en blogg om de dära dagarna
Tag Archives: fira

om min tonåring

by tingeling

Det är lite mer än 15 timmar kvar. Femton knappa timmar tills dess att vi når det klockslaget där du min älskade blivande tonåring föddes. 15.57 den 5 december 2000. Det har nu gått tretton år sedan den måndagskvällen då jag låg i sängen på antenatalavdelningen på sjukhuset och bara väntade på att du skulle komma.  Älskade barn. I tretton år har du berikat mig. Påvägen hem ifrån jobbet idag så funderade jag mycket på de år som gått. När du övergick från att ha varit mitt härliga lilla barn som kröp upp i knäet och smög upp en varm och knubbig liten hand för att försiktigt gnugga min örsnibb mellan dina varma fingrar.  Nu har du växt om mig och det gick på ett  kick. Från efterlängtad och önskad liten bebis till ett underbart barn till en känslig och försiktig pojke och nu. Min trettonåring.

Jag är så stolt över dig. Du kämpar i skolan, pluggar utan minsta tjat från min sida. Tar ansvar för tider, böcker, prov, läxor, gympakläder och mötestider. Du klagar knappt. Iallafall inte på långa vägar så mycket som jag gjorde i din ålder. Det är underbart att umgås med dig. Helst själv. Nu när mörkret har lagt sig och december är här så kryper vi upp i varsin ände av soffan och njuter av en stor specialkopp med varm glögg och plöjjer tv serier. och jag älskar det. Att få umgås med min stora son ensam en stund på kvällarna känns härligt. ibland gör det ont i mig att se dig ensam. Du umgås inte mycket med vänner och klasskamrater. men jag måste våga lita på att du har ett bra liv och att du verkar tillfreds med de valen som du gör. Där är du nog lik mig. Med ett stort behov av familj och egentid.  Ditt liv är ditt och jag vill inte leva det för dig eller säga till dig vad du skall eller måste göra. jag vill bara leva här vid din sida. Älska dig igenom vått och torrt. Stötta och stärka.

Det känns inte alls länge sedan du fyllde fem, åtta, elva. Därför känns det helt omöjligt att förstå att det gått en hel vinter ( som var sjukt kall och snöig), en vår med husbilssemestrar och växthusbygge, en sommar med det finaste vädret i mannaminne. och en höst som blåste bort det växthus vi lagt hur många timmar som helst på att bygga upp. Men nu är vi här igen. I våras var vi hos allergi doktorn du och jag, då var du 169 cm lång. I oktober var vi där igen och då hade du växt åtta centimeter och gått upp 10 kilo i vikt. Vad hände egentligen denna sommaren? All sol måste ha gjort dig gott. Dina vackra fräknar på kind och näsa fick färg och liv långt in på hösten. Du har växt om mig nu, din röst är skrovlig och du har svarta fjun på överläppen. Mitt vackra barn. Jag är så glad över ännu ett år till med dig.

Nu går du i sjuan. Det går bra för dig, jag tror du har lätt för att lära men jag vet att du kämpar på duktigt med läxor och prov. Du gör mig stolt. Varje dag. Så otroligt stolt.

Du har precis lagt dig. jag var nyss nere och släckte ljuset och smekte din kind. Jag älskar dig så. Det känns ibland som om mitt hjärta skall sprängas sönder inifrån av känslor och kärlek. Sluta växa nu älskade unge. Stanna hos mig ett tag till. ännu finns det glögg kvar att dricka och många tv serier kvar att se. Ännu behöver jag dina värmande kramar på morgonen innan jobbet och ännu lite till…. lite till.

Jag älskar dig , upp till solen och tillbaka ned till gräset. Varje dag minut och sekund. Med varje cell i min kropp.

Tack för att du kom hit och gav oss så mycket glädje. Tack för att du kom med hopp, liv och kärlek. Tack för att du är just du. För det finns ingen annan än du som vi vill ha.

