solblekta lockar som mörknar mer och mer med tiden. En dag kommer du att bli lika mörk som jag. jag hoppas du slipper få gråa hårstrå redan innan 25 som jag fick. Dina mörkt bruna ögon inramas av svarta ögonfransar som är längre än mina. De har du ärvt av din far.

Tänk att vi fick dig.

Detta året som gått har du utvecklats så otroligt mycket. Du har gått från att vara en liten tjejj, ett litet barn, till att kunna så mycket. Du kan skriva ditt namn, bokstavera dig fram till att skriva andras namn,du går hem själv till kompisar och cyklar kavat fram på din lilla rosa cykel med stödhjul. Ditt ljusa hår är långt, så långt så att du ofta får tovor, och du vill gärna ha det flätat eller i små tofsar. I augusti började du i “femman” på dagis. Femårsgruppen är gruppen med de största barnen på dagis och du är så stolt över att få tillhöra dem. 122 i klädstorlek och 29-30 i skor.

Mammas stora flicka.

Det är helt ofattbart att tiden har gått så fort. Du mitt tredje barn, du som gjorde familjen komplett, bonusen, du som med ditt leende och glittrande ögon får mitt hjärta att svämma över om och om igen.

Kavat, självständig, envis, glad och frammåt. Har du bestämt dig för någoting så skall du bara göra det. Det märktes tidigt. Redan i magen när du vände och vred dig framm och tillbaka så vi knappt visste hur du skulle ligga från en gång till en annan. Du var heller inte gammal när du bara bestämde att kunde dina bröder ta sig självmant upp för trappan så skulle minnsan du göra det också. Självklart lyckades du med det samma trots att mammans hjärta höll på att hamra sönder bröstkorgen från insidan innan hon han fram och fånga upp dig. Fortsätt vara envis och kavat genom livet. Det är det som kommer föra dig fram mot dina drömmar. Det och ditt stora generösa hjärta och den kärlek du väljer att ge ifrån dig till dina nära och din omgivning.

Du funderar mycket över livet. Så som den typiska femåringen gör. Över livet och döden, varför vi finns och hur vi en dag kan dö och försvinna. Jag älskar att höra dina funderingar över var vi finns och hur du satt högst upp i bebisträdet och tittade ned på oss som längtade så efter en liten bebis Loppa och bestämde dig för att komma till just vår familj.

varje stund tillsammans med dig är dyrbar och speciell. Inte bara de stora bemärkelse dagarna så som din stundande födelsedag. Jag älskar varje vardagsminut. Vare kladdig frukost med mjölk på bortet  och flingor under stolen, varje tidig morgon när du kryper upp mellan oss i sängen och snor dina knubbiga armar och kalla fötter kring mig och viskar att du älskar mig. Mest av allt älskar jag stunderna när vi tillsammans med dina bröder kryper ned i min säng och läser massvis med sagor eller berättar spökhistorier. Det finns helt enkelt inget som är bättre.

Underbara älskade.

Finaste ungen min. Jag älskar dig upp till solen och tillbaka ned till gräset, jag älskar dig idag, imorgon  och alla de dagar som ännu inte börjat eller slutat. Varje dag som kommer så skall jag göra mitt aldra bästa för att fylla ditt hjärta och sinne så fullt av kärlek att det räcker i hundra år och mer där till. Så den dagen jag inte längre finns (vilket iofs kommer att dröjja länge eftersom jag planerar att bli etthundratre) så kommer ditt hjärta vara så fullt av mammakärlek att det räcker alla dina dagar.

Imorgon skall vi fira din femårsdag.

Det är något stort och speciellt, vi firar att du kom till oss, att du vår lilla busiga, kavata, envist stampande med foten i golvet, härliga lilla tjejj. Varje dag med dig är Jag längtar efter att se dig ta flera steg frammåt på livets stig. Just idag önskar du bli barnmorska som mamma, men maskuppfödare och hästskötare står också det högst på listan. Oavsett vad du väljer så kommer vi alltid att finnas för dig och älska dig.

underbara unge.

grattis på din femårsdag

//mamma


om en söndag för fem år sedan

Posted on

[singlepic id=66 w=450 h= float=]

storebror 6 år längtar efter lillasyster och pratar med henne i magen

söndagen den 5 november 2006. Klockan är som nu runt 22.00 på kvällen och jag harännu ingen aning vad som väntar denna natt.

Inte en enda småkänning.

Jag är trettio år gammal och väntar mitt tredje barn.

Denna söndag är BP ( beräknad partus) och jag har mått otroligt bra hela denna graviditeten.  På förmiddagen har vi varit ute och promenerat och visst har det knakat till i bäckenet lite av gammal foglossning men jag skall absolut inte klaga. Kvällen innan har vi firat Mikaels farmors 75 års dag på kvibille gästis och jag fick så fina bilder på magen smyckad i en lila festklänning.  Magen är så stor så att det kändes som om hon var påväg ut genom navlen.

Hela graviditeten har hon hållt på och snurrat fram och tillbaka, varierat från huvudändläge till sätesläge och tvärläge på nolltid. Jag är fortfarande inte helt hundra på om huvudet ligger nedåt denna söndag när jag är beräknad att föda. Efter alla svängningar fram och tillbaka, ultraljud, barnmorskebesök och vändningsförsök har jag tröttnat och vill mest låta det bero. Det blir som det blir.

Hon rör sig inte så mycket där inne. Men det har hon aldrig gjort, det var inte hennes personlighet, så jag var aldrig orolig. Däremot var hon stor, magen växte massvis den sista tiden av graviditeten.

Efter att ha fött två barn med igångsättning kände jag mig oroad över att inte veta när det startar och hur jag skulle agera men även hur jag skulle reagera. Inte heller hade jag gått över tiden som nu. Som tur var mådde jag  jättebra hela graviditeten så det kändes aldrig besvärligt att övertiden närmade sig.

Snart skulle hon vara här. Vår älskade lilla dotter.

Alldeles nyss prinsessa av November bar jag dig i min famn

genom spruckna nätter med varsamma händer viskade jag ditt vackraste namn

jag ville fylla dig med drömmar, måla en himmel så blå

jag ville ha dig att tro att allt du önskar kan du få

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dig

den är större än du tror, större än kärleken själv

för när du steg ned på denna jorden rund

så var du älskad från första stund

 

2007 var jag och Jessie och såg Peter le marc framföra bland annat denna vackra sången. Inte ett öga var torrt. Ibland längtar jag tillbaka.

Saknar

 Snart skall jag sätta mig och skriva årets födelsedags brev. En tradition som jag påbörjade dagen innan älsta sonens ettårsdag. På kvällen innan födelsedagen så sätter jag mig ned och skriver ihop ett brev om det gångna året, om kärleken till barnen och den tacksamhet jag känner över att få vara i deras liv.