Grattis älskade Samuel på din födelsedag imorgon.

/din mamma


om att älska hela dig

by tingeling

Lilla söta Loppan. Imorgon fyller du sju år. Det är helt omöjligt att förstå att det redan har gått sju hela år sedan du, min älskade lilla flicka, mitt senaste barn kom till denna världen. Vid denna tiden för sju år sedan var jag ännu inte riktigt medveten om just hur nära det var innan jag skulle hålla dig i mina armar. Idag har du självmant gått och lagt dig tidigt för att du längtar så mycket efter morgondagen. “det skal bli min bästa födelsedag någonsin”.

Älskade lilla du, så envis, så kavat och högljutt påstridig när du vill någonting. Med världens största hjärta som så lätt rörs till tårar. När du tror du gjort fel, när du  tror du gjort mig besviken, när någonting inte vill sig riktigt då svämmar ditt känsliga hjärta över och tårarna är stora som pärlor på din mjuka kind.  lilla älskade hjärtat mitt, jag är så glad att du är du. Du är definitivt det av mina barn som har störst ambitioner, som söker sig framåt, strävar efter kunskap och vill så gärna lära dig nya saker.

Men du är också den av mina älskade som är mest envis, som tar mest plats och hela tiden strävar framåt på ett sätt som inte alltid passar alla andra. Du har svårt för att sitta stilla. Det är liksom myror i brallan på dig så du gungar på stolen, gör ljud, pillar med fingrarna och har inte riktigt insikten ännu om hur samhället försöker att dämpa oss alla för att passa in. Jag får ofta höra att du blir osäker i nya situationer, att du glömmer bort att räcka upp handen och inte kan sitta stilla. En del av mig blir ledsen och orolig. Samtidigt som jag tänker att du är sex år gammal, sju imorgon och det är en ålder då man måste få lov att vara just barn fullt ut. Och normala barn har spring i kroppen, myror i byxorna och en spontan glädje och framåtanda. Jag försöker att lyssna på det hjärtat säger till mig och inte se bara de spontana infallen av kreativitet och skaparlust som leder till frustration i skolan när du inte kan sitta stilla men som jag älskar. jag vill inte se allt det dära. Jag vill bara se dig. Jag vill bara älska dig. Så som du är. Älska hela dig. Fullt ut.

Imorgon har du själv planerat din födelsedag. Du önskar rostad macka med nutella till frukost, bli väckt av  happy birthday, den engelska vensionen. Mycket viktigt. Sedan öppna en present på morgonen. Skola, hämtas tidigt av mamma, kören, paketen hemma. Välja pannkakor till mat och äta världens kladdigaste brownie till kvällsmat. Den perfekta födelsedagen helt enkelt. Du har redan skrivit en lista innan du gick för att lägga dig tidigt. Full av förväntan.

Och jag fylls av stolthet över detta magiska barn som kommit ur min kropp. En del av mig och en del av din far. Vi älskar dig så innerligt högt. Jag bryr mig inte om att allting inte går perfekt i skolan. Att du inte passar in i alla mallar för socialt beteende utan att du söker din egen väg. Det gör mig stolt ända in i hjärteroten att se dig utvecklas och fortsätta blicka framåt. Jag ser något stort i dig. En kärlek för stor för att kunna beskrivas i ord.  Jag hoppas att få följa dig länge på vägen. Att du vågar vara barn så länge som det bara går. Att du vågar vara den som kryper in hos mig på morgonen och myser upp på min arm. Där ligger vi ofta på morgonen. Du i din flanellpyamas med Hello Kitty och jag i sovstrumpor i pyamas. Långt ned under täcket. Det är alltid kyligt i November då vi fyller år du och jag.  Min fina prinsessa.

Mamma säger du, bara min mamma. jag vill alltid vara med dig.

Och jag gör det. Älskar hela dig. Vartenda liten millimeter från ditt toviga blonda långa hår till dina knubbiga tår och de stora vackra ögonen.  Jag har haft världens tur jag. Tur för att jag fick just dig.  Och jag kan inte tänka mig en enda dag utan dig.
Älskade unge.

Min filippa

Grattis imorgon på sjuårsdagen.

// Mamma


om sjätte juni

by tingeling

på alla likadana rosa och gröna radhus på vår lilla idylliska gata flaggas det idag

Nationaldagsledigt. En stor fördel med att jobba med mottagning är just alla dessa röda dagar som får lov att vara just röda dagar. Att kunna vara ledig ifrån jobbet och vara tillsammans med barnen. Det var nödvändigt tror jag. Igår var jag så trött och hade så ont i halsen att jag faktiskt när mannen kom hem ( han jobbar kväll denna veckan) redan vid åtta halv nio gick upp och lade mig tillsammans med barnen för att läsa och mysa. Vi läste loppans bok och paddlings bok men sedan var jag så trött och halsen så kass så att jag heldre ville busa, prata och mysa än att läsa mer. Och precis så blev det. I säkert en timmes tid så låg vi tillsammans där, jag och barnen, i sängen och pratade, busade och myste. Sen somnade vi allihopa. Det måste ha sett otroligt roligt ut när maken kom upp och fick bära ut det ena barnet efter det andra för att komma åt sin egen sovplats.

Idag vaknade jag flera gånger under natten och när klockan närmade sig åtta hade jag ju sovit iallafall en tio elva timmar och då var kroppen helt utvilad 🙂 Otroligt skönt att känna så för en gångs skull. Efter att ha varit på Maxis apotek och köpt bedövande halstabletter ( högst nödvändigt för att inte gnälla ihjäl sig) och även passat på och handlat lite mat och ingredienser för en nationaldagstårta 🙂

Resten av dagen har jag nog inte gjort någon nytta alls, eller jo kanske, jag vattnade ju blommorna där ute 😉 Men seriöst så har jag inte gjort någonting mera. Men som vår store fine kille sa när vi satt på altanen innan och åt grillat “Ibland är det så himla skönt att bara vara en dag, som idag” och jag håller helt med. När man inte är helt kurant så behöver man ibland bara vara. Han är klok vår stora fina prins.

Till middag idag grillade vi goda köttbitar till oss och korv till barnen och av de tre liter jordgubbar jag plockade med mig hem imorse blev det  denna läckra tårtan till efterätt!!!

en härlig nationaldagstårta med massa jordgubbar – precis som det skall vara


om att ha varit på årets bröllopsfest

by tingeling

Helt sagolikt underbart. Vackert på alla sätt och vis med bilder från vigsel på det fantastiska bästa brudparet, vacker dukning och dekorering, bordsplacering och häften med sånger och rolig info om bordsgrannen, underbart god mat , roliga tal och spex osså dans så klart.

Det enda som inte är sagolikt underbart är hur jag mår idag. BLÄÄÄ. jag har varit bakis så in i bänken och har ont i både knän och höfter. Ändå minns jag nästan ingenting. Jag vet jag höll tal, helt spontant, men jag minns knappt vad jag sa. Jag vet jag dansade och att maken hela tiden tjatade på mig om att jag måste dricka mer vatten vilket jag också gjorde. Jag vet inte riktigt om jag borde skämmas och det kanske är tur det? Vår present blev uppskattad även om jag inte hann göra den så färdig som den skulle vara i mitt huvud och ännuvärre att jag inte tog nått kort på den här hemma.  Dagens minus var väl det obligatoriska grälet innan avfärd när maken hasplade ur sig att det inte skulle vara några tal för att – det inte var en sådan fest. Åh vad jag var arg på honom då.

Håret hann jag inte färga så det var tur det var dämpad belysning och bordsgrannen var trevliga C från syrreutbildningen. Underbart.

Vår “riktiga” bröllopspresent handlar dock mer om en upplevelsehelg vilket vi hoppas att vi skall få till i maj och det skall bli superskojjigt.

Nu skall resten av dagen spenderas på sofflocket för att den kommande veckan skall bli så bra som möjligt 🙂


om ett examensfirande

by tingeling

fullt med vackra blommor


Vi slog ihop firandet. Även om sambon inte helt och fullt får ut sin examen nu så som jag får så är det ändå en sorts examen för honom. Så närmaste familjen var på plats. Nästan alla iallafall. Sambons mamma var inte med på själva firandet, hon släppte bomben när hon lämnade av en smörgåstårta hon gjort att hon inte skulle komma för hon skulle “bowla med sina arbetskamrater som inte gick med på att hon sa nej”. Både jag och sambon var för chockade för att protestera. Gör man så när ens son och hans sambo tar examen? Eller är det bara jag som inte tycker att bowling är en giltig anledning?

smörgåstårtan som helt plötsligt kändes som en muta iallafall av mina sårade känslor.

Men i övrigt var hela familjen på plats för att fira oss. Min underbara morfar, farmor, farfar och hans nya fru, mina faddrar och tillika mammas och pappas bästa vänner, Mickes pappa, bror, mormor och morfar, farmor och Christer samt hans farfar och mina bröder.

Jag har fortfarande svårt att förstå att det är över. Att jag har klarat det. Att jag är färdig SJUKSKÖTERSKA. Och kanske framför allt att jag har nått mer än halvvägs på vägen mot mitt mål – barnmorskeexamen. Det är stort. Otroligt stort.

Det blev ett bra firande, god mat, gott fika och hela min härliga ( ja nästan då ) familj omkring mig. Vad mer kan man önska?

inget riktigt firande utan min finaste morfar på plats. Jag är sååå glad att han får vara med och uppleva detta.

men….

Jag är inte bara sjuksköterska utan även mamma, och även mitt i en fest måste lillemannen få mat 🙂 En flaska utpumpad bröstmjölk kanske kan vara nått?

Är det kanske det som kallas för multitasking?


om detta nu när livet är mitt

by tingeling


Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det var stort att stå där. Längst framme i kapellet tillsammans med mina klasskamrater som man kämpat tillsammans med de sista tre åren. Vissa som man knappt känner eller har pratat med och andra som kommit att stå en så otroligt nära. Vissa har delat både glädje och sorg under de år som gått.  Många grät. Blandade tårar av stolthet, av  lättnad, av sorg över det vi lämnar och glädje över det som komma ska. Nu skiljs vi åt.

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag ville aldrig bli sjuksköterska. Aldrig på riktigt, aldrig bara det. Jag har hela tiden haft ett helt annat mål i sikte. För mig är det inte lika stort som de av mina klasskamrater vars mål är just  sjuksköterskeexamen. Men som texten lyder, detta är ändå vägen jag valt och nu har jag nått en bit på vägen. Och den biten är så pass att jag kan glimta målet där framme. En bit av himlen. Av målet.

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Ändå var det stort att stå där, Nina Widegren sjunger så otroligt vackert och denna texten är så talande. Stunden blev magisk. Det värkte i hjärtat av stolthet och jag visste i djupet av mitt hjärta och i varje fiber av min kropp att en dag skulle jag nå mitt mål.

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Och viljan finns, passionen är lika stor, jag brinner fortfarande. Jag låter mig själv och allt annat sova i strävan efter att nå mitt mål. Viljan är så stark. Jag vet att jag är gjord för att bli barnmorska och jag kan inte längre tänka mig något annat.

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Helen Sjöholm sjunger Gabriellas sång som spelades på vår sjuksköterske examen i St Olofs Kapell i Tylösand den 3/4 -05


Scrappy Theme by Caroline Moore | Copyright 2019 Tingeling | Powered by WordPress